Varför blir vi allergiska?
Är gener allt för utvecklandet av allergi eller påverkas vi också av vår omgivning? Allergia har träffat professor Eva Sverremark Ekström för att ta reda på vad forskningen säger om betydelsen av arv och miljö.
– Gener som styr flera delar av vårt immunsystem är inblandade och inte minst gener som styr hur vi hanterar vår omgivning, till exempel hur våra epitelceller reagerar på olika typer av exponeringar. (Epitelceller ingår exempelvis i slemhinnor och huden. reds anm) Detta visar också på att gener och miljö samspelar när det gäller allergi. Vi kan ha genvarianter som gör att vi reagerar på en exponering på ett sätt som driver den allergiska vägen, men de kan också göra att vi blir mindre benägna att utveckla allergi, säger Eva Sverremark Ekström, professor vid institutionen för molekylär biovetenskap vid Stockholms universitet.
Den genetiska orsaken till varför en person utvecklar allergi behöver alltså inte vara samma orsak till varför en annan person får eller har en genetisk risk att få allergi. Men det är mer komplicerat än så, förklarar Eva Sverremark Ekström.
– Vissa genvarianter kan utgöra riskfaktorer under vissa miljöexponeringar medan de under andra miljöbetingelser kan vara friskfaktorer.
Större risk med två allergiska föräldrar
Så hur stor roll spelar ärftligheten? En väsentligt stor roll, ska det visa sig. För även om barn till ickeallergiska föräldrar visserligen kan utveckla allergi är risken betydligt större om det finns ett genetiskt påbrå. Om en förälder har någon form av allergi så innebär det en ökad risk, med två allergiska föräldrar så är risken ännu större och skulle de två föräldrarna vara allergiska mot samma sak – då är risken som allra störst. Hur stor riskökningen är varierar mellan olika studier; det finns siffror på 75 procents ökad risk vid två föräldrar och 50 procent vid en förälder. I barnallergolog Caroline Nilssons studie vid Sachsska barnsjukhuset, en prospektiv födelsekohort som Eva Sverremark Ekström också arbetat med och som innefattar 280 barn – nyfödda upp till tio år – är siffrorna något lägre.
– Vi ligger på cirka 50 procents ökad risknivå om båda föräldrarna är allergiska, men det beror lite på hur man mäter. Vi har tittat på förekomsten av IgE-medierad allergi vid två, fem och tio års ålder. Vi har mätt vid varje enskild åldersintervall, tittar man kumulativt över tid blir siffrorna något högre.
Ålder avgörande faktor
Även tidpunkten för när symtomen uppkommer är av betydelse. Bland de barn som var allergiska redan vid två års ålder var 90 procent allergiska även vid fem år. Bland de icke allergiska två-åringarna hade däremot bara 20 procent utvecklat allergi vid fem år.
– Det betyder att ju tidigare man får sin allergi desto större risk att man behåller den. Det är verkligen en riskfaktor för att vara fortsatt allergiskt och inte växa ifrån den.
Riskfaktorer och friskfaktorer, vad vet vi? Värt att komma ihåg är att man följer barn olika länge i olika studier. Det innebär att man kan få olika resultat kring en och samma miljöfaktor, berättar Eva Sverremark Ekström. Om något visar sig vara allergiskyddande i en studie som avser barn upp till två år, kan det visa sig inte ge något skydd i en annan studie där man undersökt barnen högre upp i skolåldern.
Kända risker
På listan över riskfaktorer finns: luftföroreningar, tobaksrök, förlossningssätt/kejsarsnitt, antibiotikaanvändning samt vissa typer av infektioner, som exempelvis RS-virus. Luftföroreningar och infektioner är främst kopplat till astma, medan det vid kejsarsnitt kan ses ett samband mellan ökad risk för astma och matallergi.
– När det gäller antibiotika och RS-virus är resultaten inte entydiga, det finns studier som både visar på en ökad risk och de som inte hittar något samband, det beror lite på hur studierna är upplagda och hur länge man följt barnen.
På den skyddande sidan, friskfaktorerna, hittar vi framför allt uppväxt i bondgårdsmiljö och konsumtion av opastöriserad komjölk. Det är visat i flera stora studier, enligt Eva Sverremark Ekström. Vidare finns visst stöd för att intag av fisk under första levnadsåret minskar risken för eksem och hösnuva liksom att växa upp med husdjur (hund) minskar risken för astma.
– Man har också gjort kopplingen att det i damm hos hundägare finns bakterier och bakterieämnen som gör immunsystemet mindre allergibenäget.
Arter i tarmfloran
Skyddande är också att ha äldre syskon och/eller att börja tidigt på förskola. Dessutom har tarmflorans sammansättning betydelse i sammanhanget.
– Beroende på hur man ser på det kan det givetvis också vara en riskfaktor, men klart är att en rik diversitet och vissa arter i vår tidiga tarmflora kan kopplas till ett allergiskydd. Hur vi uppnår denna eventuellt gynnsamma flora vet vi däremot inte.
Gällande amning och allergi vill Eva Sverremark Ekström sätta frågetecken. Förmodligen skyddar det inte i sig; i en stor studie från svenska forskare med data från över 300 000 personer i Storbritannien, kunde man inte visa på något samband.
– Bröstmjölken påverkar i och för sig tarmflorans sammansättning, men dess immunologiska innehåll är väldigt individberoende och varierar även med antalet graviditeter, vilket gör det svårstuderat. Vad vi däremot vet säkert är att det är en optimal föda för spädbarn och Livsmedelsverket rekommenderar också amning upp till sex månader. Det finns dock forskningsstudier som tyder på att en tidig introduktion av vissa födoämnen – samtidigt med amning – kan minska risken för allergi hos barn med hög risk, men framtiden får utvisa om det kan bli generella rekommendationer kring detta.
Nyanserad bild
Att ge råd om hur man ska leva kan vara känsligt, debatten blir ofta polariserad. Eva Sverremark Ekström säger sig vara en stark förespråkare av ordet lagom och tycker illa om generaliserande uttalanden som att ”dammråttor skyddar mot allergi”.
– Det är ingen som dör av lite damm i hörnet men en dålig hygien är inte heller bra. Jag tycker inte om det sättet att uttrycka sig på. Det är också viktigt att inte skuldbelägga, för i de allra flesta fall kan man inte göra något för att förhindra att man blir allergisk. Det är inte någons fel.