Visst går det att vinterträna i kyla!

Personligt februari 2024. Att träna ute vintertid kan vara vackert och uppfriskande – men också utmanande för astmatiker. Den torra luften retar luftvägarna och kan utlösa en astmaattack. Så var det för 18-åriga skidåkaren Jason Blomqvist, som fick bryta sitt livs största tävling när luftrören strejkade. ”Men med bra rutiner kan jag undvika attacker”, säger han.

Det var en strålande vacker vinterdag i början av mars 2023. Solen sken på de snötyngda granarna längs skidspåret och termometern visade på flera minusgrader i Gällivare, där junior-SM för längdskidåkare pågick. Ute i uppvärmningsspåret var 18-åriga Jason Blomqvist i full färd med att värma upp inför dagens tävling.

Jason, som då gick andra året på skidgymnasiet i Åre, hade tränat stenhårt och sett fram emot SM länge. Men ganska snart efter att han gett sig ut på uppvärmning kände han att något inte stämde.

– Det var riktigt kallt så jag visste att det var en risk att köra, men trodde ändå att jag skulle klara det. Men jag kände redan på uppvärmningen att jag hade stora problem med andningen. Efter ett tag kollapsade det totalt och luften tog slut helt. Det kändes som om en kniv skar mig i halsen. Då fick jag lite paniktankar, trots att jag brukar hålla mig lugn när jag får en astmaattack.

Tvingades bryta

Från spåret lyckades Jason ringa sin pappa, som peppade honom att ta sig tillbaka i lugn takt, vilket han klarade av trots attacken. Men sedan var det bara att kasta in handduken och bryta tävlingen innan den ens hade börjat. Besvikelsen var förstås stor.

– Det var jättetufft mentalt för jag hade känt mig så stark i kroppen inför tävlingen. Men kylan och astman satte stopp, säger Jason, som i dag går tredje året på skidgymnasiet i Åre och fortsätter sin elitsatsning på skidor.

Trots att Jason bar en värmeväxlande mask under uppvärmningen fungerade det inte.

– Jag brukar försöka använda en mask men det är inte alltid den hjälper, och så fort jag känner att det börjar göra ont i luftrören och lungorna är det för sent. Då vet jag att det bara är 15 sekunder kvar tills jag får stora problem, så då är det lika bra att sluta direkt.

Astma vanligare bland skidåkare

Händelsen som Jason var med om på Junior-SM är tyvärr inte unik. Tvärtom visar studier att det är relativt vanligt med ansträngningsutlöst astma bland personer som utövar konditionskrävande idrotter, speciellt i kallt väder. Även simmare är överrepresenterade bland astmatiker men där är det snarast kloret som är den utlösande faktorn, liksom bland cyklister, som andas in luftrörsretande allergener som pollen under långa träningspass.

– Vi har sett att astma är 2–3 gånger vanligare bland längdskidåkare jämfört med övriga befolkningen i Sverige och att det har krupit allt längre ner i åldrarna, vilket är lite oroande, säger Nikolai Stenfors, som är överläkare vid lungkliniken på Östersunds sjukhus och forskare vid Umeå universitet samt jobbar som bollplank för elitidrottare med astma via Riksidrottsförbundet och SOK.

Det finns flera teorier om varför astma är så mycket vanligare bland skidåkare, men en anledning är förmodligen att de utsätts mer för kall och torr luft, vilket torkar ut slemhinnan på luftvägarna och retar luftrören.

– Egentligen är det inte temperaturen i sig som är boven, utan att kall luft är torr. När den passerar luftrören blir slemhinnan irriterad och cellerna krymper ihop. Då läcker det ut ämnen som retar musklerna runtom och gör att luftrören drar ihop sig i en astmaattack, säger Nikolai Stenfors.

Ville satsa på skidorna

En vältränad elitskidåkare kan andas in hela 150–200 liter luft per minut. Det är enorma mängder luft som ska befuktas på väg ner i lungorna under ett milslångt lopp. Trots att det forskas en hel del är det inte så enkelt att säga vilken temperatur som är nedre gränsen för att träna ute med astma, säger Nikolai Stenfors.

– Det är svårt att säga för det handlar om hur länge man tränar, med vilken intensitet och hur torr luften är. Sannolikt är det även genetiskt betingat, där vissa personer är mer känsliga än andra.

Jason Blomqvist har haft astma så länge han kan minnas och medicinerat sedan barnsben. Det har dock inte hindrat honom från att hålla på med en massa olika sporter under uppväxten, allt från brottning och innebandy till ishockey och fotboll. I 13-årsåldern, när det var dags att göra ett val mellan de två huvudsporterna fotboll och skidor, föll valet på skidorna.

– Skidåkningen var roligast och den sport jag ville satsa på och tävla i, säger Jason, som redan då hade siktet inställt på att söka till skidgymnasium.

Slarvade med astmamedicinen

Valet stod mellan Mora och Åre-Järpen och det blev det sistnämnda. Blott 15 år gammal flyttade Jason från föräldrahemmet i Matfors för att inackordera sig i elevhemmet på riksidrottsgymnasiet i Åre, där han skulle plugga naturvetenskaplig linje och elitsatsa på sin längdskidåkning under fyra år.

