Är extrempollenplågan det nya normala

Det är september och det mesta är som det ska. Gräsklipparna har slutat spruta gräs omkring sig, björkarna ser ovanligt fromma ut och luften går återigen att dra djupt ner i luftrören utan att framkalla hosta. Eller?
Nätets allergiforum fylls likväl av frågor från trötta pollenallergiker – vad sjutton är det som fortfarande blommar?
En förklaring är att pollensäsongen ofta är längre än man tror. För ett par år sedan kom en rapport som visade att den ökat med i snitt en månad sedan s första mätningarna gjordes på 1970-talet.

När jag pratade med Mare Löhmus Sundström vid Centrum för arbets- och miljömedicin om rapporten berättade hon att eftersom björken blommar ungefär en halv månad tidigare och gråbon slutar blomma ungefär en halv månad senare, kunde den med oturen att reagera på både björk och gråbo utsättas för en pollensäsong som varar i snitt 5–6 månader.
För den som även reagerar på hassel och al kan besvären börja redan i februari – eller ännu tidigare om det finns hasselbuskar vid stugknuten. Under varmare vintrar kan nämligen hasselbuskarnas hängen släppa ifrån sig pollen så tidigt som i december.

Det är alltså värmen och den stigande temperaturökningen som orsakar den förlängda pollensäsongen, eftersom träd och andra växter reagerar på just värme.
Tänk bara på de jättelika mängderna av vitt ludd – aspfrön – som täckte marken landet runt likt snö i maj. Ett fenomen som förklarades bero på den kraftiga värmen sommaren innan och som en del experter gav som exempel på hur underligt naturen kan börja bete sig när klimatet blir mer extremt.
Ett pollenslag som trivs bra i värme är den starkt allergiframkallande växten malörtsambrosia. I Centraleuropa är stora delar av befolkningen allergiska mot växten, som även tros orsaka besvär här i Sverige på hösten när pollenkorn blåser in från kontinenten.

Malörtsambrosian har inte etablerat sig här ännu eftersom det egentligen är för kallt för den att blomma då. Men studier har visat att det allt mildare klimatet bidrar till en ökad risk för att den ska börja trivas även här.
Dessutom visar forskning att höga halter av luftföroreningar förvärrar våra pollenbesvär, på så sätt att pollenkornen trasas sönder av föroreningarna och därför lättare tar sig djupt in i luftvägarna.
Att klimatförändringarna och den globala temperaturökningen bidrar till att förlänga – och intensifiera – pollensäsongen slogs också fast i en studie som publicerades i våras i tidskriften The Lancet Planetary Health.

Där har data från mätstationer på tre kontinenter jämförts med temperaturmätningar från de senaste 26 åren. Kraftigare och längre blomningar riskerar att öka besvären för alla människor som redan har astma och allergier, menar forskarna bakom studien. Men det finns också en risk att fler drabbas.
Det tycks alltså vara med pollensäsongen som man brukar säga om klimatförändringarna. Det som tidigare inträffat undantagsvis – som löpsedlarnas utrop om kommande ”rekordblomningar” och ”extrempollenplågor” till exempel – kan vara på väg att bli det nya normala.
Vi får hoppas att samhället och vården hänger med i utvecklingen och att fler än i dag får tillgång till allergivaccinationer till exempel.
För egen del inser jag att det finns många skäl till att vilja kavla upp ärmarna inför det som just nu händer med vår värld – men tanken på en evig ”extrempollenplåga” är definitivt ett av dem…

Text Zandra Zernell Foto Jens Sølvberg