Så ställs en astmadiagnos

Innan diagnosen astma ställs är det viktigt för läkaren att få en noggrann beskrivning av hur symtomen har yttrat sig, när patienten har besvär, hur länge anfallen varar och när man först la märke till symtomen. Viktigt är också att berätta om man har allergier, eksem, andra lungsjukdomar eller andningsbesvär och om någon i familjen har astma eller allergi.
Undersökningen börjar med att läkaren lyssnar på lungorna med stetoskop. Vid pågående astma hörs ofta ett pipande andningsljud. Därefter görs i regel en spirometriundersökning. Då får patienten andas kraftigt och snabbt i ett munstycke medan en apparat registrerar hur mycket luft man klarar att andas ut och hastigheten på luftflödet. Patienten måste vara över sex år.
Efter spirometriundersökningen brukar ofta ett reversibilitetstest göras. Det görs på samma sätt som en vanlig spirometri men innan patienten blåser ges ett astmaläkemedel. Vid astma gör detta vanligen att luftflödet förbättras så att lufthastigheten blir högre när patienten andas ut och lungorna töms snabbare.

Andra sätt att mäta

En förenklad variant av spirometri kallas för PEF-mätning. En PEF-mätare är ett enkelt munstycke som patienten blåser genom och som registrerar hastigheten på luftflödet. PEF är en form av snabbtest och inte lika noggrann som vanlig spirometri, men kan ändå vara användbar. De flesta patienter med astma har stor användning av att ha en PEF-mätare hemma för att kunna följa sjukdomen från dag till dag.
Att mäta kväveoxidhalten, NO, i utandningsluften är ett sätt att mäta graden av inflammation i luftvägarna, som kan vara ett tecken på astma. Impulsoscillometri, IOS, mäter motståndet i luftvägarna. Kan göras på barn ned till 2–3 års ålder. IOS mäter luftvägsmotståndet även i de små luftvägarna. Finns bara på specialkliniker. Ytterligare ett sätt är att mäta temperaturen på utandningsluften, vid inflammation är den förhöjd.

Provokationer

Hyperreaktivitet är en viktig del av sjukdomen astma. Med reaktivitet menas luftvägarnas, bronkernas, tendens att reagera på retning av luftvägarna genom att dra ihop sig så att diametern minskar. Reaktivitet är en normal försvarsmekanism för lungorna. Hyperreaktivitet är när denna reaktion blir för kraftig, till exempel orsakad av en inflammation. 
Det finns ett flertal sätt och principer för att mäta graden av reaktiviteten i luftvägarna. Provokationer med metakolin, histamin, mannitol, koksalt, torr luft eller ansträngning är några. Patienten får inhalera ökande doser av ett retande ämne, till exempel mannitol, och lungfunktionen mäts efter varje dos.
Vid misstanke om ansträngningsutlöst astma kan man till exempel få springa eller cykla i 6–8 minuter, med spirometriundersökning innan och efter, samt eventuellt intag av luftrörsvidgande medicin och ny spirometri.

Faktagranskat av professor emeritus Magnus Wickman