Kerstin hos coachen: ”Ett återfall kan vara bra”

Sedan flera år har astma, allergi och andra sjukdomar begränsat Kerstin Lövgrens liv. Den ena sjukdomen försvårar den andra. Efter en fleråring sjukskrivning har hon nu åter börjat arbeta deltid som journalist, men vardagen är fortfarande svår att klara av.
Nu tar hon en coach till hjälp för att få bättre balans i livet och förhoppningsvis bättre hälsa. Allergia kommer i en serie artiklar följa Kerstins resa. Detta är den andra artikeln i serien.

Så sitter jag igen och pustar i väntrummet hos coachen. Det är fortfarande svårt för mig att gå även korta sträckor och trappen upp till Elizabeth Normans mottagning är mödosam. Men jag mår ändå bättre nu. Infektionen är borta och konditionen och styrkan håller så sakta på att återvända.

Elizabeth öppnar dörren till samtalsrummet och jag stiger in i det allra heligaste.
–– Hur mår du idag, frågar hon.
–– Tack, det blir lite bättre hela tiden, svarar jag. När vi sågs sist var jag mitt uppe i ett återfall, men jag tog mig ur det nästa dag.

Återfall hör till

Elizabeth tittar vänligt på mig och säger:
–– Att förändra ett inlärt beteende är svårt och det tar tid. Det hör till att man misslyckas ibland. Återfallen kan till och med vara bra.
Nej nu får du ge dig, tänker jag. Högt säger jag:
–– Hur då bra? Det har jag aldrig hört någon säga tidigare.
–– Återfallen kan visa i vilka situationer du har dina svårigheter och när du blir sårbar. Det speglar vad du behöver arbeta med, svarar coachen.
Det snurrar i huvudet. Återfall som är det farligaste som finns, skulle det verkligen kunna finnas något gott i dem?
Teoretiskt kan jag förstå det. Jag träffade en gång en tjej som hade svår tinnitus, en sjukdom där man har en ständig ljudkakafoni i öronen. Hon förbluffade mig genom att påstå att sjukdomen var hennes bästa vän. Den blev nämligen sämre när hon inte skötte om sig. Om hon slarvade med sömnen, stressade, åt dåligt och inte motionerade så blev hennes tinnitus mycket värre. Det blev som en varningssignal som fick henne att börja ta hand om sig själv igen. Så på en nivå kan jag förstå att det som verkar dåligt kan ha en annan sida också.
Men känslomässigt är jag inte riktigt med. Jag tror att återfall är livsfarliga eftersom jag har så svårt att ta mig ur dem. Börjar jag äta socker kan det ta veckor innan jag hamnar på rätt köl igen och då har jag redan gått upp flera kilo i vikt. Jag är också mycket sträng mot mig själv och tycker att jag borde klara av dieten utan återfall. Men nu har coachen givit mig något nytt att tänka på.

Hitta alternativ

Tillsammans börjar vi titta på min hemläxa från föregående gång. Jag har skrivit upp varje tillfälle då jag känt lust att bryta dieten. Jag berättar att jag en natt plötsligt kände ett stort sug efter choklad.
–– Finns det något du kan göra som distraherar dig från suget? frågar coachen. Kan du dricka en kopp te, handarbeta, läsa en bra bok eller göra något annat? Det är bra om du hittar något kreativt att göra, något du längtat efter men som du inte givit dig tid till. Fundera över det till nästa gång.
Elizabeth föreslår också att jag provar en andningsteknik. Man räknar till tre på inandningen, stannar upp och räknar till tre även på utandningen, stannar upp och andras sedan in igen.
–– Skulle jag dra ut så på andningen så svimmar jag. Jag har nog svårt att andas som det är, protesterar jag.
Men Elizabeth låter mig inte komma undan. Då finns det en annan teknik jag kan prova.
–– Du iakttar andningen, bara låter den vara. Men du räknar varje andetag,– antingen på in- eller på utandning, tills du kommer till tio. Sedan börjar du om igen. Om du skulle fladdra bort i tankarna så återför du bara lugnt koncentrationen till andningen men börjar då räkna om igen.
Motvilligt går jag med på att försöka.
–– Dessutom vill jag att du fyller i det här formuläret, säger coachen och räcker mig ett papper. Du antecknar i vilken situation du befinner dig i när suget kommer, vilken tanke som automatiskt kommer upp och vilken känsla tanken för med sig. Gradera känslan och fyll sedan i vilken beteende känslan genererar. Försök hitta en alternativ tanke och se hur känslan och beteendet påverkas. Så ses vi snart igen, avslutar hon.

