En hälsoresa än i dag

Att flytta bokhyllor är en riktig nostalgitripp. Alla böcker man lyfter ut bär på en känsla och plats i det liv som passerat. Var och vem var jag när jag läste den? Allt kommer tillbaka.
Instucken bland de större bokryggarna hittar jag ett nästan trettio år gammalt exemplar av Allergia! Måste vara någon speciell anledning till att jag sparat det så länge. Jag sätter mig på golvet, bland alla boktravar, och bläddrar. Just det, min reseberättelse från Israel. Vi var fjorton unga allergiker som reste dit för att vila och andas frisk luft i tre veckor. Fast så mycket vila blev det inte…

En sjuksköterska med starka nerver var med

Vår basecamp var staden Arad i Negevöknen. Luften där var helt fri från pollen och kvalster. Vi badade i Döda havet några mil bort. Med en salthalt i vattnet på över 33 procent så sved det rejält i våra eksemhudar, men det hindrade oss inte.
På egen hand tog jag bussen från Arad till Jerusalem och besökte en israelisk allergiforskare som jag träffat i Sverige några månader tidigare. Han gästforskade vid Karolinska Institutet, och studerade IgE-rikt blod som mitt. När han fick veta att jag skulle åka till Israel blev jag inviterad att besöka honom och hans familj. Jag tackade förstås ja! Det var obeskrivliga dagar.
Så här i backspegeln beundrar jag vårt mod, både ungdomarnas och ledarnas. Det här var långt före rökfria flyg, adrenalinpennor och mobiltelefoner. Den yngsta i gruppen var bara fjorton år. En erfaren sjuksköterska med starka nerver var med på resan. Som tur var, för det inträffade både små och lite större incidenter.
I Jerusalem fick en tjej astma av heltäckningsmattorna på hotellet, så hon sov i badkaret. Maten blev lite ensidig minns jag, men vad gjorde det. En kille hade en fullpackad resväska med allergisäker mat med sig hemifrån. Även jag hade väskorna fulla av proviant. Kosherköket var annars en hit för mig som inte tål mjölkprotein, eftersom man alltid har separata bestick och köksredskap för mjölkvaror.
Vi ser så coola ut på bilderna. Det är nyttigt att våga ge sig utanför sin ”komfortzon”, resan stärkte oss på många sätt. Jag fick minnen som ger energi än i dag. Tidningen från 1987 fick förstås flytta med bokhyllan till sin nya plats, och ska sparas i minst trettio år till.

Text Susanne Rosén