Diabetikers hjälpmedel ger eksem

Forskare vid Skånes Universitetssjukhus har sett att flera ämnen som används i glukossensorer och insulinpumpar framkallar kontaktallergier hos användarna.

Utvecklingen inom diabetesvård har gjort stora framsteg. Med hjälp av glukossensorer och insulinpumpar som bärs direkt mot huden kan blodsockret mätas kontinuerligt och insulinet ges via pumpen. Detta har förenklat livet väsentligt för människor med typ 1-diabetes. Det har dock blivit allt vanligare att de söker vård på grund av klåda och eksem på huden under sensorn eller pumpen. Forskare vid Skånes universitetssjukhus har nu sett att reaktionen ofta beror på ämnen som finns i det lim som produkterna sammanfogas med, vilket sedan vandrar ned till häftan som fäster produkten mot huden.



Ingen förklaring av test

– Kring 2016 började vi se patienter som reagerade på en viss glukossensor, och vi hörde att andra kollegor i landet och Europa såg samma sak, säger kemisten Martin Mowitz på Yrkes- och Miljödermatologiska avdelningen i Malmö.
Eftersom kontaktallergier utreds genom epikutantester, där misstänkta allergen sätts på ryggen med en lapp, krävs det att man vet vad produkten innehåller för att det ska gå att testa på ett relevant sätt, men tillverkarna och distributörerna kunde sällan vara behjälpliga med att tala om vilka ämnen deras produkter innehöll. När man gjorde utredningar med lapptest hittade man därför först inga förklaringar på patienternas reaktioner, trots att det kunde handla om ganska kraftiga eksem som uppenbarligen orsakats av sensorn.
– När vi fick möjlighet att göra analyser av sensorn hittade vi dock att ett specifikt ämne som fanns i häftan, isobornylakrylat, orsakat allergier hos många av diabetikerna. Det tillhör en grupp av akrylater som är kända som kraftiga allergen. Just detta ämne fanns det dock inte så mycket publicerat kring, vilket förmodligen mest beror på att folk inte exponerats så mycket för det.

Överraskande upptäckt

Det var därför lätt att anta att ämnet var en beståndsdel i häftan. Men när forskarna tittade vidare på de olika delarna av produkten visade det sig att de högsta halterna av allergenet i själva verket fanns i själva sensorn – och allra högst var de där två olika delar av den var sammanfogade.
– Troligen har det här ämnet använts i ett lim man haft för att montera ihop de olika delarna av sensorn, och därifrån har det sedan spridit sig till häftan där det kommit i kontakt med huden, säger Martin Mowitz. Hade det nu varit så att företaget hade kunnat hjälpa till med information hade det inte räckt att fråga om innehållet i själva häftan, eftersom det inte är där ämnet finns från början, konstaterar han.

Stort mörkertal

Det är vanligt att diabetiker redan provat två–tre produkter när de kommer till hudmottagningen för utredning, och då har de ibland redan utvecklat allergier mot flera ämnen i produktalternativen på marknaden.
– Vi tror att problemet är mycket större än vad vi kan se. Förmodligen är det bara de som har mest problem som remitteras för utredning, och det är bland annat därför vi startat ett forskningsprojekt, säger Josefin Ulriksdotter, ST-läkare på hudkliniken på Helsingborgs lasarett och doktorand vid Yrkes- och Miljödermatologiska avdelningen på Skånes universitetssjukhus, och en av dem som arbetar med projektet.
– Vi planerar att göra en större studie på vuxna patienter med typ-1 diabetes i Halland och Blekinge, för att ta reda på hur vanligt problemet är.

Är allergiker mer i riskzonen för att utveckla allergi mot de här ämnena?
– Vi tror inte att allergiker har större risk att reagera på de här ämnena, men det finns exempel på patienter som är allergiska mot fler ämnen. Det kan också vara så att man kanske redan har en skadad hudbarriär och att andra allergiframkallande ämnen då lättare kan ta sig in genom den skadade huden och ge upphov till en ny kontaktallergi. Det är inget vi vet säkert, men teoretiskt kan man tänka sig att det är så, säger Josefin Ulriksdotter.

Problematiskt för barn

Det är vanligt att barn med typ 1-diabetes använder glukossensor och insulinpump, och en stor andel av de patienter som utreds på Yrkes- och Miljödermatologiska avdelningen är just barn, berättar Josefin Ulriksdotter. Ofta har barnen redan utvecklat allergier mot flera olika ämnen i produkterna, vilket också blir problematiskt ur perspektivet att de troligen ska använda de här produkterna under resten av livet, och att en kontaktallergi är livslång.
– Det allergiska kontakteksemet utvecklas i genomsnitt efter sex månaders användning av produkten. Sedan utvecklar den som blivit allergisk ett eksem varje gång den kommer i kontakt med ämnet i tillräckligt hög koncentration. Ämnen som kanske inte i grunden är starka allergen kan ge besvär på grund av att huden utsätts för dem under lång tid, och även ämnen i låga halter kan ge besvär, säger Josefin Ulriksdotter.
– I och med att de här produkterna bärs mot huden dygnet runt exponeras diabetikerna för många ämnen under lång tid, vilket ökar risken att utveckla allergi mot något av dem. Det kan vara ganska problematiskt för dem som får mest problem.

Hur medvetna är tillverkarna om problematiken?
– De är väl medvetna, säger Martin Mowitz, men rent allmänt har de inte kunnat vara behjälpliga i någon större grad när vi bett om hjälp. Även om de kanske vill hjälpa till så sitter inte distributörerna på all information. En kosmetisk produkt måste ha en innehållsförteckning, men detta som man har mot huden en längre tid behöver inte det, trots att det handlar om en mycket mer omfattande exponering. Vissa produkter sitter på huden upp till fjorton dagar, och när man tar av dem sätter man på en ny på en gång. Det gör att man har en ständig exponering för ämnena i sensorn.

Råd via patientforum

– Trots svåra eksem orsakade av kontaktallergi vill patienterna ofta fortsätta använda produkterna, men eftersom många produkter innehåller samma eller liknande ämnen kan ibland det enda alternativet vara att gå tillbaka till traditionell diabetesbehandling, säger Josefin Ulriksdotter.
– Fördelen med att bli remitterad för kontaktallergisk utredning är att man då försöker ta reda på vilka ämnen individen eventuellt är allergisk mot. Då kan man kanske rekommendera en produkt som inte innehåller de ämnena. Dessutom rapporteras alla fall av kontaktallergi både till Läkemedelsverket, som är tillsynsmyndighet för medicintekniska produkter, och till produktens svenska distributör. På så sätt hoppas vi också att produkterna kan förbättras, och att de kan ta bort ämnen som många utvecklar allergier mot.
– Vi ser också att patienterna försöker hjälpa varandra genom olika forum i sociala medier, och ge varandra råd. All sådan typ av lättillgänglig information som kan nå individer som använder produkterna är värdefull, säger Josefin Ulriksdotter.

Text Susannah Elers Foto Skånes Universitetssjukhus

Relaterade artiklar

post-template-two-posts.php post-template-two-posts.php