Undersöker överkänslighet mot 300 olika ämnen - Allergia

Undersöker överkänslighet mot 300 olika ämnen

Det finns även en annan sorts egentester på marknaden. De kallas intoleranstester och sägs kunna mäta födoämnesintolerans som inte syns i de vanliga allergitesterna. Men testerna är dyra och kritiseras för bristande vetenskaplighet.

En hel del människor lider av födoämnesöverkänslighet som inte ger utslag på de tester som säljs på apotek eller används inom sjukvården. Vissa symtom kan också vara svåra att hitta en direkt orsak till, även med hjälp av läkare. Det har skapat utrymme för en ny sorts egenvårdstester – så kallade matintoleranstester.
Matintoleranstester sägs kunna mäta hur ett visst födoämne ger fördröjda allergiska reaktioner i form av exempelvis inflammationer i mage och tarm, hudutslag, migrän, fetma och trötthet. I stället för att undersöka förekomsten av IgE-antikroppar i blodet, som i de etablerade allergitesterna, mäter man här så kallade IgG-antikroppar.
Testerna säljs av så kallade näringsterapeuter eller på nätet av företag som verkar inom alternativmedicinområdet. Kundernas blodprov skickas till laboratorium i Tyskland och England, där blodet testas för upp till 300 olika födoämnen. Kunderna får sedan ett testresultat där det anges vilka av alla dessa ämnen de bör undvika. De får också ett tillhörande kostprogram för att testa att utesluta ämnena ur sin diet.

Olika resultat
Men testerna är dyra. Mellan 1 000 och 5 000 kronor måste den som är intresserad punga ut för de test som finns att beställa i Sverige, beroende på hur många ämnen man väljer att testa sig för. Dessutom har det riktats kritik mot att det inte finns några etablerade referensvärden för när en reaktion på ett födoämne anses vara skadligt.
Det gör att även ett och samma företag kan få fram helt olika testresultat. Detta har bland annat visats av den brittiska konsumenttidningen Which?, som under olika namn provade att skicka samma blodprov till ett laboratorium som utför intoleranstester – och fick olika resultat tillbaka.

Ovetenskapligt
Magnus Wickman, professor i barnallergologi vid Karolinska institutet och läkare på Sachsska barnsjukhuset, är mycket skeptisk till de intoleranstester som finns att köpa på den svenska marknaden. Han menar att det inte finns någon vetenskaplig grund till att det som testerna mäter – så kallade IgG-antikroppar – är ett tecken på intolerans. I den vetenskapliga världen utreds nämligen motsatsen – att antikropparna är ett tecken på att kroppen har exponerats för ett visst ämne och kanske även utvecklat tolerans mot det.
–– Jag tar absolut inte avstånd från att testa för IgG-antikroppar, det gör vi ibland själva inom sjukvården. Men då är det för att se om en person möjligtvis kan ha utvecklat tolerans mot ett ämne, inte intolerans. Problemet är också att allergitest bara är en liten bit av pusslet, utan att känna till en persons hela sjukdomshistoria är de ofta värdelösa, säger han.

Skriv matdagbok
De företag som säljer intoleranstesterna tjänar pengar på en grupp människor som upplever symtom av olika slag men som inte har fått gehör hos läkare för sina problem, menar Magnus Wickman.
–– Tyvärr är den här typen av företag svåra att stoppa, de omfattas inte av kvacksalverilagen. Samtidigt måste man vara ödmjuk inför den frustration många känner över att det ännu inte finns något diagnostiskt test som kan visa varför de reagerar som de gör.
Magnus Wickmans råd till den som får symtom som inte ger utslag på sjukvårdens test är att försöka lyssna till sin egen kropp och att fundera på när symtomen dyker upp. En hjälp kan vara att föra bok över allt man äter och att sedan gå tillbaka och titta i boken när symtomen kommer tillbaka.
Risken med intoleranstesterna är, precis som med andra egentester, att människor börjar utesluta födoämnen helt i onödan.
–– Det är alltid allvarligt att ta bort ett födoämne från sin kost utan att ha en sjukdomsupplevelse. Det kan medföra högre matkostnader och även leda till att du inte får i dig de näringsämnen du behöver. Dessutom blir livet mycket tråkigare, säger han.

Text Zandra Zernell