Att hålla näsan torr

Då och då händer det att jag hör riktigt små barn skrika på ett visst sätt, liksom lite extra plågat som om de har ont, det kan komma från en barnvagn som passerar eller kanske grannens nya barnbarn, jag kastas då sjutton år tillbaka i tiden och minns hur det var när min son fått i sig något han var allergisk mot. Han hade mängder med olika allergier vilket gjorde att det tog lång tid att reda ut dem, med många sjukhusbesök till följd. Trots åren som gått kommer jag fortfarande ihåg koncentrationen när jag körde till akuten, hur jag sicksackade mig fram i trafiken, aningen för fort, med en ursäkt till eventuell polis i bakhuvudet.

När jag nu hör de där speciella skriken får jag ibland lust att fråga föräldrarna om de undersökt om barnet möjligen kan vara allergiskt. Eftersom det tog år innan vi fick rätt hjälp kliar det liksom lite i mig att lägga mig i och eventuellt bespara dem år av trubbel – men jag gör ändå mitt bästa för att låta bli. Det är trots allt rätt odrägligt med främmande personer som lägger näsan i blöt, dessutom utan några som helst bevis. Barnet kan ju ha vattkoppor, vara vrålhungrigt eller lite vadsomhelst.

Och egentligen är det ju så att man inte bör sprida lösa teorier om sjukdomar – inte ens i all välmening, risken är helt enkelt för stor att det blir fel. Vilket osökt får mig att tänka på en ytligt bekant som gått ännu ett steg längre, han har nämligen med kraft, upprepade gånger, uppmanat oss att åka till en klinik i Tyskland för att de där skulle kunna proppa in jordnötter under min sons tunga, förmodat i någon slags aggressivt immuniseringsförsök. Jag förstår förstås att det är av ren välvilja, men det känns ändå inte bra.

Jag är inte alldeles emot naturmedicin och villig att pröva en del – på mig själv, men där går gränsen, en jordnöt rakt i munnen på det käraste jag har är förstås helt uteslutet – jag är inget fan av rysk roulette. Man kan givetvis låta sådana tokförslag rinna av en, men det är ändå något lite otäckt över dem för de tangerar att beröra när man är som svagast och mest desperat.

För självklart vill ju alla, oavsett om det gäller allergi eller någon annan sjukdom att det ska finnas en enkel bot som ingen någonsin tänkt på, kanske en kurerande ört som mirakulöst tar bort nötallergi, en allergifri hund eller öronmassage som frigör något som rensar hela systemet på smörja. Viljan att hålla sig själv och anhöriga friska innebär att tankarna inte alltid går i förnuftets och vetenskapens banor.

Enkla ”lösningar” är ju oftast så mycket roligare, och här tänker jag osökt på ett annat exempel från den yttre bekantskapskretsen, en dam som regelbundet gör facebookinlägg som syftar till att avskräcka från covidvaccin, hon anser nämligen att smittan bara drabbar deppiga, du klarar dig alltså fint om du bara är glad (alternativt ägnar dig åt fridans). Analysen är vansinnig, men inläggen följs ändå av hejarop i stil med ”var go och gla så blir allt bra”. Kanske var det även den tanken deltagarna i den media uppmärksammade tantrafestivalen i Värmland hade? Det var nog tjoigt och glatt värre, men det blev över hundra smittade ändå.

Min dotter ligger just nu hemma i covid, inte med mer influensasymtom och tappat luktsinne, men det är tråkigt nog – hon är glad och dansande i normala fall, men kanske var det fel dans?

Med det sagt, jag skulle vilja blanda två gamla fraser vid medicinskt rådgivande; se till att du har (vetenskap) på fötterna – och om så inte är fallet lägg inte näsan i blöt.