Kerstin hos coachen: ”Du iscensätter det du fruktar”

På min väg till coachen känner jag mig lite stolt. Jag har inte bara lyckats boka in flyttfirman som jag fick i läxa av coachen förra gången utan två killar har redan varit hemma hos mig. De hjälpte mig slänga allt onödigt som stod på vinden och att få undan allt i längenheten som bara stod i vägen. En köksfirma har också mätt väggarna och de kommer snart med ett förslag på nytt kök. Försäkringsbolaget har äntligen skickat mig en ny dator som ersättning för den som kraschade och allt har börjat ordna sig till sist.

Kostar för mycket

Men det har haft ett högt pris – jag är totalt utschasad och känner det som om jag sakta håller på att knuffas över en kant. Jag är livrädd för att jag ska bli utbränd ännu en gång. Första gången var jag sjukskriven i ett år innan jag kunde börja arbeta igen. Andra gången tog det fem år och jag är rädd för att jag inte skulle kunna resa mig en tredje gång. Och coachen är inte imponerad.
–– Vi kom överens om att du skulle boka in flyttgubbarna och köksfirman – inte att du skulle göra allt det där, säger Elizabeth Norman.
Jag blir alldeles förskräckt. Hon har ju så rätt. Först nu ser jag att jag – återigen –rusat åstad och gjort mer än nödvändigt. Allt i en missriktad ambition att coachen ska tycka att jag varit duktig. I stället har jag kört slut på mig själv.
–– Du iscensätter det som skrämmer dig, fortsätter Elizabeth Norman.
Det stämmer. Trots att jag är rädd för att bränna ut mig igen så pressar jag ändå in fler aktiviteter än jag orkar med. Och sedan klagar jag över att jag känner mig stressad! Något jag delar med många.
Coachen menar att stressen kan dölja andra känslor som dyker upp när vi är sysslolösa och som vi undviker genom att ständigt vara i rörelse eller genom att aldrig vara ensamma.
Det gäller verkligen mig. När jag lugnar mig och känner efter vilka känslor som finns därinne så är de oftast obehagliga – sorg, smärta och oro – och vem vill känna sådant?
–– Men du bör känna dina verkliga känslor, säger Elizabeth Norman. Annars är det stor risk att du i stället lägger dem på andra i din omgivning och tycker att det är de som är besvärliga, aggressiva eller snäsiga.
Att sätta sig i ensamhet, dra några andetag och känna efter hur man egentligen mår är alltså bara bra. För de känslor som finns inom en behöver komma upp till ytan. De kan finnas i olika skikt och ju fler du skalar av desto närmare kan du komma dig själv. Det ger en trygghet och ett inre lugn, menar coachen.
– Om obehagliga känslor kommer upp kan de stå för rädsla. Vi gör oss ofta föreställningar om vad som kan ske och oroar oss innan det ens hänt. Det om något dränerar oss på energi, säger hon.

Självrespekt

Om du inte vet vad du egentligen känner vet du inte heller vem du är. Då kan du heller inte hävda dina egna behov utan riskerar att bara uppfylla alla andras. Det leder till att du inte känner respekt för dig själv och att du därmed också har svårt för att respektera andra. Och du kommer aldrig riktigt till din rätt.
–– När du ska börja känna efter så ska du starta på en plats där du känner dig trygg. Det är viktigt. Och kom ihåg att sådana här förändringar tar tid, ibland år. Det gäller att hitta din egen rytm i förändringen. En del är som snälltåg som rusar igenom förändringsarbetet medan andra går i ånglokstakt, säger coachen.
Jag funderar en stund på vilket slags tåg jag är och tänker att jag nog är som ett snälltåg eftersom jag vill att allt ska hända med en gång. ”Allt genast” har alltid varit mitt motto. Men egentligen förändras jag inte då utan allt sker mer på ytan. Jag behöver nog lunka lite sakta om det nya jag lär mig ska kunna sätta sig.

Att andas rätt

Coachen fortsätter med att återigen uppmana mig att göra de andningsövningar som hon tidigare föreslagit. Detta som ett sätt att komma i kontakt med sig själv.
Jag ryggar eftersom jag verkligen inte tycker om dem. När jag ska fokusera på andningen känner jag mest ångest. Andningen som nyss flöt någorlunda bra blir nu hackig och överdriven.
–– Det är vanligt att astmatiker känner panik när de ska ta djupa andetag, fortsätter Elizabeth Norman. Detta är en paradox. Man är rädd för det som verkligen kan hjälpa en. För om man lär sig andas rätt kan man göra mycket för att själv hantera sina astmaanfall.
–– Man kan också fråga sig vad som är hönan och vad som är ägget. Att astma ger problem med andningen är självklart men är det inte också tvärtom? Att andas dåligt kan skapa sjukdomar. Andningen är ju vår livsenergi.
Det låter klokt med andningsövningar men jag är ändå fundersam. Allt tar ju så mycket tid. När man, som jag, har flera sjukdomar är det så mycket som ska skötas. Det blir svårt att prioritera och orken räcker inte till.
–– Du måste bestämma dig för vad som är viktigast i ditt liv just nu och se till att göra det först och främst. Du kan också fundera över vad det är som tar energi. Kan något väljas bort?

Andras behov –– och egna.

Jag tycker att det är svårt att veta när jag ska knuffa på mig själv och när jag inte ska göra det. Det vill säga när jag har nått min trötthetsgräns och när jag bara är lat.
Coachen undrar vad jag menar med att vara lat.
–– Om jag till exempel inte vill göra något eftersom jag känner att jag inte orkar, säger jag.
–– Att inte vilja göra något är inte detsamma som att vara lat. Inför varje val bör du bromsa in och känna efter vad du verkligen vill göra. Du kommer att upptäcka att du kan åstadkomma så mycket mer för andra människor om du först ser till att du själv får det du behöver, avslutar Elizabeth Norman.

Läxa från coachen

Motivation till förändring

Kerstins förändring är att gå ner i vikt. Svara på frågorna med utgångspunkt från det som du vill förändra.

Vad skulle det innebära att genomföra den förändring du tänkt dig?
Hur viktigt är det för dig att genomföra förändringen på en skala på 1-10?
Vilka fördelar finns?
Vilka nackdelar finns?
Vad kan du göra för att genomföra förändringen?
Hur säker är du på att kunna genomföra förändringen – skala 1-10?
Vad är det som gör dig säker?
Vad är det som gör dig osäker?
Hur stor tilltro har du till din egen förmåga att lyckas med förändringen? Skala 1-10?
Vad är det som minskar din tilltro?
Vad är det som ökar din tilltro?
Hur ofta under en dag vill du strunta i att göra det som är nödvändigt för att du ska förändras? Skala 1-10.
Vad gör du då?
Positiva hanteringssätt.
Negativa hanteringssätt
I vilka situationer vill du strunta i förändringen?
Vilka är dina sårbarhetssituationer?
Vilka är dina styrkesituationer?
Hur skulle du bäst kunna hantera dina sårbarhetssituationer – strategier?
Vad är ditt mål?
När ska du ha uppnått målet och vad innebär det?