Brist på kunskap och kommunikation

Att få korrekt specialkost under en sjukhusvistelse kan tyckas självklart – om det är någonstans det borde fungera så är det där. Men en ny enkätundersökning visar att så inte är fallet. Matallergiska patienter blir ofta serverade måltider de inte tål, alternativt blir helt utan mat.

Organisationerna Unga Allergiker, Stolta Magar och Svenska Celiakiungdomsförbundet har länge fått höra från sina medlemmar att de känt sig otrygga med maten som serveras i samband med sjukhusbesök. Därför bestämde de sig för att göra en enkätundersökning.

193 personer svarade på frågorna och av dem hade 91 procent specialkost av något slag. 61 procent av de som svarade uppgav att de blivit serverade mat de inte tål, 59 procent att de blivit utan mat och 40 procent att de inte alls känt sig trygga med matsituationen under sin sjukhusvistelse. Astma- och Allergiförbundet gjorde 2016 en liknande undersökning bland sina medlemmar och kom fram till snarlika resultat.

– Vi får ofta höra att det här är ett område som inte fungerar, men jag blev ändå förvånad över siffrorna, att det var så dåligt. Bara åtta procent svarade att de var helt trygga med maten som serverades, och det är allvarligt. Samtidigt vill jag vara tydlig med att enkäten inte slår fast exakt hur många med specialkost som får fel mat; det är bara knappt 200 personer som svarat och flertalet av dem har säkert negativa upplevelser, säger Freja Anckers, ordförande för Unga Allergiker.

Vad går fel?

Syftet med undersökningen var i stället att samla in berättelser och erfarenheter för att få en bild av vad det är som går fel och förstå var i kedjan kök–avdelning–patient felen uppstår.

– Det största problemet verkar vara okunskap hos personalen på avdelningarna, hos dem som serverar maten. Men även bristande samordning och kommunikation. Det finns innehållsförteckningar att visa för patienten men antingen vet personalen inte om det eller så visar de av någon anledning inte den för patienten. Kockarna i köket kan ha kunskap men någonstans försvinner informationen på vägen och det serveras fel eller kontaminerad mat.

Allvarligast är otryggheten, anser Freja Anckers. Att allt måste dubbel- och trippelkollas, att man alltid måste vara på sin vakt och helst ha en anhörig till hjälp.

– Det är inte rimligt att det är detta man ska lägga sin energi på när man är inlagd på sjukhus, energi som behövs för att bli frisk och må bättre. Man kanske även är påverkad av mediciner, smärta och trötthet, det kan vara svårt att vara alert då.

Om man jämför med ett restaurangbesök är den stora skillnaden att en sjukhusvistelse i regel inte är frivillig, man kan inte bara gå därifrån. Det är en annan nivå av allvar.

– Och ännu allvarligare blir det när en allergisk reaktion är själva anledningen till att man kommit in till sjukhus, och sen blir serverad fel mat på avdelningen. Vi har hört sådana berättelser.

Vad skulle behöva göras, anser ni?

– Vi vill se kompetenshöjande insatser för personalen på vårdavdelningarna. Och det behövs bättre kommunikation och rutiner som följs och fungerar. Som det ser ut nu är det en regional fråga, så det är viktigt att varje region tar tag i det här men vi tror kanske att nationell samordning är vägen framåt.

 Vad gör regionerna?

Sofia Funke, tjänsteansvarig för Måltid vid region Östergötland:

– Det här är en viktig och komplex fråga som involverar många yrkeskategorier, det handlar mycket om samarbete. Maten är en del av den medicinska behandlingen och som patient ska man känna sig trygg och bli väl omhändertagen.

Hur arbetar ni med frågan?

– Vi jobbar mycket med uppföljning. Efter Astma- och Allergiförbundets undersökning för några år sedan lade vi till en fråga i den årliga enkät vi delar ut till alla patienter vid samtliga sjukhus i regionen; om man känner sig trygg och säker vid beställning av specialkost allergi. Enkäten går ut vid tre tillfällen under en och samma mätperiod. 2020 svarade 77 procent (av 640) att de kände sig trygga med maten. Det är ett gott betyg.

Ändå kan, och blir, det fel?

– Missöden kan alltid uppstå och det är allvarligt. Om det händer en gång så är det en gång för mycket, det ska inte ske. Man måste jobba i hela kedjan för att minimera risken att det blir fel, vilket jag upplever att vi ständigt gör på region Östergötland.

Text Louise Cederlöf Foto Colourbox

Relaterade artiklar

post-template-two-posts.php post-template-two-posts.php