Snart blommar nässlorna - Allergia

Snart blommar nässlorna

Eva Cremon i Lund fick plötsligt en kraftig allergisk reaktion utan att veta mot vad. Efter intensivt detektivarbete kom svar från Göteborg. Hon var allergisk mot pollen från brännässlor.
– Kan jag genom min historia hjälpa någon annan så blir jag glad, säger Eva Cremon.

Våren 2006 fick Eva Cremon en snuva som höll i sig långt in på sensommaren.
– Jag gick ner i vardagsrummet och satt där på natten och nös för att inte störa de andra. Jag satt i soffan med en handduk under näsan och försökte sitta och sova någon timme i taget om nätterna, berättar Eva Cremon.

Jag hade aldrig hört talas om allergi mot brännässlor

Hon försökte att ta reda på vad det var som hon reagerade så kraftigt på och tog flera tester på en allergimottagning, men kunde inte få något besked.
– De trodde att det var gräs jag var överkänslig mot, men det var det inte. Till slut sa allergologen att hon inte kunde hitta något. Hon gav mig en lista på 200 växter som de kunde testa med hjälp av blodprov. Det var ju så illa att jag inte ens kunde gå ut, säger Eva Cremon.
Hon lär sig dock inte nedslås utan bestämde sig för att inte ge upp.
– Jag gick till botaniska trädgården är i Lund och försökte få reda på vad det kunde vara som blommade från maj till september. Men jag fick inte napp.

Lång blomning

Under ett halvår ringde hon massor av telefonsamtal till olika personer som var kunniga på växter och tog nya blodprover men fortfarande utan resultat.
– Men så en dag ringde jag den botaniska analysgruppen i Göteborg och fick tag på botanikern Åslög Dahl. Jag frågade vad det är som blommar under ungefär samma period som gräs, fast längre. Hon svarade att de mätt pollenhalter från brännässlor i 30 år och att de sammanföll med gräs.
Eva Cremon testades och det visade sig att det mycket riktigt var brännässlor hon var allergisk mot.
– Jag hade inte hört talas om den här pollenallergin tidigare. Och på allergimottagningen hade de ingen medicin mot brännässla så de fick importera medicin från Tyskland. Där är allergi mot brännässla mer uppmärksammat och mediciner för det är mycket vanligare än här.
Dessutom fick Eva ta del av pollenrapporterna från Göteborg för att veta när hon skulle hålla sig inomhus.

Tuff behandling

Eva Cremon behandlades genom hyposensibilisering, även kallat immunterapi eller allergivaccination, där man gradvis försöker att vänja kroppen vid de ämnen den inte tål, vilket var tufft.
– Första dosen tog jag samma dag som min son var med i en olycka. Jag följde med honom till sjukhuset. Hyposensen var verkligen jobbig. Det var pest eller kolera. På sjukhuset kände jag mig mer och mer konstig så det slutade med att vi låg på britsar båda två, säger Eva Cremon, ler lite snett och fortsätter:
– Men jag var tvungen att ta mig igenom det. Jag kunde ju inte gå ut.
Och till slut blev det bättre.
– Tyvärr har jag fått en kraftig histaminöverkänslighet som jag troligtvis kommer att ha resten av mitt liv, men jag kan i alla fall gå ut med hjälp av ”vanlig” allergimedicin, säger Eva Cremon.

Okänd allergi

Nu hoppas hon att hon kan hjälpa fler att få upp ögonen för de problem som brännässlor kan vålla.
– Jag fick ju höra att det var gräspollen jag var allergisk mot, men så var det inte. Och det är kanske fler som fått höra samma sak. Jag hade aldrig hört talas om allergi mot brännässlor tidigare. Det finns inte med i några standardtester i Sverige trots att det verkar vara en förhållandevis vanlig allergi i andra delar av Europa.
Hon skulle vilja se att brännässla ingick där liksom släktingen väggört. Dessutom tror hon att det finns mer av brännässlor i dag än förr.
– Det sägs ofta att pollensäsongen blivit förlängd på grund av klimatförändringen, men det är kanske inte bara på grund av det. Förr högg man alltid kanter och vägrenar, men det gör man inte i samma utsträckning i dag. Man rensar inte ogräs eller klipper häckar på det viset som man gjorde förr. Och man använder inte lika mycket besprutningsmedel heller, vilket är bra, men det tror jag gör att man fått mer pollen.

Text Tobias Malmberg Foto Jakob Hydén