I början var det rätt många telefonsamtal från mamma och pappa, inte sällan med påminnelser om att ta astmamedicinen som han ska. Då tyckte han att det var jobbigt att komma ihåg den och slarvade en del. Men ju äldre Jason har blivit, desto mer självständig är han och i dag är det ingen som behöver påminna honom om den dagliga medicinen. Tvärtom har han blivit väldigt noggrann med att ta den sedan han fyllde 18 år i somras.

– Då hade jag ett sista möte med min barnläkare, innan jag skulle gå över till vuxenvården. Hon sa åt mig på skarpen att jag måste bli bättre på att medicinera regelbundet om jag vill bli bättre i min astma, minns Jason med ett leende.

Tränaren stöttar upp

I dag tar han sin astmamedicin varje dag, morgon och kväll, och märker stor skillnad.

– När jag blåste vid testerna under mitt senaste läkarbesök var det så tydligt att jag fick in en halv liter luft mer vid varje andetag efter att jag hade tagit medicinen. Lägger man ut det på en mils skidåkning så blir det en hel del extra luft att jobba med.

Och den extra luften behövs sannerligen med det tuffa träningsschema som Jason har på skolan. Fyra av fem vardagar är det schemalagd träning på skidor från 08.30 på morgonen fram till lunch, sedan skola på eftermiddagen och så träning igen i form av gymstyrka eller pulspass på kvällen. På helgerna är det egen träning och tävlingar.

– Jag har en konstant diskussion med min tränare om hur jag ska lägga upp träningen och anpassa den efter mina förutsättningar med bland annat astman. Tränarna och mina föräldrar är mitt bästa stöd och vi försöker tillsammans fokusera på att göra jobbet och hoppas att luftrören ska funka.

Viktigt med träning

Det är lätt att bli rädd och kanske till och med låta bli att träna om man har råkat ut för en astmaattack under ansträngning. Det är synd eftersom konditionsträning är viktigt även för astmatiker, påpekar Nikolai Stenfors.

– Det är fullt förståeligt att man blir rädd, men det finns sätt att minska risken för en attack. Till att börja med är det A och O att ta rätt medicin, i rätt dos, vid rätt tillfälle. Därför är det så viktigt att ha regelbundna besök med sin astmaläkare för att hålla koll på vad som gäller för just dig.

Att, precis som Jason gör, använda en värmeväxlande mask vid träning i kyla är också ett tips från Nikolai Stenfors.

– En svensk studie visade faktiskt att de här maskerna förebygger astmaattacker lika bra som astmamedicinen Oxis.

Tittar inte bakåt

Det sista rådet från överläkaren i lungmedicin är det något otippade – att värma upp med ganska intensiv intervallträning.

– De flesta astmatiker har nog fått höra att de ska värma upp långsamt och länge för att minska risken för en attack. Men det visar sig att det faktiskt är bättre att köra en intensiv intervalluppvärmning som utlöser en väldigt liten astmaattack där de retande ämnena läcker ut i luftrören så att cellerna töms. Väntar man sedan 10–15 minuter så är de retande ämnena i luftrören borta och då har man ett skydd som räcker i någon timme.

För Jason Blomqvist innebar visserligen astmaattacken den där kalla marsdagen i Gällivare ett tillfälligt nederlag och visst var det tråkigt att bryta tävlingen innan han ens fått chansen att vara med på riktigt. Men Jason är inte den som tittar bakåt eller blir rädd av en astmaattack.

– Jag är inte så rädd av mig utan försöker gå vidare, hitta lösningar och anpassa mig. Nu satsar jag på den här säsongen och tycker det har känts bra vid de första tävlingarna i år. Och jag märker verkligen stor skillnad nu när jag har blivit bättre på att ta min medicin varje dag.

Jason Blomqvist

Ålder: 18 år.
Familj: Mamma Jessica, pappa Peter, syskonen Jordan, Jamie och Joy.
Bor: I Åre.
Gör: Studerar vid skidgymnasiet i Åre-Järpen.

Så får du vinterträningen att funka – läkaren Nikolai Stenfors experttips:

Ha en genomgång  med din astmaläkare 1–2 gånger per år. Missa eller skippa inte dessa besök.
Se till att ta din astmamedicin enligt ordination.
Håll koll på din astma själv med hjälp av PEF- mätare eller en app som Asthmatuner eller liknande. Kurvorna du får fram är en värdefull pusselbit för både dig och din läkare för att förstå astman.
Prova intervalluppvärmning före  ansträngning.
Använd värme- och fuktväxlande andningsmask så mycket som möjligt vid minusgrader.

Kom över rädslan för en attack – läkaren Nikolai Stenfors och skidåkaren Jason Blomqvists bästa råd:

Var noga med medicinen. Använd dina luftrörsvidgande astmamediciner. ”De funkar faktiskt och ger mer effekt än man tror, så om du slarvar förlorar du i längden”, säger Jason.
Prova olika träningsformer, som simning, cykling, löpning, orientering för att hitta det som passar dig.
Börja försiktigt och stegra långsamt. Ska du börja löpträna, låt de första fyra veckornas löppass innebära 5 minuters promenad + 6 till 10 pass av 1–2 minuters löpning varvat med 1 minuts promenad. Avsluta med 5 minuters promenad.
Fokusera på annat än att vara rädd för att det är för kallt och prova att vända tankarna åt något annat håll för att inte hänga upp dig på att du kanske kan få en attack.
Fira framgångarna! Gläd dig över att du lyckats vara ute och genomföra något i stället för att vara ledsen över en eventuell attack.