Familj med ständig koll på maten

Vardagen hos familjen Jusmo innebär stenhård koll på vad barnen äter. Barnen Alvin, 7 år, Vilmer, 10 år, och 17-åriga Tove har haft svåra födoämnesallergier sedan de var små. Fram tills för tre år sedan kunde en mjölkdroppe innebära döden för yngste sonen.

Hyllorna i kylskåpet och skafferiet är fyllda av specialmatprodukter hos familjen Jusmo i småländska Kalmar.
Burkar och paket är märkta med barnens namn och står på olika ställen i köket. Det är en nödvändighet med tre allergiska barn. I skolan har alla barnen specialkost.
Mamma Rebecca Jusmo har nu kunskap om vad barnen tål, men resan dit har varit lång.
–– Varken jag eller min man är allergiska. Vi visste inget om allergier, säger Rebecca Jusmo.
Barnen har olika allergier. Vissa har gett utslag på tester hos sjukvården. Andra gånger har det handlat om att utesluta olika råvaror och prova sig fram.
Dottern Tove är allergisk mot mjölkprotein, kvalster, pollen och gräs. Hon fick sin första inhalator för astma när hon var två år. På våren använder hon ögondroppar, nässpray och tabletter mot allergi. Problemet har varit att hitta allergitabletter utan laktos. Hon har en luftrenare i sitt rum och familjen har tagit ned björkar i trädgården.
–– Jag har vant mig vid att vara allergisk. Det är mycket vanligare nu att andra är allergiska. Jag är inte den enda, säger Tove.
Hon går tredje året på gymnasiets frisörprogram och har inga bekymmer i skolmiljön.
–– Jag har större chans att få astma och det är viktigt att ta hand om sig och ha speciella luftutsug.

Mest vatten
Tove gillar att baka och gör det ofta tillsammans med sina bröder. De använder produkter som ersätter mjölk och specialmjöl som är fritt från gluten och veteprotein.
–– Jag använder lite mindre mjöl till en början, för det är en annan konsistens på specialmjölet, och jag använder extra vanilj och citron för att få bort smaken från mjölet, säger Tove.
Mellanbarnet Vilmer är allergisk mot veteprotein, pollen och gräs. Han var bara två år när han fick sin första inhalator för astma. Som fyraåring opererades hans halsmandlar bort eftersom han hade svårt att svälja. Det gick lättare äta men han var fortfarande dålig i magen. Inga pricktester visade något.
–– Vi uteslöt då all gluten och mjölk. Då blev han bättre. Vi bytte läkare och fick en som var specialist på mage och som tog nya prover.
Blodprover visade att Vilmer var allergisk mot veteprotein, samt soja, ägg- och mjölkprotein.
–– Vi åt typ vattenbaserad mat eftersom vi inte kunde ge honom något med protein från vete, soja, ägg eller mjölk.
Från sex års ålder kunde Vilmer äta gluten, ägg- och sojaprotein men fortsatte med kost fri från veteprotein och vetestärkelse.
–– Det kommer aldrig att gå över utan han får leva med att vara allergisk mot veteprotein, säger Rebecca.
Vilmer får specialmatprodukter utskrivet på recept till reducerat pris.
–– Det fick vi veta genom en kompis som arbetar på apotek, annars hade vi aldrig fått reda på det.

Under all kritik
Vilmer har blivit dålig av skolmaten. Det tar flera månader innan han blir bra igen och det krävs att de håller en strikt diet helt utan gluten och vetestärkelse.
–– Att barnen får fel mat i skolan är under all kritik. Vi är gärna hemma med våra barn om de är sjuka men vi ska inte behöva vabba för att skolan gör dem sjuka och det värsta är att det tar så lång tid innan det läker. Det är fruktansvärt att se att Vilmer tar sig om magen för att han har ont. När det är sommar och skollov är Vilmer aldrig dålig i magen.
När de reser har de alltid en extra väska mat till Vilmer för de vet inte vad som finns att tillgå.
Vilmer skulle helst vilja kunna äta all mat.
––Jag kan inte äta all slags tårta och jag kan inte vara med och baka i skolan, säger Vilmer.
Han tycker om att hjälpa storasyster Tove att baka och gillar att äta brödet och kakorna som de tillsammans bakar.
––Speciellt ett knäcke som är med mitt mjöl och en massa frön i.
Vilmer är van vid att äta specialkost även när han är hos sina vänner.
––En av mina bästa kompisars mamma är också allergisk så där är inga problem.

