– Min mamma lyssnade på mig när jag var besviken
Pandora Niemi Rosberg, 18, har haft celiaki sedan ettårsåldern. Bland det hon minns som jobbigast är alla kalas hon varit på utan att kunna smaka på de bullar och tårtor som serverats.
– Men min mamma hade ett knep, säger Pandora.
– Men min mamma har berättat att jag var tunn och blek, med uppblåst mage. Jag var även liten i växten jämfört med andra barn och jag kommer ihåg att jag fick gå till doktorn väldigt ofta, berättar hon.
Tydligt i skolan
Hon har också svårt att minnas något speciellt tillfälle då hon insåg att hon var annorlunda än andra barn. Men det blev ändå tydligt när hon började i skolan och fick gå och hämta sin mat ute i skolköket.
– Det var lite jobbigt eftersom jag är ganska blyg, men det gick ändå bra. Däremot var det ibland lite tråkigt när vi åkte på utflykter och skolan hade med matsäck. Jag fick alltid pastasallad, men den glutenfria pastan var torr och smulig. Då började min mamma göra pannkakor till mig att ta med. Det kändes lite dumt att vara den enda med egen mat, men ibland blev de andra barnen avundsjuka på mina pannkakor och då kändes det bättre, säger Pandora och skrattar åt minnet.
Bra lyssnare
Pandoras pappa bor i Småland, medan hon själv är uppvuxen hos sin mamma i Skåne. Och hennes mamma har varit ett viktigt stöd. Hon har lagat och bakat glutenfritt hemma, fixat alternativ till Pandora när hon skulle bort och tagit reda på allt familjen behövt veta om celiaki. Men framför allt har hon varit en bra lyssnare.
– Jag kommer ihåg en skolutflykt till en djurpark, där alla mina klasskamrater serverades mat men där skolan sa att de inte kunde fixa något glutenfritt till mig. Efter den utflykten var jag ledsen och berättade det för min mamma – och hon lyssnade och bekräftade min besvikelse.
Kalas har varit ett annat tillfälle när hon haft lätt att känna sig utanför, eftersom det sällan funnits något hon kunnat äta. På släktkalasen har det ofta serverats smörgåstårta och på barnkalasen fick hon nästan alltid tacka nej till bullar, tårtor och godis.
– Det var jättetråkigt, särskilt när jag var liten. Men min mamma hade ett knep som gjorde att det kändes bättre. Efter varje kalas åkte vi till en affär där jag fick köpa något gott, glutenfritt som kompensation, som chokladbollar eller godis. Det tänkte jag ofta på när jag tvingades avstå från bullarna på kalaset!
Enklare nu
Idag är Pandora Niemi Rosberg 18 år och tycker att celiakin har blivit enklare att hantera. I gymnasiet där hon går har eleverna matkort och köper lunch ute på restaurang. I början lade hon pengar ur egen ficka när det glutenfria alternativet kostade extra, men fick efter samtal med sin läkare veta att det är skolans ansvar. Hon har också märkt att det finns många fler glutenfria alternativ i butikernas kyldiskar idag jämfört med när hon var liten. Dessutom har hon gått med i en celiakigrupp på Facebook, där hon både kan få och dela med sig av tips och råd.
Hur kan man som förälder tänka om man är orolig för att celiakin ska begränsa ens barns liv?
– Försöka att inte visa att du är orolig! Lägg den energin på att leta upp eller laga sådant som barnet gillar, fast glutenfritt. Ta konflikter med skolan när det behövs, men annars är det viktigaste att bara lyssna. Ibland har man sämre dagar och då är det skönt att veta att det finns någon som förstår dig.
PERSONFAKTA
Namn: Pandora Niemi Rosberg.
Ålder: 18 år.
Bor: Ängelholm.
Familj: Mamma och två småsystrar.
Gör: Går i gymnasiet och extrajobbar på McDonalds.
Fritid: Håller på med djur, bland annat hamsteruppfödning.