Allergivänliga jyckar en myt

Tyvärr – det finns inga allergivänliga hundraser. Enligt en färsk, välgjord studie släpper alla hundar ifrån sig allergener. Högst nivåer hittade forskarna i hår från pudlar, som allmänt anses vara en allergivänlig hund.

Allergener är proteiner som har en biologisk funktion hos djuren. Därför går det inte att hitta eller avla fram en ras som inte släpper ifrån sig allergener, säger Magnus Wickman, professor i barnallergologi vid Karolinska Institutet i Stockholm.
Studien är ett samarbete mellan amerikanska och holländska forskare, och nära 200 hundar av de påstått allergivänliga raserna airedaleterrier, pudel, spansk vattenhund och labradoodle ingår. Den sistnämnda rasen är en korsning mellan labrador och pudel, särskilt framavlad som lämplig ledarhund åt synskadade med hundallergi. Dessutom ingår 160 hundar av alla möjliga raser, som inte anses allergivänliga.
Studien är publicerad i den mest ansedda allergitidskriften, Journal of Allergy and Clinical Immunology. Studien beskrivs som den hittills mest välgjorda när det gäller att undersöka halter av allergener hos olika hundraser. Resultatet från mindre studier har tidigare pekat åt samma håll.

Städade hundar

Forskarna har dels klippt loss hår från hundarna, dels dammsugit deras pälsar för att även få med mjäll. De har dessutom samlat damm från golven i hundarnas hem och luftburet damm via skålar med statisk elektricitet.
Samtliga hundar släppte ifrån sig allergenet Can f1, som ligger bakom allergiska och astmatiska reaktioner. Forskarna såg skillnader mellan de olika raserna, om än små. De såg större skillnader mellan individer inom samma ras.
Något oväntat uppmättes högst nivåer av allergener i hår- och pälsprover från hos de påstått allergivänliga raserna. Allra mest fanns i håren från pudlarna, tätt följda av blandrasen labradoodles. Minst allergen fanns i håren från labrador retrivers, som inte anses vara en allergivänlig hund.

Alla bär allergen

Hannar och honor utsöndrade lika mycket allergener, och hårproverna påverkades inte av hur ofta eller hur nyss hundarna hade blivit tvättade med ett bad.
De dammsugna pälsproverna innehöll dock mindre allergener hos hundar som nyligen varit och simmat, och detta tolkar forskarna som att simturen sköljt bort mjäll ur pälsen. Detta gällde oavsett hundras.
När det gäller nivåerna av Can f1 i dammproverna var de ungefär lika höga hos alla hundraserna – med ett undantag. I de hem där det bodde en labradoodle var nivåerna av Can f1 signifikant lägre i golvdammet. I övrigt var luftburna allergener mindre förekommande hos kastrerade hundar. Detta gällde dock oavsett hundras.
Magnus Wickman fäster ingen större vikt vid att halterna av Can f1 faktiskt var högre hos de påstått allergivänliga hundarna.
– Eftersom variationer mellan olika individer inom samma ras var mycket stor kan det möjligen förklaras av ren slump. Det viktiga budskapet är att samtliga hundraser släpper ifrån sig allergenet Can f1, säger Magnus Wickman.

Kan vänja sig

Forskarna har dock inte studerat i vilket utsträckning hundarnas ägare fick allergiska besvär av sina hundar. Visserligen har ägarna och deras familjer, totalt över 500 personer, besvarat en enkät om saken, men frågeformuläret är inte tillräckligt utförligt för att dra några slutsatser. Dess syfte har varit att reda ut vilka hundraser som anses allergivänliga för att kunna göra ett urval av hundar till studien.
I enkäten uppgav 22 procent av dem med allergivänlig hund att de hade hundallergi. Över 80 procent av dem ansåg sig få färre allergiska symtom av allergivänliga hundar än av andra hundar. Vad det beror på – eller ens om det är sant – är alltså inte utrett i denna studie.
– Jag hoppas att forskarna går vidare och undersöker om, och i så fall i vilken utsträckning, de allergiska hundägarna påverkades i sin allergisjukdom av att bo med en påstått allergivänlig hund. Det vore en mycket relevant studie att göra, säger Magnus Wickman.
Han berättar att det finns forskning som visar att det går att utveckla tolerans gentemot en enskild hund. Till exempel finns beskrivet hur hundallergiska ungdomar, som kunde bo med sin hund utan allergireaktioner, fick besvär efter att ha varit borta från sitt husdjur under en termins skolgång på internat.
Den dagliga exponeringen verkar i dessa fall ha lett till en sensibilisering, som sedan upphörde samtidigt med att umgänget med hunden upphörde, säger Magnus Wickman.

Text Annika Lund

Relaterade artiklar

Senaste artiklarna