Adrenalinsprutor räddar liv – men bättre utbildning behövs

Adrenalinsprutor, eller -pennor, kan vara skillnaden mellan liv och död vid en allergisk chock (anafylaxi). I dagsläget finns det två typer av adrenalinsprutor från ett fåtal tillverkare. Tidigare i år gjorde den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA en granskning av förfyllda adrenalinsprutor. Den visar bland annat att det krävs bättre utbildning i hur sprutorna används. Myndigheten uppmanar därför tillverkarna att ta fram undervisningsmaterial till såväl patienter som vårdpersonal.
– Sjukvårdspersonal är ofta de som är sämst på att använda adrenalinsprutor. Patienterna vet i regel bättre, men inte tillräckligt bra. Av alla sprutor som skrivs ut är det bara tre procent som används, resten kasseras. Det innebär att patienten inte får träna regelbundet, som exempelvis de med astmainhalatorer gör. Utbildningsutmaningen ligger alltså i att det finns personer som har en medicin som de inte använder, men ändå ska veta hur den fungerar, säger allergiprofessorn Magnus Wickman, verksam vid Sachsska barn- och ungdomssjukhuset och Karolinska institutet i Stockholm.

Farligare att inte ta sprutan

Men det är inte bara bristande utbildning som försvårar användandet av adrenalinsprutor. Ungefär hälften av alla som kommer in akut till vården med kraftiga allergiska reaktioner har inte tagit sin spruta. Det beror bland annat på att många är rädda för sprutor och drar sig för att använda dem. Vissa är också oroliga för vad adrenalinet gör med kroppen. Enligt Magnus är detta attityder som måste ändras.
– Vid en allergisk chock är det alltid farligare för kroppen att låta bli att ta adrenalinsprutan. Detta gäller för såväl barn som vuxna. I vissa länder rekommenderas till och med att man ska använda sprutan bara man misstänker att man fått i sig något man tidigare fått anafylaxi av. Sedan ska man direkt åka till sjukhuset, eftersom effekten av adrenalinet inte sitter i mer än tre timmar. Alla som får en adrenalinspruta utskriven ska dessutom ha en egenvårdsplan där det står vad man reagerar på, vid vilka symtom man ska använda sprutan och hur den ska ges. 

Bättre instruktioner önskas

Valet av adrenalinspruta försvåras ibland av att läkarna saknar kunskap om hur sprutorna fungerar. Exempelvis skrivs sextio procent av alla adrenalinsprutor ut i primärvården, och inte av allergispecialister. Dessutom har tillverkarna i vissa fall otillräcklig information. Till exempel saknas det studier om hur längden på nålen påverkar mängden adrenalin som verkligen kommer ut i blodet hos människan.
– Vi kan inte säga att längre nålar ger högre koncentration adrenalin i blodet, men vi kan anta att det är så. Å andra sidan har vissa sprutor en så hård fjäder, att den måste tryckas hårdare mot benet där injektionen ges. En del av underhudsfettet trycks då bort, vilket kanske minskar betydelsen av nålens längd, funderar Magnus, som menar att patienterna ändå kan känna sig trygga med att de adrenalinsprutor som finns fungerar.
– Annars skulle vi se betydligt fler dödsfall till följd av allergiska reaktioner än ett vartannat år som det är nu. Om jag får önska något så är det sprutor som tar mindre plats, men som är lika robusta. Tiden från adrenalinets tillverkning till utlämning av sprutan på apotek bör också bli kortare. Dessutom borde alla sprutor ha en instruktion som vem som helst kan förstå, även de som inte är tränade, avslutar han.

Fotnot: Magnus Wickman har ett konsultavtal med Meda AB, distributör av adrenalinsprutan Epipen.

Viktigt med snabb vård vid allergisk chock

Allergisk chock (anafylaxi) är en livshotande reaktion som orsakas av ett ämne man inte tål. Ofta handlar det om födoämnen, men det kan även vara insektsstick, läkemedel eller latex. Symtomen är ansiktssvullnad, nässelutslag, ögon- och näsbesvär, astma, magkramp, kräkningar, blodtrycksfall och cirkulationsproblem. I värsta fall leder det till andnings- eller hjärtstopp. Dödsfall till följd av anafylaxi är dock ovanligt.
Adrenalinsprutor används för att behandla reaktionen medan patienten väntar på akut vård. De är utformade så att de lätt kan användas av patienten själv eller av en vårdgivare. Adrenalinet injiceras mitt på utsidan av låret. Om den första sprutan inte hjälper inom åtta-tio minuter ska en andra spruta ges. Den som har tagit en adrenalinspruta ska alltid komma till vården och hållas under uppsikt i minst fyra-fem timmar. Har reaktionen varit svår ska man enligt riktlinjerna vara kvar på sjukhuset i ett dygn. Den som har haft en anafylaxi ska alltid utrustas med två sprutor och med minst två uttag från apoteket.

Källor: Astma- och Allergiförbundet, Läkemedelsverket och Magnus Wickman