Lisa tillverkar sin egen deo

När Lisa Johansson misstänkte att hon var allergisk mot något i sin deodorant började hon använda deodoranter med naturliga ingredienser – men hittade ingen som höll svetten borta. Istället provade hon att tillverka sin egen deo.
– Den funkar jättebra!

Hon plockar fram två skålar, ett matskedsmått och en liten glasburk som hon ställer på köksbordet. Och så ingredienserna – kokosolja, bikarbonat och majsstärkelse.
– Sådär, det är allt vi behöver! säger Lisa Johansson och häller hett vatten i en av skålarna.
I den andra skålen skopar hon upp lite kokosolja och ställer sedan ner skålen i det varma vattnet. Oljan får sedan smälta försiktigt i vattenbad, innan hon rör ner bikarbonat och majsstärkelse.
Ettårige sonen Léon och katten Zacapa tittar nyfiket på.
– Det ska bli en jämn smet. Den häller jag sedan i en lämplig burk och låter den stelna till en kräm – sedan är det klart. Hur enkelt som helst! säger hon och visar upp sin hemgjorda deodorant.

Symtomen fortsatte på vintern

Det hela började för några år sedan med att Lisa fick diffusa besvär i form av röda ögon och rinnande näsa. Hon misstänkte att hon var allergisk mot något och fick göra en allergiutredning för att ta reda på vad det var. Utredningen visade att hon var allergisk mot björkpollen, men det förklarade inte varför hon även hade symtom under vintern. Då läste hon själv om aluminiumallergi och provade att utesluta aluminiumklorid från smink, krämer och deodoranter.
– Besvären blev genast mycket bättre och det var i den vevan jag började använda deodoranter med mer naturliga ingredienser. Först köpte jag aluminiumfria deodoranter från apoteket, men jag hittade ingen som var tillräckligt effektiv. Däremot upptäckte jag hur få ingredienser en av deodoranterna innehöll och tänkte ”det där borde man ju kunna göra själv”.

Svag doft av kokos

Hon googlade upp ett recept och provade sig sedan fram till sin egentillverkade deo.
– Det var jättesmidigt och så funkade den mycket bättre än de aluminiumfria jag hittade i butiken. Jag använder den varje dag och den funkar till och med vid träning, även om den såklart inte är riktigt lika effektiv som den starkaste superdeon jag hade innan jag blev allergisk.
Nu har hon använt den svagt kokosdoftande krämen i snart ett år och är mycket nöjd.
De allergiska besvären är i princip borta – men om det verkligen var aluminiumet hon reagerade på tidigare eller något annat vet hon inte säkert.
På köpet har hon blivit av med alla kemikalier som kan finnas i köpedeodoranter.
– Även om det var allergi som var huvudorsaken till att jag började göra egen deo känns det bra att undvika alla tillsatser också. Det enda besvär jag haft är att huden precis i början blev lite irriterad av bikarbonatet, men då minskade jag lite på det och sedan dess har jag inte märkt av något alls.

Namn: Lisa Johansson
Ålder: 36 år
Bor: Sundbyberg i Stockholm
Familj: Sambon Mattias, barnen Milla och Léon och katten Zacapa

Recept på Lisas deo

2 matskedar kallpressad kokosolja (finns på burk i mataffären)
2 matskedar bikarbonat
2 matskedar majsstärkelse

Fyll en skål med varmt kranvatten. Skopa upp kokosoljan i en lite mindre skål och placera denna i den vattenfyllda skålen. Rör runt i oljan tills den smälter. Blanda ner bikarbonat och majsstärkelse. Rör till en jämn smet och häll sedan upp den i en liten glasburk, som du låter stelna i kylskåpet. När du ska använda deon tar du upp lite kräm med fingret eller med en liten sked, låter den smälta lite i handen och smörjer sedan in armhålorna.
På Lisas blogg kan du se receptet steg för steg: http://lisilo.com/?p=1110347776.

Tänk på:
* Gör bara lite deodorant i taget, eftersom olja har en begränsad hållbarhet. Två matskedar av varje är lagom.
* Deodoranten kan bli lite rinnig om du har det väldigt varmt inomhus. Då är det bättre att förvara den i kylen.
* En del upplever att kläderna måste tvättas oftare när man precis har börjat använda deodorant utan aluminium och andra svetthämmande ingredienser. Ett sätt att enkelt få bort svettlukten är att hälla ett par matskedar ättikssprit i tvättmaskinens sköljmedelsfack.

Text Zandra Zernell Foto Kamilla Kraczkowski