Plastgran kan bli fin tradition
Är jag i hissen på väg upp till vinden, månne? Nej, inte redan, väl?
Hej! Julen, allergikernas värsta högtid, hehe, är inte långt bort nu. Nötterna, hyacinterna, amaryllisarna, maten … ja, det finns massor att inte tåla. Och så GRANEN, såklart. Finns det nån annan där ute som vuxit upp med plastgran? Kan någon känna igen sig i att det faktiskt gått så långt det är lite mysig tradition att ”ta ner granen från vinden och montera ihop den”?
Efter tillräckligt många år blir alltså till och med nåt så oromantiskt som en plastgran i för illgrön nyans, till en fin tradition som jag inte vill vara utan. Och det behöver jag inte heller. Vi köpte en på Ikea för tre år sen. Den är i plast, i tre delar, kom i en väska av fiberväv och är ganska verklighetstrogen, ändå. Den är lite väl låg, men duger fint.
Det blir kanske aldrig dom där scenerna från skogen, med gran-letning, pulsande familjer i djupsnö, föräldrar med yxa och doft av kåda i julestöket och till Kalle Anka, men, vad fasen, med lite avdammning med fuktig trasa på balkongen och mycket pynt så ska det nog funka bra ändå. Eller hur?
Kram!