Svårighet att svälja kan vara allergi

Har du svårt att svälja, och tycker att det känns som om maten passerar långsamt ner mot magsäcken? Då kan det handla om allergisk matstrupe. Det är en hittills relativt okänd, men inte särskilt ovanlig, inflammatorisk sjukdom.

Det första fallet av den inflammatoriska sjukdomen eosinofil esofagit, eller allergisk matstrupe som det också kallas, rapporterades i slutet av 1970-talet. Det dröjde dock ända till 1990-talet innan den erkändes som sjukdom.

Eosinofiler är ett slags blodkroppar som ingår i immunförsvaret. Vid allergier ökar de i antal i såväl blod som vävnader, och vid detta tillstånd kan man se en ökad förekomst av eosinofiler i just matstrupens slemhinna. Sjukdomen förekommer i alla åldrar, men de flesta som diagnostiseras är mellan 20 och 50 år gamla, och ungefär 70 procent av de drabbade är män.

Stort mörkertal

Enligt Helen Larsson, överläkare vid öron-näs och halskliniken vid NU-sjukvården i Trollhättan, som studerat tillståndet, säger man att ungefär 50 personer av 100 000 har sjukdomen, men enligt den opublicerade granskning som hon varit med och gjort har de sett att det troligen finns ett stort mörkertal, och att det kan handla om så mycket som 100 personer per 100 000. Det finns också en risk att symtomen feltolkas, till exempel som symtom på ångest, vilket bidrar till mörkertalen.

Vilka är symtomen?
– Hos vuxna är det vanligaste att maten hakar upp sig när man sväljer, och ibland till och med fastnar helt. Trots det går få av de som har allergisk matstrupe ner i vikt. De äter, men de måste dricka väldigt mycket när de gör det, och många upplever att viss fast föda, som till exempel ris, kyckling, och råa morötter fastnar. Det är vanligt att utveckla olika strategier för att försöka lösa problemet. Många beskriver också att lunchrasten inte räcker till, för att de äter långsamt och måste dricka mycket för att skölja ner maten.

– Det är inte så att man sätter i vrångstrupen, så att maten hamnar fel, utan när de här patienterna sväljer ner maten rör sig maten långsamt längs baksidan av bröstbenet ner till magsäcken. I normala fall känner man inte den här processen. Många av dem tänker sig nog att det är normalt, för att de har känt så länge. Det är också vanligare med allergier och astma i den här gruppen än i befolkningen i övrigt, och om man är en pollenallergisk man i trettioårsåldern som plötsligt får stopp i matstrupen är det stor sannolikhet att orsaken är allergisk matstrupe.

Vad orsakar symtomen, och hur påverkas symtomen av vad man äter?
– Man tror att det är något man sväljer ner som orsakar och håller igång den allergiska inflammationen i matstrupsslemhinnan, men det är inte nödvändigtvis det som fastnar eller ger besvär. Många tror att de är allergiska mot ris eller kyckling, men det är snarare så att vissa saker i högre grad behöver matstrupens fulla kapacitet för att vi ska kunna svälja ner dem. Det kan vara något annat allergen som är orsaken, till exempel komjölksprotein. Det finns beskrivet att man till och med i vissa fall kan trigga igång en sådan här inflammation genom oral hyposensbehandling med exempelvis Grazax.

Hur ställs diagnos?
– Har man sökt akut för att mat fastnat hamnar man oftast hos en öron- näs- och halsläkare, på andra ställen är det till exempel en gastroenterolog. Det viktiga är att man kommer till någon som är intresserad och kunnig, och att det görs en gastroskopi och en biopsi på strupslemhinnan. Sedan får man följa strikt diet, och följa upp med nya biopsier, för att se om inflammationen minskat, något som framför allt görs på barn, för att undvika behandling med läkemedel.

Tydlig förbättring

Vuxna är sällan villiga att följa dessa krävande dieter, och är därför mer benägna att välja att i stället behandla inflammationen lokalt, vilket görs med protonpumpshämmare eller lokalt verkande kortison. Det är viktigt att sjukdomen diagnosticeras och behandlas, då den annars med tiden leder till förträngningar och ärrighet i matstrupen.

– Det är roligt att behandla och följa patienter med allergisk matstrupe, många upplever en tydlig bättring av behandling, och inte sällan uttrycker de en förvåning över att det kunde bli så bra, säger Helen Larsson.

Text Susannah Elers Foto Colourbox

Relaterade artiklar

post-template-two-posts.php post-template-two-posts.php