I allergiupplysningens tjänst - Allergia

I allergiupplysningens tjänst

I Norrbotten finns eldsjälen Birgitta Alstergren som lägger mycket tid och kraft på att öka kunskaperna och förståelsen hos människor för vad det innebär att leva med astma och allergier. 


Birgitta Alstergren, 72, har varit engagerad i allergifrågor sedan barnsben. Astma och allergier har funnits i släkten i flera generationer, och som femåring fick hon sin första allergiska reaktion av ett getingstick. Birgittas pappa startade astma- och allergiföreningen i Luleå 1968 och Birgitta läste dikter på första medlemsmötet.

Det behövs information för att öka förståelsen hos omgivningen

Hon har informerat aktivt om allergier sedan 1985, och är numera ordförande i astma- och allergiföreningen i Norrbottens län och ersättare i förbundsstyrelsen i Astma- och Allergiförbundet. Tidigare informerade hon ofta om allergier inom förskola och skola, nu blir det ofta för äldre, på seniordagar och hembygdsträffar bland annat.
– Barnen har varit det viktigaste för mig. Jag har jobbat som förskollärare i fyrtio år, och har tre egna barn som alla är allergiska. Sedan blev jag själv äldre, och såg att de äldre många gånger glöms bort.

Aha-upplevelser

Birgitta informerar om allergier och astma i många olika sammanhang. Ofta pratar hon också om KOL, kroniskt obstruktiv lungsjukdom, eftersom hon också är aktiv i hjärt- och lungsjukas riksförbund. 
Hon anpassar sina föreläsningar till publiken, beroende på vilken typ av frågor de har.
– Många äldre har frågor som handlar om hur man hanterar allergier i vardagslivet. Det är också en hel del anhörigfrågor, som till exempel hur man hanterar allergiska barnbarn. De är väldigt frågvisa, men ämnena växlar beroende på vilken grupp jag besöker. Det kan bli mer om födoämnesallergier på ett ställe, och mer om luftburna allergen och pollen på något annat ställe. 
Det finns en väldig okunskap om allergier i samhället, oavsett ålder, tycker Birgitta, även om det blivit bättre och attityden förändrats under hennes tid som aktiv. Ett område som hon märkt att många saknar kunskaper om är korsreaktioner.
– Det blir en aha-upplevelse för många när de får höra om det. Och man får också förklara varför det kan gå jättebra att tåla något en dag, men att man en annan dag, då man kanske är förkyld, tål samma sak sämre.

Blankt nej

Många frågar också om pälsdjur. Ofta vill äldre som blivit ensamma på ålderns höst till exempel skaffa en liten hund, för att komma ut och röra sig eller ha sällskap, och undrar hur det skulle gå med det allergiska barnbarnet.
– Då säger jag blankt nej. Är barnbarnen allergiska ska de inte utsättas för det de inte tål. Det är jag stenhård på. När man är vuxen kan man välja själv, men det är de vuxnas ansvar att se till att allergiska barn inte utsätts för det de inte tål.
Birgitta sitter också med i kommunala tillgänglighetsrådet i Luleå. Där bevakar hon tillgänglighetsfrågorna för astmatiker och allergiker.
– Jag tjatar om allergikerna där hela tiden, och jobbar för att det ska bli ordning och reda, säger hon, och tar upp svårigheterna det till exempel kan innebära för en allergiker att få en plats på ett flygplan som redan bokat in flera husdjur i kabinen.


Husdjur på äldreboenden

Birgitta tycker inte om när människor säger att allergier “växer bort.”
– Anlagen växer ju inte bort, men reaktionerna kan förändras, och blir på ett annat sätt när man blir äldre. Därför behövs de här kunskaperna bland annat även på äldreboenden, säger hon, och betonar att det till exempel kan vara problematiskt för äldre allergiker att det blivit mer vanligt med “vårdhundar” och andra husdjur på äldreboenden och vårdinrättningar.
Även om djuren är i en annan boendes rum ska de ju ta sig dit, och rör sig i gemensamma entréer och andra utrymmen, vilket kan ge allergiker besvär, påpekar Birgitta, med tillägget att det också gör att valmöjligheten för allergiker är sämre än för andra.
– Det är ju inte bara maten som är viktig att den blir rätt när man är allergisk. Det får ju inte bli så att det finns husdjur på alla boenden heller, till exempel. Här i Luleå finns bara ett särskilt fullständigt allergisanerat boende – av 28 stycken, säger Birgitta. Det här är något vi har att jobba med på förbundsnivå framöver!

Text Susannah Elers Foto Viveka Österman