Felaktiga besked
Sonen Alvin drar sig undan och vill inte prata om sin allergi. Han tål varken gräs eller pollen, har astma och är allergisk mot astmamedicinen Bricanyl.
Tidigare var han även allergisk mot mjölkprotein. Det upptäckte föräldrarna under dramatiska former när pojken var bara tre månader gammal.
–– Min man gav honom mjölkersättning i flaska och han svullnade upp i luftstrupen och fick blåsor på hela kroppen. När min man ringde sjukhuset vägrade de ta emot honom bara för att min man inte kunde Alvins fyra sista siffror i personnumret.
Pappan åkte ändå till akuten med Alvin som fick kortisontabletter. Svullnaden lade sig.
–– Vi sökte sedan för allergin på vårdcentralen och där sa läkaren att barn under två år inte kan vara allergiska.
Föräldrarna sökte till barnkliniken på sjukhuset där det konstaterades att Alvin hade allergi mot mjölkprotein, samt soja- och äggprotein.
–– Då fanns det inte lika mycket ersättningsprodukter som i dag så det var ingen höjdarmat vi åt, säger Rebecca.
Alvin har genomgått tester sedan tre års ålder på sjukhus.
–– Första gången visade testet inget och vi skulle själva kunna prova hemma men vi vågade inte. Alvin fick vid ett tillfälle i sig en glass som Vilmer lagt på bordet. Vips var Alvin svullen runt munnen.
Allergin mot mjölkprotein är nu borta men Alvin fortsätter med ersättningsdrycker eftersom han är van vid det.
–– Vi har inte heller så jättemycket mjölk hemma. Även om den vanliga mjölken är tio kronor billigare köper jag fortfarande samma. Det är svårt att ställa om.

Tar på krafterna
För några år sedan gjorde Rebecca tre olika lasagner. En med plattor som passar Vilmer, en variant utan mjölk till Tove och Alvin och en vanlig lasagne till Rebecca och maken.
Nu äter hela familjen samma mat, men Vilmer får en annan pastasort. De lagar ”vanlig” mat med produkter som ersätter mjölk och byter ut mjöl i såser mot majsstärkelse.
Att vara mamma till tre allergiska barn tar på krafterna. Allergierna syns inte och därför kan det vara svårt att få förståelse från andra.
–– Alla barn vill vara normala. De har gråtit över att de är allergiska och frågat varför. Vad säger man som förälder? Det är klart att barnen vill kunna äta som alla andra. Barnen tycker det är skit. Jag hatar det. Jag hade hellre själv varit allergisk, bara barnen varit friska.
Ska sönerna äta på bowlinghallen åker Rebecca dit för att läsa innehållsförteckningar på mat. Är det barnkalas händer det att Rebecca ringer för att dubbelkolla maten med föräldrarna.
–– Det är klart att jag är orolig när de är hos andra, men de har ändå blivit bra bemötta av andra föräldrar. Det finns en större förståelse i dag för allergier än när Tove var liten. Nu har det hänt att föräldrar ringer till mig för att dubbelkolla, säger Rebecca.
För föräldrarna har det tagit tid och kraft att sätta sig in i barnens behov.
–– Det är ett väldigt bök men nu har jag stenkoll på vad de får äta och inte. Jag hjälper gärna andra för jag vet hur illa det kan vara. Jag har mer koll och mer förståelse för allergier, men det är tråkigt att ha behövt lära sig den hårda vägen.
Hon tycker att det finns mer specialmatprodukter i butikerna i dag än tidigare.
–– Coop har försämrats. Allra bäst är Maxi och Citygross, men det är skitdyrt.

Lita på er själva
Överlag har de mött bra läkare och dietister under åren.
–– Det är bara när jag fått höra att barn under två år inte kan vara allergiska som jag blir arg.
Ett tag hade Rebecca kontakt med andra föräldrar via en Facebooksida där de delade recept.
–– I början var det bra och handlade om olika tips men nu har det mer blivit andra frågor som inte har med det här att göra som dyker upp.
Hennes råd till andra föräldrar är att hålla fast vid sin övertygelse om vad som är bäst för barnen.
––Lita på er själva, oftast är det intuitionen som stämmer. Det är föräldrarna som känner sina egna barn bäst.
Trots att barnen blir mer medvetna känner Rebecca fortfarande ett stort ansvar.
––Det är mina barn. Jag är väldigt mån om dem. Jag tror aldrig att jag släpper kontrollen helt, säger Rebecca.

Vilmers knäckebröd
1 dl sesamfrö
0,5 dl solrosfrö
0,5 dl krossade linfrö
0,5 dl pumpakärnor
2 dl mjöl (Lailas gul mjölmix, majsbaserad, glutenfri och mjölkfri)
0,5 tsk salt
2 dl kallt vatten
2 msk olivolja

Sätt ugnen på 150 grader. Blanda de torra ingredienserna i en bunke. Tillsätt vatten och olja och rör om. Vid behov så häll i en gnutta extra mjöl. Bred ut smeten på ett bakplåtspapper, lägg ett papper till över och tryck ut till en platt smet. Ta bort det översta bakplåtspapper. In i ugnen i 25 minuter, ta därefter ut den och skåra knäcket i den storleken du vill ha bitarna. In i ugnen i cirka 20–25 minuter till. Om du ska använda knäcket som chips salta efter behov innan du lägger in det i ugnen. Låt det svalna på ett galler. Ät!

Text Anna Smedberg