Hemläxa från coachen

Tänk efter vad som skulle kunna distrahera dig när du blir sugen på det som du absolut inte bör göra för din hälsas skull.
Prova en andningsteknik. Iaktta andningen och räkna varje andetag, antingen på in- eller utandning. När du kommer till tio börjar du om igen. Om du kommer på dig med att tänka på annat så börjar du lugnt att räkna om igen från ett.
Fyll i formuläret nedan:
Situation, Automatisk tanke, Känsla styrka 1–10, Beteende,  Alternativ tanke, Känsla styrka 1–10, Beteende

Distraktion

Efter mitt besök hos coachen funderar jag på vad som skulle kunna distrahera mig när suget kommer. Jag skulle kunna pyssla, tänker jag. Det är det roligaste jag vet.
Jag kan varken teckna eller måla och har tidigare aldrig ens tänkt att jag skulle kunna göra något ”konstnärligt”. Men för några år sedan stötte jag på en teknik som kallas decupage. Den går ut på att man dekorerar föremål genom att klistra på bilder och lackar sedan över motivet. Med många lager lack ser föremålet nästan målat ut till slut. Det är ett av mina favoritnöjen och det kvalificerar sig som distraktion eftersom det också är kreativt.
Det andra jag kommer på är musik. Att lyssna på en riktigt bra hårdrockslåt kan få mig på ypperligt humör. Och om jag pysslar eller lyssnar på musik så känner jag ingen längtan efter kanelbullar. Jag lyckas distrahera mig två gånger under helgen då jag pysslar i stället för ger efter för sockersuget.
Men andningsteknikerna gör bara att jag känner ångest. Allt som är förknippat med andning väcker ångest hos mig eftersom jag har två sjukdomar som är kopplade till andnöd – astma och sömnapné.

Nytt besök

Detta rapporterar jag när jag kommer till coachen nästa gång. Hon säger åt mig att glömma andningsövningarna och i stället koncentrera mig på att pyssla och lyssna på musik.
Hon frågar också hur det gått med formuläret.
– Har du lyckats hitta någon alternativ tanke? frågar hon.
Det har jag faktiskt – en enda. En dag när jag sitter vid min dator och arbetar så känner jag mig plötsligt usel. Min systerdotter fyller år kommande helg och jag har just tackat nej till kalaset.
Ännu har jag inte återhämtat mig riktigt från min långvariga infektion. Att hantera vardagen – arbeta mina timmar, ta promenader och laga mat – tycks ta all kraft. När helgen kommer vill jag bara sova.
Och nu har jag dåligt samvete för att jag inte kommer att gå på kalaset. Jag känner det som om jag sviker min systerdotter. Och hennes barn som jag inte sett på flera månader nu, och inte de andra barnen i släkten heller. Jag känner mig misslyckad till nivå sex på en skala mellan ett och tio och oron blir allt värre.

Alternativ tanke

Den alternativa tanken är att det bara är jag som kan ta hand om mig själv. Att det bara är jag som kan sätta stopp när orken tryter. Oron dämpas något och jag kan fortsätta att arbeta.
De andra gångerna har jag inte lyckats komma på någon alternativ tanke men har ändå avhållit mig från återfall genom att bita ihop och kämpa vidare.
– Att fylla i formuläret hjälper dig att se vad det är som händer. Ofta rusar vi bara iväg utan att reflektera så mycket, säger coachen. Men genom att fylla i formuläret stannar du upp, blir närvarande och kan sortera dina känslor och tankar. Det kommer förhoppningsvis att hjälpa dig att bli mer medveten.
– Fyll också i när du mår bra, eller efter det att du har motstått ett sug. Du behöver även få syn på dina glädjestunder.
Elizabeth avslutar denna sejour med att ge mig ännu en läxa. Det är ett formulär som handlar om för- och nackdelar med att vara fri från beroende.

Läxa från coachen

  • Fortsätt att fylla i situations-formuläret (se ovan).
  • Fyll i formuläret som handlar om för- och nackdelar med att vara fri från beroende:

Kortsiktiga positiva konsekvenser Långsiktiga positiva konsekvenser

Kortsiktiga negativa konsekvenser Långsiktiga negativa konsekvenser

Text Kerstin Lövgren