Parfymer och promenader

Sitter på tunnelbanan, djupt försjunken i ett parti wordfeud (vanebildande alfapetspel i mobilen). En välklädd ung man med en aftershave som kan väcka döda sätter sig bredvid mig. Jag borrar ner näsan i halsduken, flyttar en bit bort, och fortsätter spela. När tåget stannar vid nästa hållplats kliver två äldre damer på och slår sig ned på sätet mittemot. Med sig har de ett doftmoln av schampo, hårspray och parfym. Jag ger upp, lägger ner mobilen i väskan och ställer mig nära dörrarna.

Stoppet efter går jag av, och promenerar den bit som är kvar. Jag gillar att promenera så det gick ingen nöd på mig. Men, jag skulle velat säga något till de här överparfymerade människorna. Berätta för dem att det är sexigare att bara ana en doft.

Att kriga mot parfymer känns annars rätt lönlöst. Människor har parfymerat sig sedan yngre stenåldern och parfymindustrin kommer troligen fortsätta att utveckla nya doftämnen ett tag till. För några år sedan hittade arkeologer en 4000 år gammal parfymfabrik på Cypern. De kunde bland annat identifiera doftextrakt från anis, koriander, lavendel, rosmarin och persilja. Folk luktade tydligen mer örtmarinad än rakvatten på den tiden. Värre var det nog att leva på 1700-talet då man skvätte rikligt med parfym på det mesta, och inte var så roade av att tvätta mer än ansiktet. Pudrade peruker och en helt olidlig blandning av dofter och stanker, nej det var definitivt inte bättre förr. Vi som har luktsinnet kvar vet att det fungerar lika dåligt idag att dölja dålig hygien med parfym.

Städerna växer och vi blir fler och fler som trängs på spårvagnar, tunnelbana och bussar. Hur får man folk att ta mer dofthänsyn? Svårt. Att be en kollega, vän eller partner att inte parfymera sig kan ju vara nog känsligt. Det behövs mer information helt klart. Tills vidare garderar jag mig med promenadvänliga skor.

Recept Susanne Rosén