Illustrerat utanförskap i ny barnbok

Att vara liten och inte få äta allt det som är gott. Hur känns det? Och hur hanterar man känslan av orättvisa? Det undersöker författaren Nina Statheus i nya barnboken ”Mormor på Ärtan”, som riktar sig till barn mellan 3-6 år.

Maja har busbråkiga fjärilspirr i magen. Så inleds Mormor på Ärtan (Idus förlag), en bok om hur det att vara barn och allergisk/intolerant mot mat. De fladdrande fjärilarna i Majas mage är lätta att föreställa sig, det målande språket underlättar samtidigt som språket också är rakt och tydligt, anpassat för de allra minsta: ”Efter alla undersökningar berättar doktorn att Maja inte får äta det hon brukar. Som bröd, fika och allt annat gott.”

Tur då att det finns en mamma som är beredd att baka gott utan gluten och annat som Maja inte tål. Men Maja misströstar ändå, doktorn sa ju precis att hon inte längre fick äta det som är gott. Och inte verkar mamma förstå att Maja vill äta samma sak som alla andra.
Att skriva om barns svårigheter, vare sig det är allergi, mobbing eller föräldrar som skiljer sig, kräver en särskild fingertoppskänsla för att inte skriva barnet på näsan eller att klämkäckt peppa på ett överdrivet sätt. Det suger att vara matallergisk, och det måste få vara okej att känna så. I alla fall ett tag. Men hur går man vidare? Och vad gör man åt det? Måste man ens göra något åt det?

Den uppgiften tar sig den här boken an på ett fint, lite tillbakalutat sätt och konstaterar: Jaha, nu är det så här och det kommer kanske att bli bra, men ofta gå fel. Mormor kommer att glömma ibland och mamma kommer kanske inte omedelbart förstå exakt hur orättvist det känns för Maja, eller hur ledsen man kan bli av att känna sig utanför och annorlunda. Så funkar livet men det kanske kommer bli bra ändå?
Parallellt i handlingen löper också en finurligt inlindad liten gåta: älsklingsleksaken är försvunnen. I den förvecklingen vävs huvudtemat om allergi in vilket gör läsningen både roligare och lättare, och mindre budskapsbärande.

I barnböcker är ofta illustrationerna lika viktiga som texten, om inte viktigare. Direktheten, tilltalet, värmen och förmågan att väcka intresse och nyfikenhet blir bildens stora och tunga uppgift. Här är uppgiften fint förvaltat och utfört av Nora Segerdahl som på relativt klassiskt bilderboksmanér gör just detta. Man får en varm känsla i magen. Utan busbråkiga fjärilspirr.

Text Louise Cederlöf Foto Idus förlag

Senaste artiklarna