Hög tröskel till arbetslivet

Svår astma och allergi har hindrat Timmie Johansson i livet sedan barnsben. Det är först nu som han upplever att han får hjälp på riktigt av människor som tar hans problem på allvar.

Vi träffar Timmie Johansson på Iris Hadars kontor utanför Stockholm. Iris Hadar är ett företag som på uppdrag av kommunen hjälper personer med olika funktionsnedsättningar ut i arbetslivet. En kort resa bort med tunnelbanan bor Timmie i en lägenhet med sin mamma.
– Jag fyller 30 i år och har aldrig haft ett arbete, en inkomst eller eget boende. Det är jättejobbigt. Jag älskar min mamma, men vi är så trötta på att bo med varandra. Jag vill ha ett eget liv.
Det var när Timmie var i tioårsåldern som hans allergiska astma och många allergier först diagnosticerades: djur, pollen, frukt och grönsaker, dofter och kemikalier är några exempel. Men besvären hade funnits redan från födseln, och den uteblivna behandlingen under barndomen förvärrade sjukdomsbilden.

Timmie är en svår nöt att knäcka

Skolgång med förhinder

Grundskolan hankade sig Timmie igenom med stor frånvaro och dåliga betyg. Den usla inomhusmiljön irriterade luftvägarna och gjorde honom konstant sjuk.
– Jag har aldrig kunnat sköta en normal skolgång. Om jag åker tunnelbana, andas in avgaser eller vistas i miljöer där det finns mycket allergener drar jag snabbt på mig något och blir sjuk. På grund av astman och allergin är mitt immunförsvar är inte det bästa.
Gymnasiet präglades också av mycket frånvaro och sjukdom, men för ett par år sedan fick han ändå sitt slutbetyg från gymnasiet efter distansstudier på folkhögskola.
– Min närvaro var nästan hundra procent och jag gick ut med ett slutbetyg på 3,5 av 4. Jag är otroligt tacksam att jag fick den möjligheten.
Timmie önskar att samhället ville ta ett krafttag och göra något åt den dåliga skolmiljön.
– Med tanke på att där vistas barn och ungdomar hela dagarna borde verkligen något göras, miljön där är inte alls bra.

Utanförskap

Eftersom Timmie har svårt att vistas i miljöer med mycket damm, lukter och annat som kan förvärra hans astma har det visat sig mycket svårt för honom att få jobb. På Iris Hadar finns coachen Joakim Öhman som sedan ett år tillbaka försöker hjälpa Timmie.
– Timmie är en svår nöt att knäcka, det gäller att hitta en arbetsgivare som är beredd att göra de förändringar på arbetsplatsen som krävs och som tillåter arbete hemifrån när det behövs. Hittills har vi dessutom bara kunnat söka i närområdet eftersom Timmie inte klarar av långa resor. Men han har ansökt om färdtjänst så vi hoppas mycket på det, säger Joakim Öhman som sitter med under intervjun.
Den fysiska belastningen, svårigheten i att få ett jobb och därmed kunna försörja sig själv och komma igång med sitt liv, ledde till att Timmie för två år sedan insjuknade i depression. Idag får han behandling och är sakta på väg tillbaka.
– Det som skulle hjälpa mest är förstås att få ett fungerande liv, som en ”normal person”. Mina problem hindrar mig väldigt mycket från att göra saker, från att vara så aktiv som jag skulle vilja, säger Timmie och berättar att han spenderar mycket tid hemma inomhus, datorspel är hans stora hobby, men försöker gå en promenad varje dag.

Framtiden

Timmie Johansson har gått fler jobbsökarkurser och ”skriva CV-kurser” än han kan räkna. Men det är först nu han tycker sig ha träffat på människor som verkligen förstår vad hans funktionsnedsättning innebär. Joakim Öhman och Iris Hadar lyfter han fram som sin ”bästa chans”. Han nämner också sin handläggare på Jobbtorg Stockholm och en ny förstående kontakt på Arbetsförmedlingen.
– Det är svårt för folk att sätta sig in i min situation. Oförståelse är vardag med de här problemen. Jag frågade en vän en gång hur det kändes att andas normalt och han svarade att han aldrig tänkte på sin andning. I det läget började jag gråta för jag måste tänka på varje andetag jag tar. Jag måste alltid se till att andas kontrollerat med lugna jämna andetag och inte börja hyperventilera och få panik.
Hur skulle du vilja att livet ser ut om fem år?
– Jag vill ha ett arbete med en lön som jag kan leva på och ett eget boende. Jag är inte ute efter något märkvärdigt, bara något som fungerar. Om jag inte lyckas få något jobb nu kanske jag börjar studera programmering på distans på högskolan. Men jag måste må bra psykiskt först.

Text Louise Cederlöf Foto Fredrik Persson