Matlådor och luftgropar

I år åker jag till solen över jul och nyår. Underbart att få en paus från vinterkyla och mörker. Ändå är det med blandade känslor jag packar resväskan. Med åren har det inre äventyrs-motståndet ökat betydligt. Det är ju så lugnt och skönt hemma. Att resa bort ger visserligen efterlängtat miljöombyte, men det tar också en massa energi att förbereda sig mentalt och planera mat och mediciner. Och i magen gnager en oro för allt som skulle kunna hända.

Jag vägrar låta sjukdomar styra för mycket

Ringde flygbolaget för att förvarna om att jag tar med egen mat och be dem ta hänsyn till nötallergin, eftersom jag även har luftburen allergi. Det är rätt läskigt att få ett kraftigt astmaanfall i ett flygplan. Har testat och vill inte uppleva det igen. Inte mina närmaste heller. Tidigare har det räckt med ”toppen om ni kan låta bli att servera jordnötter på raderna närmast min plats”. Numera krävs ett läkarintyg ”för att kunna stoppa försäljningen”. Bad dem inte att stoppa hela försäljningen, men okej. Det kanske är vettigt med intyg. Fast jag kommer nog aldrig bli klok på varför det är så viktigt att servera nötter på flygplan.

För det mesta går allt bra. Händer det något är det oftast något helt annat än det jag i förväg har oroat mig för. När jag i min ungdom flög till USA för att fira jul hos släktingar i Kalifornien bad jag kabinpersonalen värma min matlåda. Jag var mest oroad för att de skulle råka ”kontaminera” innehållet. Istället kom det en luftgrop precis när flygvärdinnan skulle ge mig den varma lådan. Locket åkte av och lådan hamnade upp och ned på golvet. Snopet. Det blev många timmar utan mat, men en rätt kul historia.

Många år senare åkte jag till USA igen. Hade ett byte i Atlanta och när den barske tulltjänstemannen frågade om jag hade någon mat att deklarera vågade jag inte ljuga, utan berättade om min matsäck. Det slutade med att de konfiskerade och slängde mina hemlagade kalkonköttbullar, trots mitt ivriga viftade med läkarintyg. Som tur var missade de en liten macka jag hade i handväskan. Väl på plats i San Fransisco hittade jag en fantastisk mataffär, rena himmelriket för en matallergiker. Med ett sortiment av färska grönsaker och specialprodukter vi bara kan drömma om i Sverige.

En annan jul firades hos vänner i Sydafrika. De bodde strax utanför Johannesburg, som inte direkt har rykte om sig att vara världens tryggaste stad. Jag var jättenervös, både för resan och vad som skulle kunde hända där. Johannesburg visade sig ha ett perfekt klimat, och jag kom både dit och hem helskinnad. Faktum är att jag nog aldrig mått så bra i allergier och astma under en utlandsvistelse.

Oron är ju inte obefogad, den bör tas på allvar. Å andra sidan, jag vägrar låta sjukdomar styra och begränsa livet mer än absolut nödvändigt. Det är bara att baxa sig ur komfortzonen. Ta några djupa andetag och börja packa. Håller tummarna för ännu en fröjdefull jul på varmare breddgrader, om nu bara väskorna med all julmat kommer fram….