Mögellukt kan bero på träskyddsmedel

Historiskt har en stor del av inomhusmiljöforskningen genom åren handlat om fukt och mögel och de lukter det kan avge. Men i årets Miljöhälsorapport lanseras en helt ny förklaring till mögellukterna: träskyddsmedel med klorfenoler.
– Forskningen har missat ett viktigt spår, säger Johnny C. Lorentzen.

Att det finns en koppling mellan astma/allergi och exponeringen av fukt och mögel/mögellukter är belagt i flera studier. Nyligen publicerades till exempel en BAMSE-studie som visade en ökad risk för astma hos de barn som utsattes för dessa exponeringar under uppväxten. Johnny C. Lorentzen, docent vid Institutet för miljömedicin, IMM, anser dock att svenska epidemiologiska studier har en inbyggd ”svårighet” när det kommer till fukt och mögel eftersom befolkningen kraftfullt informerades om hälsoriskerna långt innan studierna utfördes.
– Självklart påverkar detta hur folk svarar på frågor, både i Miljöhälsoenkäter och i epidemiologiska studier. Det finns statistiska samband men man har inte lyckats hitta några ämnen i inomhusmiljön som kan förklara sambanden, åtminstone inte vad gäller mögel, säger Johnny C. Lorentzen som därför vill lyfta fram en ny förklaring till mögellukt och eventuellt till olika besvär som man från början antog berodde på mögel.

Skyddsmedel orsakar problem

Träskyddsmedel med klorfenoler användes flitigt mellan 1955 och 1978, inte minst i miljonprogrammets bostäder. Detta för att komma till rätta med rötskadesvamp som den tidens byggnadsmodeller, bland annat med krypgrunder, gav upphov till och som ledde till fuktskador. Sverige stod vid den här tiden i startgroparna för att börja bygga storskaligt och valde därför att använda rötskyddsmedel i stället för att lösa själva byggnadsproblemen.
– Det var väldigt effektivt, man fick bort rötskadesvampen men fick i stället en elak lukt. Problemet var att klorfenolerna i rötskyddsmedlet omvandlades till mögelluktande kloranisoler. Sedan kallades det fukt och mögel men i själva verket var det en kemisk exponering som befolkningen råkade ut för i bostäderna. Träskyddsmedel med klorfenoler förbjöds 1977 men finns kvar än i dag och klorisanolerna orsakar fortfarande problem. Det har egentligen aldrig tagits om hand på ett rationellt sätt, säger Johnny C. Lorentzen.

Forskning saknas

En anledning till att det aldrig ”tagits om hand” kan vara bristen på vetenskapliga studier när det gäller klorfenoler, vilket hänger samman med den ensidiga fokuseringen på fukt och mögel, enligt Johnny C. Lorentzen.
– Få ställer sig upp och pratar om mögel i dag samtidigt som förekomsten av klorfenoler börjar bli allmänt vedertagen och accepterad som förklaring till mögellukter.

Vilka hälsoeffekter kan då klorfenolerna/kloranisolerna ge?
– I dag är halterna av ämnena väldigt låga och utgör knappast någon hälsorisk i klassisk toxikologisk mening, men de kan ändå ge upphov till ”mögellukt”. Tidigare var halterna i luften mycket högre och man använde klorfenoler i målarfärg och lacker inomhus. Vad exponeringen ledde till för enskilda och befolkningen som helhet är svårt att veta eftersom klorfenoler med dioxiner har förbisetts under så lång tid.
På vissa arbetsplatser, som sågverk, såg man dock en ökad frekvens av eksem och lyftvägsbesvär, enligt Johnny C. Lorentzen. Och i förbudsbeslutet från 1977 framgår att det i underlagen fanns allvarliga hälsoeffekter på barn.
– WHO lyfte redan 1979 fram klorfenoler som problemämne, tillsammans med radon, asbest och formaldehyd, men i Sverige så föll klorfenolerna bort. Man kan fråga sig hur inomhusmiljöforskningen sett ut i dag om myndigheterna på 1970-talet informerat och erkänt att man uppmanat till att bygga in klorfenoler i miljonprogrammet.

Fotnot
Sedan 2011 pågår forskningsprojektet ”Förekomst och hälsoeffekter av illaluktande klorisanoler från träskyddsmedel” med anslag från Formas. Förutom Johnny C. Lorentzen ingår även Gunnar Johansson, Mats Olsson, Steven Nordin samt Anna-Sara Claesson i projektet.

 

 

Recept Louise Cederlöf Foto Colourbox