Naturlig stärkelse kan ersätta miljöfarliga ämnen i krämer
Miljöfarliga tensider – som till exempel används för att binda ihop vatten och olja i läkemedelskrämer – går att ersätta med naturliga stärkelsepartiklar från den sydamerikanska örten quinoa.
Några exempel på sådana läkemedel är kortisonkrämer, smärtlindrande geler och näs- eller munspray.
Lokal effekt
Den här typen av läkemedel har i första hand en lokal effekt, men kan i vissa fall absorberas genom huden eller slemhinnan och spridas via blodomloppet. Begreppet ”topikal formulering” kan även syfta på kosmetiska hudprodukter.
En enkel topikal formulering kan i princip skapas av två eller tre ingredienser; vatten, olja och ett pulver. Genom att variera sammansättningen kan man påverka om det till exempel ska bli en salva eller en lösning. Andelen vatten i blandningen påverkar även hur läkemedelssubstanser transporteras genom huden och slemhinnan.
Sänker ytspänningen
För att kunna blanda samma olja med vatten måste man också tillsätta en emulgator. Utan ett sådant ämne skiljer sig oljan snabbt från vattnet och lägger sig som ett skikt på vattenytan.
Tensider är en vanlig emulgator. Det är en slags molekyler som bland annat sänker vattnets ytspänning. Tensider har dock visat sig ha en negativ påverkan på miljön och kan även vara allergiframkallande.
Emulgerande egenskaper
Malmöforskarna ville därför ta reda på om man skulle kunna använda en mera miljövänlig ingrediens som emulgator i krämer som behandlar eksem och torr hud.
Man valde att fokusera på örten quinoa eftersom tidigare studier pekat på att stärkelsepartiklar från örten har emulgerande egenskaper.
Forskningsprojektet visade att det gick att byta ut de traditionella tensiderna mot dessa nya stärkelsepartiklar – som alltså fick fungera som emulgator i de undersökta krämerna.
Mindre oljig känsla
Vidare kunde man konstatera att stärkelsepartiklarna också hade en egenskap som gjorde det enklare för oljan att tränga in i huden. Detta gav en torrare efterkänsla, något som de flesta av de 30 testpersonerna i en av studierna föredrog. Traditionella krämer upplevdes som mera oljiga och klibbiga i jämförelse.
Enligt forskarna ska man inte underskatta den kosmetiska känslan efter applicering. Om krämen känns klibbig eller fet mot huden finns en risk att patienten inte vill använda den.
Inom ramen för forskningen har man även utvecklat en ny typ av handsprit där man använder stärkelsepartiklar som emulgator istället för tensider.
Avhandlingens titel är ”Taking a dive into water to explore the future of substainable skin therapies.”