Tre-åring med skrovliga små fossingar

I veckan fyllde familjens yngsta tre. Tre år! Han pratar, har egna intressen och kompisar. Det är såklart supermysigt och kul, men vart tar tiden vägen, han var ju nyss en bäbis!

När han somnat på kvällen i sin nya leopard-onezie så tog jag ett kort och tänkte: nånting har jag ändå gjort rätt i mitt liv. Lilla plutt.

Såklart han somnar skönt med treårstårta i magen, låneboken om djurbajs bredvid sig, Paw Patrol-tatueringar på armarna och Paw Patrol-kudde tätt intill.

Kimmi-Kid har för övrigt nån typ av ovanlig åkomma på sina fotsulor, jag minns inte ens vad det heter, men dom ömsar konstant, han måste smörjas två gånger om dagen och alltid ha strumpor. Det är inte atopiska vinterfötter, eller vad det kallas, utan nåt genetiskt, tydligen vanligare i Norrland, som vi inte kunnat spåra i vår släkt. Men tydligen kan symptomen vara mycket värre och även innefatta handflatorna. Håller vi ständigt huden mjuk så blir det inga sprickor eller problem. Men ändå, med oss två allergiska astmatiker till föräldrar kan vi inte riktigt begäran nåt annat. Kunde varit värre.
Nån som känner igen det här?
Kram!

Comments are closed.