Fisk på allergidagis håller Lova hemma
För fyraåriga Lova Lundh är det livshotande att vara i närheten av fisk och ägg. Trots att hon går på ett allergidagis måste hennes mamma Monica ha henne hemma flera dagar i veckan för att kommunen inte kan ordna en fungerande miljö.
– Det var jättebra, för då vädrades lokalerna under helgen och jag behövde inte vara orolig, säger Monica Lundh.
Men den 1 januari i år gjordes reglerna om och Lovas 15 avgiftsfria timmar, som alla 3–5-åringar har rätt till, ändrades så att hon numera bara får gå tre förmiddagstimmar per dag och hon får inte heller någon lunch. Lova går hem klockan 11 och lunchen serveras 15 minuter senare. Eftersom allergin är luftburen känner Monica stor oro över att Lova ska få i sig matos från tillagningen.
– Köket är i en separat byggnad och de tycker att vi ska gå runt huset, men utsuget på fläkten sitter i ansiktshöjd ut mot grinden och parkeringen. Det är som att säga här finns det ormar, men ni kan leka på andra sidan huset.
Jag får inget gehör någonstans
Två gånger har Lova fått en anafylaktisk chock och blivit blå om läpparna. Första gången visste de inte att allergin var luftburen och andra gången råkade Lova vistas i ett hem där det tillagades Janssonsfrestelse med ansjovis. Lova har även blivit dålig av att vara i ett hus där familjen stekte hamburgare i en stekpanna där fisk tillagats flera dagar tidigare. Då reagerade hennes kropp trots att hon inte åt av maten.
– Jaha var fröknarnas reaktion när jag berättade det för dem. Jag får inget gehör någonstans. Jag känner inget stöd från personalen eller rektorn. Det går nog bra säger personalen. En jordnötsallergi skulle aldrig ifrågasättas så här.
Skolchefen Eva Eklund säger att anledningen till den här förändringen är ett politiskt besparingsbeslut:
– Nu köper vi in lunch från en och samma enhet. Besparingen har gett oss en miljon kronor per år och de pengarna används till den pedagogiska verksamheten.
Stresspåslag
Monica är sjukpensionär efter en trafikolycka då hon var nära att bryta sin nacke. Nu lider hon av ständig värk på grund av sin whiplashskada.
– Det värker hela tiden och jag får stresspåslag på grund av oron över Lova. Nu när hon bara går tre timmar på förskolan hinner jag inte få tid till sjukgymnastiken eller till den återhämtning jag behöver. Jag mår väldigt, väldigt dåligt.
Eva säger att Lova skulle kunna få gå längre om dagarna så som hon gjorde förut, men då får Monica betala för det.
– Jag tycker att det är fel att betala eftersom det är ett regeringsbeslut att 15 timmar ska vara avgiftsfria. Lova hamnar dessutom utanför gruppen nu när hon är där så lite. När jag var på utvecklingssamtal och vi diskuterade det fick jag höra att det är självförvållat eftersom jag har valt att inte ha henne så mycket på förskolan.
Monica har även varit i kontakt med utbildningsdepartementet och de säger att man alltid ska ta hänsyn till barnens särskilda behov och därefter anpassa tiden. De tycker inte att det här borde vara svårt att lösa med kommunen.
– Jag har försökt ordna till det här i mer än sex månader. Jag har även anmält det till Diskrimineringsombudsmannen, DO och Barnombudsmannen, men de har en handläggningstid på 5-8 månader så än har jag inte fått något svar.
Gjort vad de kan
Eva Eklund tycker att de gjort vad de kan för att hjälpa Monica.
– Vi har bedömt att förskolan har gjort det förskolan kan. Det måste vara jätte genomskinligt om vi ska ge dispens. Det kan inte vara så att bara de som kan tala för sig får som de vill. Om DO kommer med en annan bedömning får vi tänka om, men nu ligger frågan hos dem.
Hemma fungerar det bra. Monicas grannar berättar alltid när de tänker tillaga fisk.
– Mina grannar är schyssta och tar en väldig hänsyn så när hon är hemma fungerar det. Förskolan säger att de tar föräldrarnas oro på allvar och att man ska känna sig trygg med att ha barnen där, men det gör inte jag. Jag har ständig ångest och är rädd.