Storsatsning stöpte om allergivården i Finland

Ännu under 1990-talet talade finländska läkare och sjuksköterskor varmt om så kallade allergisaneringar. En familj där barnet hade allergisymtom, eller där ett pricktest gett positiva utslag på en allergen, skulle allergisanera hemmet. Bort med husdjur, yllemattor, heltäckningsmattor, gardiner, fluffiga möbler … Par som väntade barn skulle helst ge bort sin hund eller katt i förväg för man tänkte att husdjur i hemmet ökade risken för allergier.
– Allergihandledningen började med en lista på allt man skulle avstå från och undvika, säger Erja Tommila, specialsjukskötare och projektansvarig vid Filha, Finlands organisation för lunghälsa.
– Då utgick vi från den forskning vi hade då men nu gör vi precis tvärtom! Jag vet inte när jag senast skulle ha hört någon använda ordet allergisanering, fortsätter hon.
Erja Tommila jobbade åren 2008–2018 som projektansvarig för Finlands nationella allergiprogram. Tillsammans med kollegan, professor Erkka Valovirta, specialistläkare inom barnmedicin och barnallergier ansvarade hon för utbildningen av experter inom hälsovården.

Land och rike runt

I nästan tio års tid reste duon land och rike runt. De träffade hälsovårdare, sjukskötare, läkare, farmaceuter och dietister och började med att berätta hur fel de själva haft och hur allergivården i Finland nu skulle ta en helt ny riktning. När programmet tog slut 2018 hade de ordnat utbildningar för över 23 500 experter inom hälsovården och byggt upp ett nationellt nätverk med allergiexperter.
Finlands nationella allergiprogram 2008–2018 var ett tioårigt folkhälsoprogram. Målet var att minska kostnaderna och framför allt skadorna orsakade av allergisjukdomar.
För precis som i alla andra industriländer hade förekomsten av allergiska sjukdomar ökat i snabb takt i Finland sedan 1960-talet. I dag har kring 10 procent av den vuxna befolkningen i huvudstadsregionen astma och ytterligare fem procent har stundtals astmaliknande symtom. Var fjärde vuxen har allergiska symtom – bland barn och unga är allergiska sjukdomar den vanligaste långtidssjukdomen.

Tidigare strategier fungerade inte

Redan i slutet av 1990-talet var experterna eniga om att det behövdes förändringar. De gällande strategierna inom allergivården verkade inte fungera. Hur man än undvek allergener och städade hemmen så ökade allergisjukdomarna och kostnaderna för att vårda dem.
Vid ett konsensusmöte 1998, lett av Finska läkarföreningen Duodecim, kom man överens om gemensamma mål. Olika parter hördes och rapporten ”Allerginen kansa – Ett allergisk folk” publicerades.
Dessutom fanns den nya intressanta forskningsrön från Finland och Ryssland som visade att hälsovården kanske tänkt helt fel.
Det var inte nya riskfaktorerna från en modern miljö och livsstil som ökade allergierna utan snarare bristen på skyddande faktorer. Faktorer som hängde ihop med människans mikrobiom och kontakt med naturen. Det var upplagt för ett paradigmskifte.

Hälsa i ett sammanhang

Tari Haahtela, professor emeritus och chef för Finlands allergiprogram 2008–2018, möter upp vid Drumsö gård i Helsingfors. Här grundade Allergistiftelsen, med stöd av Finlands Röda Kors, landets första allergisjukhus 1947. I dag är den anrika herrgården huvudkontor för Kone-stiftelsen, som stödjer konst, kultur och vetenskap.
– Det är just så här man ska göra för att få in biologisk mångfald i en urban miljö. Parken är öppen för alla, här finns träd, blommor och gammalt virke för småkrypen.
Tari Haahtela verkar nöjd när han beskriver hur allergivården utvecklats under de senaste årtionden.
– Och nu börjar man inse att hälsan inte kan separeras från resten av samhället. Hälsa hänger ihop med den globala uppvärmningen, med att den biologiska mångfalden minskar, med energiproduktion, livsmedelsproduktion och med samhällsplaneringen.
Tari Haahtela var med och planerade det nationella allergiprogrammet som körde igång 2008 och är mer än väl insatt i bakgrunden, implementeringen och resultaten.

Karelen blev starten

Vi börjar med bakgrunden. De banbrytande forskningsrönen som starkt påverkade Finlands nya linje kom från finska och ryska Karelen (The Karelia Allergy Study, som inleddes 1998). I Finland hade allergierna ökat men hur såg det ut i Ryssland?
Forskarna fokuserade på två närbelägna orter som låg på var sin sida om den finsk-ryska gränsen. Orter med liknande klimat och geografi, men med helt olika socioekonomiska förhållanden. När finska Karelen efter andra världskriget genomgick en snabb utveckling och urbanisering har ryska Karelen präglats av en traditionell agrar livsstil.
Upptäckterna var slående. Allergiska symtom och sjukdomar var vanliga på den finska orten, medan de knappt existerade alls på den ryska orten.
– En fjärdedel av de finska barnen var sensibiliserade för björkpollen medan bara två procent av de ryska barnen var det, säger Tari Haahtela.
Vatten, damm och hudprover visade att de ryska barnen levde i en miljö som var betydligt mer rik på bakterier och andra mikrober.
– De drack till exempel vatten som kom ganska orenat från sjön Ladoga, medan de finska barnen drack vattenledningsvatten som är fritt från mikrober.
Forskningen stödde tesen att astma- och allergiepidemin är en följd av att människan har allt mindre kontakt med naturliga miljöer. Miljöer där hennes tolerans skulle utmanas och immunförsvar tränas.
– Studien visade att ju rikare biologisk mångfald barnen hade i och nära hemmet, desto friskare var barnet ur en allergisynvinkel.

