Tandsköterskan Johanna: ”Jag tvingades
lämna mitt drömjobb”

– Först tänkte jag att det kanske var stress eller ångest men det var inte logiskt för jag hade en jättebra arbetsmiljö och trivdes på jobbet.
Efter ett tag kom hostan och när det var som värst kunde Johanna hosta så mycket att hon tappade andan och nästan kräktes.

– Till slut kunde jag inte ens sprita behandlingsrummet för jag hostade även av spriten. Jag var också ständigt jättetrött.

Påbörjade detektivarbete

Då sökte Johanna hjälp på en läkarmottagning där det visade sig att hon hade astma. Hon som aldrig varit allergisk mot något i hela sitt liv, än mindre visat tecken på astma.

– Till slut fick jag en remiss till arbets- och miljömedicin på Sahlgrenska i Göteborg, där det påbörjades en stor utredning. De tog prover, gjorde spirometri, mätte syrehalten i blodet, kollade de vanligaste allergierna och en massa annat.

Hon beskriver det som ett detektivarbete där läkaren och Johanna tillsammans gick 
igenom varenda del av hennes dag och lämnade in säkerhetsdatablad för alla de produkter hon kom i kontakt med på jobbet. Det gjordes även arbetsplatsbesök för att mäta mängden nanopartiklar i luften.

– Det var så tydligt att symtomen försvann när jag var ledig men kom tillbaka så fort jag var tillbaka på jobbet. Så jag misstänkte hela tiden att det var något på min arbetsplats som orsakade allergin.

Allergisk mot härdplaster

Efter nästan ett halvår och mängder av undersökningar konstaterade läkarna att Johanna förmodligen är allergisk mot de härdplaster som frigörs i små nanopartiklar när tandläkaren torrslipar plastlagningar, en arbetsmetod som hon inte hade varit utsatt för i sin tidigare anställning.

– Det är jättesvårt att sätta fingret exakt på vad det är som triggar min allergi eftersom jag inte har eksem och det inte går att mäta partiklarna i blodet för att de är för små. Men uteslutningsmetoden gav att det måste vara nanopartiklar från härdplasterna som ger mig besvär.

Det fanns inget annat att göra för Johanna än att sluta arbeta som tandsköterska. Hennes drömjobb som hon älskade så.

– Jag var helt förstörd, det var det värsta jag kunde tänka mig. Jag ville ju ha kvar mitt yrke. Jag var snart 40 år – vad skulle jag göra nu?

Informerar om tandhälsa

Efter några jobbiga månader som arbetslös dök en möjlighet upp. Johanna fick jobb som receptionist på en privat tandläkarklinik.

– Jag var överlycklig, för jag fick fortsätta i samma bransch, som jag älskade även om jag inte längre kunde jobba kliniskt med patienter.

Sen kom covid och Johanna, som var provanställd, blev tvungen att sluta på grund av arbetsbrist, men strax därpå dök en ny chans upp. Folktandvården sökte en kombinerad receptionist och ”fluortant”, det vill säga en tandsköterska som jobbar med hälsofrämjande arbete ute i skolor. I dag kombinerar hon det administrativa jobbet med att vara ute och informera om tandhälsa i skolor.

– Jag är jätteglad att jag fortfarande kan jobba på en tandläkarmottagning, men vissa dagar är det tungt att tänka att jag aldrig mer kommer att få jobba kliniskt med patienter, för det är ju det jag älskar.

Känslig mot dofter

Allergin har hållit sig hyfsat i schack sen Johanna slutade jobba kliniskt men hon har haft en trasslig resa med mycket medicinering och perioder med en hel del sjukdom. Hon har även blivit avsevärt känsligare mot dofter och har till exempel svårt att gå in i vissa butiker på grund av det.

– Jag får mycket lättare luftvägsinfektioner numera och så fort barnen är sjuka blir jag också sjuk. Det är tungt att behöva proppa i sig mängder av mediciner och inhalera morgon och kväll. Men jag försöker se det positivt och tänka att det kunde vara värre. Jag har ju i alla fall ett jobb där jag får utnyttja min kompetens, även om det är på ett annat sätt jag hade tänkt mig.

Johanna Ene

Ålder: 40 år
Familj: Man och två barn
Bor: I Gråbo
Gör: Utbildad tandsköterska, jobbar numera som receptionist och ”fluortant” på Folktandvården. Har även bloggen tand-
skoterskan.net.