Hästens olika allergen kartläggs

Just nu pågår en kartläggning av hästens olika allergenprofiler. Susanne Victor har under två års tid samlat in 250 mjäll- och salivprover från tio raser. Förhoppningsvis leder det till bättre diagnostikmetoder och att allergiska personer kan paras ihop med en häst som de faktiskt tål.

Hästsporten är en av de största sporterna i Sverige, bland ungdomar i åldern 7–25 år är det bara fotbollen som är större. Hästar förekommer också i terapisyfte inom olika vård- och rehabiliteringsprogram. Samtidigt har närmare 20 procent av befolkningen någon form av pälsdjursallergi; katt är vanligast, följt av hund och häst. Bland de som är allergiska mot katt och hund är hälften också allergiska mot häst.
Exakt hur allergenprofilerna ser ut hos olika hästraser har inte studerats så ingående tidigare. Susanne Victor, biokemist och doktorand vid institutionen för Medicinska vetenskaper, Arbets- och miljömedicin vid Uppsala universitet, har därför valt att undersöka det i sitt avhandlingsarbete.
– Under 2013 och 2014 åkte vi runt till uppfödare och ägare och samlade in 250 stöv (mjäll)-, saliv-, och till viss del även urinprov, från tio olika raser. Det vi undersökt hittills, och publicerat i en artikel, är ett allergen som heter Equ c 4. Det räknas inte som huvudallergen men man hittar det hos alla hästar i varierande grad och en studie visade att 77 procent av de som är allergiska mot häst reagerar mot just detta protein. Det verkar således vara ett väldigt viktigt allergen.

Kön påverkar

Resultaten från analysen av Equ c 4 visar att det framför allt är hästens kön som är av betydelse, något man också sett på hund- och kattsidan.
– Vi hittade upp till tre gånger högre halter av Equ c 4 hos hingstar än hos ston och valacker (kastrerade hingstar). Och vi hittade det i både stöv och saliv, i alla raser.
Troligtvis är det hormonet testosteron som gör handjuren mer allergena, på häst finns inga sådana studier men på katt har man kunnat se den kopplingen, berättar Susanne Victor.

Fem allergen

I dagsläget finns fem identifierade hästallergen: Equ c 1–4 samt nyligen upptäckta Equ c 6. De här proteinerna finns antagligen i varierande nivåer hos alla hästar och en hästallergisk person behöver inte reagera på alla fem. Och även om man i studien av Equ c 4 inte såg någon skillnad mellan raser, utan som sagt bara på kön, finns det trots allt människor som upplever att de tål vissa raser bättre än andra, som Bashkir och American curly.
– Vi ska undersöka de andra proteinerna och se om det kanske är så att någon ras saknar eller har väldigt låga halter av något allergen, om det kan vara en förklaring. Just nu tar vi fram nya metoder för att analysera huvudallergenet Equ c 1 och Equ c 2.
– Men jag tror det finns fler förklaringar; många individer av de här raserna har en lockig och fet päls, kanske bidrar det till en lägre frisättning av allergen till omgivande miljö. Vi kan också se att det precis som hos hund finns signifikanta skillnader även på individnivå, inom raserna. Det gör det hela väldigt komplext.

Bäst utomhus

Proverna har samlats in under sommaren då hästarna går ute en stor del av dygnet och mest äter gräs. Detta för att undvika annan påverkan och kontaminering från täcken och stall. Tanken från början var att även samla in urinprov men det visade sig vara tidsödande, det blev för mycket väntande i boxarna, berättar Susanne Victor som själv bor på en hästgård och är ägare till sex hästar, något som förstås underlättat vid provtagningarna.
– Vi har 21 urinprov som vi kan använda, men den viktigaste allergikällan är ändå stövet, det är svårare att undvika än urin och avföring.
Några råd till hästallergiska är Susanne Victor försiktig med att ge men det finns ändå några saker att tänka på.
– Det är framför allt en fråga för läkare men jag kan tänka mig att man ofta inte bara är allergisk mot häst, utan kanske mot stallkatten eller höet också. Det finns så mycket runt omkring hästen och stallet som kan utlösa en allergisk reaktion så om du är känslig är det nog bra om hästmötet sker utomhus.

Bättre tester behövs

Tanken är alltså att det ska kunna gå att para ihop en hästras, som eventuellt saknar ett visst allergen, med en person som reagerar mot just det allergenet (men inte mot de andra). Men för det behövs en mer komponentupplöst allergidiagnostik. Vid allergitestning i dag används ett brett hästextrakt, ett slags samlingsprov av allergenerna från häst, vilket gör att man inte vet exakt vilket eller vilka allergener som ger upphov till de allergiska symtomen.
– Om man fick fram de specifika proteinerna i testerna skulle man kunna ge en mer personlig rekommendation och därmed öka livskvaliteten hos människor med hästallergi, säger Susanne Victor.
– Hästar används inom så många områden och till så mycket bra saker, som till exempel i rehab för rörelsehindrade. Att få komma ut i skogen och rida, att få nya ben, det vore fantastiskt om man vågar använda hästen ännu mer.

Raserna som undersökts i studien är svenskt halvblod, fullblod, varmblod, shetlandsponny, gotlandsruss, islandshäst, quarterhäst, bashkir, american curly och nordsvensk häst.

Text Louise Cederlöf Foto Colourbox

Relaterade artiklar

post-template-two-posts.php post-template-two-posts.php