Experten: ”Du kan bli besvärsfri på bara några veckor”

En miljon svenskar lider av folksjukdomen atopiskt eksem. Bra behandling saknas inte, men du måste ha lyckan att bo i rätt landsända eller pricka rätt läkare för att få hjälp.
– Vi behöver en mer jämlik vård, säger Sophie Vrang, ordförande för Atopikerna, temaförening i Astma- och Allergiförbundet.

Den som någon gång haft atopiskt eksem vet vilket helvete det kan vara, med en klåda så intensiv att den är omöjlig att ignorera. Vätskande sår som gör att man ibland tvingas byta kläder flera gånger om dagen. Sår som rivs upp när man drar av sig kläder som fastnat i de vätskande och blodiga såren. Man kan uppleva en trötthet utöver det vanliga, dels på grund av att klådan håller en vaken, dels på grund av att eksemen har blivit infekterade. Lägg därtill en känsla av att aldrig vara riktigt fräsch och en oro för vad andra ska tycka.

– Så behöver det inte vara, det finns hjälp att få. Men man ska heller inte underskatta egenvården, som både fungerar förebyggande och kan ge förstärkande behandlingseffekt, säger Sophie Vrang, ordförande för patientföreningen Atopikerna.

Diagnos kan ta tid

I dag finns det stora möjligheter till effektiv behandling. Kruxet är bara att komma till rätt vårdgivare, att hamna hos en läkare med kunskap om vad atopiskt eksem är och vad det innebär att leva med. För många kan det ta flera år innan diagnosen ens ställs, och ännu längre tid att få rätt behandling.

– I dag finns en större behandlingsarsenal att erbjuda, nya innovativa systemläkemedel, både i tablett- och injektionsform. Men då krävs det att man träffar en läkare som tar ens symtom på allvar och som remitterar till en specialist där man kan få dessa läkemedel. Och hamnar man rätt och får rätt hjälp, då ska de flesta kunna bli besvärsfria på bara några veckor, säger Sophie Vrang.

Nya behandlingsrekommendationer

Ett av de största problemen med atopiskt eksem är alltså inte att bra läkemedel saknas. Utmaningen ligger snarare i att tillgängligheten på specialistvård varierar kraftigt över landet och att kompetensen är ojämnt fördelad. Som det är nu, finns en dryg tredjedel av landets legitimerade hudläkare i Stockholm.

– Atopikerna har sedan vi grundades kämpat för att det ska etableras natio­nella riktlinjer för vård och behandling av atopiskt eksem. Hittills har det varit upp till varje region att skapa egna riktlinjer, vilket försvårar samsyn och en god kvalitet.

Men det finns ljuspunkter. När denna intervju görs har Läkemedelsverket just kommit ut med nationella behandlingsrekommendationer. Det finns många fördelar med detta, menar Sophie Vrang, eftersom det naturligtvis inte ska hänga på slumpen om man träffar rätt läkare eller inte. Och det finns goda skäl att ge bra vård:

Fler förebilder

Förutom det personliga lidandet, där många till exempel undviker sociala kontakter, har komplex eller till och med blir suicidala, finns det ett samhällsekonomiskt intresse i form av produktionsbortfallet som det innebär när en person tvingas sjukskriva sig på grund av sina eksem.

När Atopikerna grundades 2018 var okunskapen om atopiskt eksem ännu större än vad den är i dag. Nu arbetar föreningen för att öka kunskapen ytterligare, och för att minska tabun och skam kring sjukdomen. För trots att det i dag finns bra läkemedel tror Sophie Vrang att det är svårare att leva med atopiskt eksem i dag.

– Vi lever i en utseendefixerad värld och selfie-kultur, där vi förväntas ha ett perfekt utseende, vilket gör att unga med eksem har det kämpigt. Det behövs helt enkelt fler förebilder som kan balansera normen. Varför inte selfies från influencers med eksem?

Behandlingstrappan för atopiskt eksem

Milda besvär:

Steg 1: Mjukgörande kräm, patientundervisning och undvikande av triggers som pälsdjur, emotionell stress och pollen.

Steg 2: Kortisonkräm i olika styrkor, medicinska bad, antibiotika och antiseptisk behandling.

Steg 3: Avancerad kortisonbehandling och ljusbehandling.

Svåra besvär:

Steg 4: Vid svåra besvär ges systembehandling och biologisk behandling hos specialistvården. Ibland läggs man in på sjukhus.

Text Anna-Maria Stawreberg Foto Theresia Köhlin