Ett allergiprogram tog form

Innan allergiprogrammet officiellt inleddes 2008 planerades det i ett års tid. Programmet förankrades både hos social- och hälsovårdsministeriet och Institutet för hälsa och välfärd, som också delvis finansierade det.
– Det var en medveten strategi. Finländarna har fortfarande en stark tilltro till auktoriteter och därför ville vi också ha politiskt stöd, säger Tari Haahtela.
För att minska onödig byråkrati byggdes en enkel administration. Ett sekretariat bestående av experter och organisationer (som alla arbetade frivilligt) träffades fem till sex gånger per år. De enda avlönade var Erja Tommila från Filha och biolog Kimmo Saarinen från Allergi-, hud- och astmaförbundets forskningsenhet. Erja Tommila lyckades dessutom få tilläggsfinansiering för utbildningarna genom läkemedelsföretag som ställde upp en liten utställning i samband med utbildningarna.
– Programmets årliga budget var cirka 60 000 euro per år (knappt 640 000 kronor). Det var så billigt att många inte tror oss när vi berättar om det internationellt. Men de människor som deltog arbetade redan inom hälsovården. Vi gav dem verktyg och gemensamma mål. Det behövs inte alltid så mycket pengar, säger Tari Haahtela.
Att programmet fick stor genomslagskraft beror enligt Tari Haahtela främst på inspiration, på att tiden var mogen och på att alla var eniga om hur och varför en förändring behövdes.
– Vi som drev programmet var otroligt motiverade.

Sju huvudmål

Motivation räcker ändå inte långt om den inte är sammankopplad med en konkret plan.
– Jag är utled på strategier som ”utvecklar”. Berätta vad du tänker göra, när du tänker göra det och på vilket sätt du tänker visa för andra att något faktiskt hänt.
Programmet hade sju konkreta mätbara huvudmål:
Förekomsten av astma, allergisk snuva, atopiskt eksem och kontakteksem minskar med 20 procent
Dieter orsakade av matallergi minskar med 50 procent
Alla patienter testas vid kvalitetscertifierade allergitestcentra
Allergier som definierats som yrkessjukdomar minskar med 50 procent
Riktlinjerna ”Ta kontroll över allergin” (en checklista för läkare och sjukskötare) används i hela landet
Jourbesök orsakade av astma minskar med 40 procent
Kostnaderna förorsakade av allergi minskar med 20 procent

Halvtidsresultat

Och hur gick det? De slutliga resultaten publiceras sannolikt hösten 2019 men halvtidsrapporten är lovande. Bördan från allergier har minskat och kostnaderna har slutat stiga. På flera punkter ligger Finland nära målen. Det enda mål Tari Haahtela är osäker på är det om att förekomsten av astma minskar.
– Vi ser att ökningen har minskat och att symtom som orsakas av astma och allergier har blivit mildare. I dag har endast en liten del av astmapatienterna, 2,5 procent, svåra symptom när andelen i början av 2000-talet var 10 procent. Det betyder att vården fungerar.
I ett globalt perspektiv är det finländska allergiprogrammet unikt. Tari Haahtela hoppas att andra länder inspireras och att Finland börjar jobba på samma sätt med diabetes, övervikt och inflammatoriska tarmsjukdomar.
Har du några tips till Sverige?
– Svenskarna blir sura när man ger dem råd. Men mitt tips är: se er omkring i världen, vad har lyckats, vad har inte och bygg upp ert eget program. Ifall ni jobbar systematiskt kommer ni att häpnas över resultaten.

FAKTA/Det finska allergiprogrammet
Allergiprogrammet var ett tio års folkhälsoprogram som implementerades 2008–2018.
Programmet byggde på upplysning och utbildning: för 1) befolkning, patienter och patientorganisationer och 2) hälsovårdens personal och för myndigheter.
Det grundade sig på bred konsensus mellan experter och patientorganisationer.
Målet var att, främst genom en attitydförändring, främja allergihälsa och att stoppa en ytterligare höjning av kostnaderna förknippade med allergier.
Målet var också att minska medikalisering och onödiga begränsningar.

Resultaten i ett nötskal*
Bördan från allergier har minskat.
Akutbesök på grund av astma minskade med 46 procent (bland barn med 62 procent).
I huvudstadsregionen där 40 förskolor utbildades i allergifrågor minskade allergidieterna från 7,6 procent till 4,3 procent.
Förekomsten av allergier som definierats som yrkessjukdomar minskade med 43 procent.
Direkta kostnader för vård av allergi och astma (inklusive kostnaderna för sjukpension) sjönk med 5—15 procent.
Över 23 500 experter från hälsovården deltog i utbildningarna (365 stycken). Av dem var 23 procent läkare.
Utbildningar ordnades i hela Finland och ett nätverk med allergiexperter har byggts upp för att programmet ska leva vidare.

*Halvtidsresultat från 2017. De slutliga resultaten publiceras hösten 2019.