Som ett slag i ansiktet

För Auro Inge Ricking har livet förändrats radikalt på senare år. Numera starkt överkänslig mot dofter och kemikalier har hon tvingats till en livsstil och ett förhållningssätt som egentligen inte alls passar henne. Sedan några år är hon starkt doftöverkänslig och måste parera dofter och kemikalier varje dag.

Förskollärare, gatukonstnär, instruktör i självförsvar och ensamstående mamma på halvtid – Auro Inge Ricking har tyckt om att ha mycket omkring sig och är i grunden mycket social och älskar att umgås med människor. Men för tio år sedan kom symtomen smygande i form av huvudvärk. Och för tre år sedan förvärrades allt och hon fick andningssvårigheter, hosta, ansatta stämband, nästäppa, flammig och brännande hud samt koncentrationsproblem. Därtill en trötthet hon beskriver som bedövande.
– När det är som värst gör det till och med ont i hjärtat och i lungorna, säger Auro Inge Ricking när vi träffar henne hemma på balkongen i Hägersten.

Jag har fått skaffa mig fördomar

Till slut fick hon diagnosen kemisk hyperreaktivitet som innebär en överkänslighet mot kemikalier och dofter. Sedan tidigare ordentligt födoämnesallergisk och utrustad med adrenalinpenna, fick hon höra att ingen behandling fanns, det enda hon kunde göra var att undvika det hon blev sjuk av. Det skulle visa sig vara lättare sagt än gjort.

Den doftande omvärlden
Parfymer och cigarettrök är det som gör Auro Inge Ricking sjukast. Problemet är att parfymerade produkter blivit så pass vanliga att det är svåra att undvika. Liksom kemikalier. Tvättmedel, tandkräm, hårspray, rengöringsmedel, smink, nagellack, lim, lösningsmedel, impregneringsmedel, plaster, bilavgaser, simhallar, kollektivtrafik – listan kan göras lång på saker och miljöer som ställer till det.
– De flesta affärer parfymerar sin miljö för att den ska verka tilltalande, säger Auro Inge Ricking. Om min dotter behöver nya underkläder skickar jag någon annan eller så handlar jag på nätet.
SL hade tidigare en dekal med en överkryssad parfymflaska längst fram i bussen som reserverade området för allergiker. Nu finns bara den överkryssade hunden kvar. Auro Inge Ricking önskar att SL återinförde parfymflaskan då det skulle bidra till upplysning och eftertänksamhet.
– Jag tror att människor skulle tveka att sätta sig där med kroppen full av parfym. De skulle gå längre bak och jag skulle känna mig fredad.

Självbild och fördomar
Hon åker fortfarande kollektivt även om det är mer sällan än vad hon skulle vilja.
– Oftast cyklar jag, men jag undviker att göra saker för långt bort. Fast samtidigt, man måste leva också! Särskilt om man har en dotter som vill gå på museum ibland.
Men spontana utflykter är det inte tal om. Dagsformen är viktig, liksom hur vädret är – besvären blir värre vid tung och fuktig luft.
– Jag måste också veta om något viktigt är inplanerat dagen efter.
Auro Inge Ricking berättar att diagnosen har påverkat hennes självbild och att hon får kämpa för att bibehålla bilden av sig själv som kompetent, utåtriktad och social. Att det bara är yttre omständigheter som tvingar henne att dra sig undan hemma och vara försiktig.
– Det är inte jag att vara så här misstänksam mot folk. Jag har fått skaffa mig fördomar för att skydda mig själv. Jag har lärt mig att känna igen på folks utseende vem som är parfymerad. Det är jättehemskt men väldigt ofta stämmer det, tyvärr. Jag vantrivs förskräckligt inombords med det.

Kurerar sig frisk
Det stressiga jobbet som förskollärare är hon sjukskriven ifrån, en utmattningssituation gjorde det ohållbart för kroppen att vara kvar. Liksom att det i en förskolemiljö är fullt av rengöringsmedel, plaster och parfym på kollegor, föräldrar och till och med barn.
– Jag hade svårt att få gehör för mina problem. Min känsla är att jag upplevdes som besvärlig. Jag försökte hänvisa till vår policy om att barn också ska vistas i en doftfri miljö, men det hjälpte inte. Till slut fick jag det slängt i ansiktet: ”Sök dig till en allergiförskola om du är så känslig”.
Just nu mår hon bättre än på länge efter att ha totalsanerat sitt hem på kemikalier och andningsövningarna på stressrehabiliteringen tycks hjälpa. Kanske startar hon i framtiden en doftfri konstnärsskola för barn? Eller blir receptionist på en liten arbetsplats där det är okej att be kollegerna visa hänsyn?
– Att jobba på Astma och allergiförbundet vore drömmen! säger hon och skrattar.

Recept Louise Cederlöf Foto Jens Sølvberg