Fiffiga lösningar för Kristoffer

Det krävs att många hjälps åt för att Kristoffer ska kunna gå i skolan. Med envishet, god vilja och lite påhittighet har problemen gått att lösa.

Trots att alla barn har skolplikt fick Helena Olofsson och Jörgen Norling kämpa hårt för att deras son Kristoffer också skulle kunna gå i skolan.
– Han har en multiallergi, vilket är ett dolt handikapp som gör att han varit mycket ensam. Vi har varit otroligt drivande och lagt ner massor av tid för att få det att fungera, säger Helena.
Kristoffer Norling i Enviken utanför Falun har på grund av sina allergier svårt att vistas tillsammans med andra. Han har bland annat astma, pollen- och pälsdjursallergi som ger honom nästäppa, andningssvårigheter och klåda i ögonen och av det blir han totalt slut. Han är även allergisk mot många av våra vanligaste födoämnen. Matbesvären gör att Kristoffer får magsmärtor, eksem och han blir allmänt hängig och nedstämd. Både i skolan och hemma inhalerar han flera gånger per dag och han tar tabletter och andra mediciner vid behov.
– Barn som har sådana här allergier blir ofta missförstådda. De har lätt att få utbrott på grund av trötthet. De vet innerst inne att de gör fel, men de orkar inte stå emot utan det brister för dem, säger Helena.
Vissa barn med allergi får en reaktion direkt och andra får det på natten, så det är inte säkert att det märks utåt.
– De blir väldigt ensamma de här barnen. Ofta orkar de inte med några fritidsaktiviteter. På fredagarna är han ledig och en dag i veckan går han inte på fritids. Då får han i stället vara hemma och ta igen sig.

Skolsal byggdes om

Innan Kristoffer fyllde sex år gick han på ett allergidagis. Det fungerade mycket bra, för inget av barnen där fick ha något djur hemma. Kristoffer går nu i en allergiklass på Rönndalsskolan tillsammans med 12 andra barn.
– Eftersom det inte redan fanns någon allergiklass fick vi gå igenom olika alternativ och välja en skola. Vi valde då den som ligger där vi bor så att Kristoffer har närheten till kamraterna.
Först fick Helena och Kristoffer åka till skolan och provocera, det vill säga vistas i lokalerna för att man skulle se hur mycket Kristoffer klarade.
– Första dagen fick han känningar och de resterande var en ren plåga.
Det beslutades då att en ombyggnation skulle göras i skolans gamla gymnastiksal, som stod tom. Ombyggnationen tog från augusti till november och den tiden var mycket påfrestande.
– Hela hösten har vi levt med det här. Innan det var färdigbyggt blev han dålig och jag fick vabba. Vi har varit på många byggmöten och vi har fått råd av både Astma- och Allergiförbundet och av allergikonsulenten Anna Hellström. Vi i Dalarna kan vara så lyckliga och glada över att vi har en allergikonsulent som är så medveten. Hon jobbar tätt med Kristoffers läkare och det går bra. Hon är ett stort stöd.
Anna har jobbat som Dalarnas allergikonsulent i 3,5 år. Hennes närmaste kollega finns i Karlstad, det är inte alla landsting som har en sådan tjänst.
– Jag åker ut till skolan ungefär en gång i månaden för avstämning och problemlösning, men med tiden kommer det inte att behövas lika täta träffar. Frågorna kan handla om hur skolan ska gå till väga när en hantverkare ska komma dit eller hur man ska göra när klassen ska på studiebesök hos folktandvården. Det är viktigt att man hjälper barn med svår allergi. Barn som inte får hjälp kan få stor sjukfrånvaro och, i och med det, komma utanför den sociala gemenskapen, säger Anna Hellström.

Anpassningar

För Kristoffer har det ordnats så att han får äta först i matsalen som då är nystädad. Likaså städas gymnastiksalen innan han kommer dit. Städerskan i skolan byter kläder innan hon städar och avdelningen har en egen städvagn med moppar som bara används där.
När två klasser ska åka och bada får Kristoffers klass sitta längst fram i bussen och i badhuset får han byta om i handikappomklädningsrummet, där han även har ett eget skåp. Anna hjälper hela tiden till och planerar för att allt ska fungera.
– Vi startade planeringen 1,5 år innan han skulle börja. Det handlar om att kommunen måste vara välvilligt inställd, men barnen har skolplikt så det måste ordnas på bästa möjliga sätt. Vi ser över tänkbara alternativ innan det bestäms hur det ska lösas. Informationen till alla inblandade, såsom personal och övriga föräldrar samt representanter för kommunen, är otroligt viktig. Det handlar om att alla måste förstå varför åtgärderna bör göras för att de ska kunna genomföras på ett bra sätt. De här barnen lever ett begränsat liv eftersom alla aktiviteter måste planeras noggrant, så det är viktigt att hjälpa dem så mycket som möjligt.

Nya uppgifter

Två personer till som hjälper Kristoffer är hans lärare Mona Dufmats Nordin och Helena Jonsson.
– Mona och Helena är jättepositiva och ser det här som en utmaning. Det har gjort ett jättejobb. Jag är ett bollplank men det är de som genomför allt, säger Anna.
Lärarna har fått flera uppgifter som de måste hinna med.
– Jag har jobbat länge i förskoleklass och det var roligt att få lära mig någonting nytt, men jag kämpar för att få tiden att räcka till. Mycket tid går åt till att tvätta och städa, säger Mona.
Det ska vara så lite textilier som möjligt i lokalerna och allt ska vara i lådor och skåp så att man kan torka av och hålla ordentligt rent. Det finns inga gardiner och inga andra textilier, förutom soffan som har två överdrag som ofta tvättas i 60 grader. Fläktsystemet är separerat från övriga skolan. Allt är anpassat så att Kristoffers klass ska kunna vara där hela vägen upp till årskurs sex. Lokalerna används även som fritids för att det ska passa Kristoffer. Om andra barn behöver vara på fritids på andra tider än när Kristoffer är där får de gå till skolans storfritids.
– Det sista jag gör är att torka av bänkar och flytta isär så att man kan städa ordentligt. Andra föräldrar är glada och tycker att det är bra att barnen får gå i en sådan ren miljö och de är nöjda över skoluniformerna så att de själva slipper köpa kläder, säger Mona.
Alla är överens om att det svåraste har varit att få ut informationen.
– Folk säger att de förstår eller att de tror att de förstår, men det är så komplext, säger Helena.

Rena strumpor

Skolbarnen får ringa på dörren för att komma in i lokalerna. Killar och tjejer har olika omklädningsrum och Kristoffer har ett alldeles eget. Det är någonting som han inte är helt nöjd med.
– Jag önskar att jag hade någon mer i mitt omklädningsrum, för det är ensamt, säger han.
Alla barnen byter om och lägger sina egna kläder i plastpåsar och i deras korgar ligger skoluniformerna som de använder. Strumporna tvättas varje dag och skolkläderna är strykfria och går att tvätta i 60 grader. Klockan 8.20 ska alla barnen vara ombytta för då börjar skolan. Kristoffer själv trivs bäst på rasten.
– Kull är det roligaste, säger han.
Alla barn har fått en egen fadder. Kristoffers fadder heter Henrik och han går i femsexan.
– Han är perfekt för han busar också mycket och han har inga djur. Det är svårt att hitta honom på rasten, men när jag hittar honom hoppar jag på honom och så puttas vi. Han bär mig hela vägen till klassrummet efter rasten.
Men in får han inte komma. Om någon ska besöka klassen får de tala om det i förväg och sedan använda besökskläder som finns i omklädningsrummet. Utanför hänger skyltar som påminner om att det är en allergiklass. På dörren hänger även en bild på en sköldpadda. Det är ett djur som Kristoffer kan ha, därför har allergiklassen satt upp just en sådan vid huvudingången. Hemma har Kristoffer en egen sköldpadda som heter Günter. Kristoffers klasskamrater har andra djur, så Kristoffer kan inte gå hem till dem och leka. Därför är det bestämt att skolkläderna får tas hem till Kristoffer men ingen annanstans. På så vis kan han leka och ta hem vänner. Helena tar sedan tillbaka kläderna till skolan.
– Det är tur att lärarna är positiva till det här, för det har varit ett djävulskt jobb, men tack vare den öppna kommunikationen känner jag ingen oro.

Text Pernilla Wahlman

Relaterade artiklar

post-template-two-posts.php post-template-two-posts.php