Ska samhället släppa ansvaret för de sjuka?

Den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen har uppdraget att utforma framtidens sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar. På bordet ligger flera frågor som drastiskt kan påverka livet för den som har en funktionsnedsättning.

Vid sitt sammanträde torsdagen den 29 april 2010 tillsätter regeringen en utredning. Inte en sådan där liten utredning om skotertrafik i fjällnära skogsmiljö eller om konkurrenssituationen i fjärrvärmenäten. Den här gången handlar det om en stor parlamentarisk utredning i en politiskt mycket laddad fråga. Det handlar om framtidens socialförsäkring, alltså med andra om vilket stöd vi ska få när vi blir sjuka, arbetslösa eller på något annat sätt faller ur ramarna för det produktiva livet.
Den som har befunnit sig i Sverige under det senaste decenniet vet ganska väl att socialförsäkringsfrågan är en politisk konflikthärd. Under Göran Perssons tid som statsminister handlade diskussionen främst om skenande ohälsotal och en ständigt ökande grupp människor som mot sin vilja förtidspensionerades när de egentligen ville arbeta.
Sedan Fredrik Reinfeldt och hans regering stuvade om regelverket med sin “rehabiliteringskedja” har debatten i stället kommit att handla om en ständigt ökande grupp sjuka människor som mot sin egen vilja (och sin läkares inrådan) tvingats ut och söka jobb på en arbetsmarknad som ändå inte vill ha dem.

Infekterad reform

Debattens vågor har gått höga, och gör fortfarande, men ändå har Socialförsäkringsutredningen fört en ganska undanskymd tillvaro under sitt första år. Kanske för att de mest konflikttyngda frågorna inte uttalat finns med i utredningens uppdrag.
I regeringens direktiv till utredningen heter det nämligen att man ska “…ta sin utgångspunkt i de reformer regeringen genomfört inom sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen”.
En av de senaste årens mest infekterade politiska reformer ska med andra ord vara utgångspunkten för en utredning som ska sträva efter en nå en uppgörelse om långsiktigt hållbara sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar.
Det låter inte helt enkelt att genomföra. Och kanske är det en och annan som inte tror på det. Det begränsade uppdraget hindrar till exempel inte handikappförbunden att kräva att utredningen lämnar förslag om en mer flexibel och rättighetsbaserad sjukförsäkring.
– Den typ av försäkring som vi har idag, med fasta tidsgränser för när man förväntas söka nytt jobb och liknande, passar säkert för den som opererar blindtarmen eller bryter ett ben. Den som lever med en funktionsnedsättning eller kronisk sjukdom som går i skov har inget stöd av systemet, säger Ingrid Burman, ordförande i Handikappförbunden, HSO.
Istället vill hon att tidsgränserna görs om så att de garanterar individen vissa rättigheter, som till exempel rätt till rehabilitering, eller rätt att träffa en expert på något område.
– Det är min förväntan att utredningen inte ser sjukförsäkringen som en isolerad del utan i relation till a-kassan, som idag har för höga trösklar, och den existerande arbetsmarknaden, inte den fiktiva arbetsmarknaden som idag, fortsätter Ingrid Burman.
– Jag vill också få bort den geografiska kopplingen som ålägger en person att söka jobb över hela landet. Det är svårt om till exempel har behov av hjälpmedel eller om man har kognitiv funktionsnedsättning, tillägger hon.

Systemskifte

Några trappor upp i LO-borgen vid Norra bantorget i Stockholm jobbar en man som är väldigt tydlig i sin kritik av utredningens upplägg. Han heter Kjell Rautio och har titeln välfärdsutredare.
Han menar att ett syfte med Socialförsäkringsutredningen är att normalisera regeringens förändringar av sjukförsäkringen och A-kassan.
– Där har det skett, skulle jag vilja påstå, ett välfärdspolitiskt systemskifte i Sverige. I synnerhet om man ser förändringarna i sjukförsäkringen i samband med förändringarna i A-kassan så är det definitivt ett systemskifte som har skett.
– Nu vill regeringen att det här välfärdspolitiska systemskiftet som man har genomfört ska sätta sig, så att vi börjar tänka i de här termerna, säger Kjell Rautio.
Han menar att flera grundläggande principer i socialförsäkringen har övergetts. Till exempel har frysta tak inneburit att allt färre får ut 80 procent av sin inkomst vid sjukdom eller arbetslöshet och riskutjämningen i A-kassan har satts ur spel med de nya reglerna om att grupper som har större risk för arbetslöshet ska betala högre premier till försäkringen.
Sammantaget innebär det här att socialförsäkringen blir allt mindre försäkringsmässig, anser Kjell Rautio. Vilket kan verka lite märkligt, eftersom regeringens uttalade vilja är att göra socialförsäkringarna mer försäkringsmässiga.
– Vi har olika definition av begreppet försäkringsmässighet. För regeringen betyder försäkringsmässighet, så som jag har tolkat direktiven, att man gör socialförsäkringen mer lik privata marknadsförsäkringar, säger Kjell Rautio.
– Men att föra över den tanken till socialförsäkringar är ju fullständigt barockt och det strider mot den svenska socialförsäkringsmodellen, fortsätter han.

Omfördelning av pengar

För att förstå det här resonemanget kan det vara bra att titta lite närmare på vad som skiljer olika typer av försäkringar. Socialförsäkringen är vad man brukar kalla en allmän försäkring. Det innebär att alla i samhället ingår och att risken sprids över stora grupper. En allmän försäkring innebär också stora omfördelningar av pengar från grupper med liten risk till grupper med stor risk.
I en privat försäkring sker omfördelningen mellan grupper med samma risk. Enligt den privata försäkringslogiken ska också den som löper stor risk att behöva nyttja försäkringen betala en högre premie till försäkringen.
– Det finns en jättestor fara med att slå in på den vägen, att den som har större risk också ska bära en större kostnad, det låter logiskt, men man skulle också kunna vända på det och ställa frågan hur det skulle fungera att föra över den argumentationen till andra samhällsområden. Varför ska jag som inte har barn vara med och betala skatt till utbildningsväsendet?
– Det här belyser en viktig roll som socialförsäkringen har, och som inte lyfts fram tillräckligt tydligt i direktiven, nämligen att socialförsäkringen också är till för att hålla ihop samhället, säger Kjell Rautio.

Marknadsanpassning

Vad talar då för att vi går mot ett större inslag av marknadstänkande i socialförsäkringen? I direktiven skriver regeringen att en grundläggande princip för socialförsäkringen ska vara att den är allmän och därmed har en bred riskspridning. Men samtidigt öppnar man dörrar för ökat marknadsinflytande. En sådan dörr handlar om att lyfta över delar av ansvaret för försäkringen till arbetsmarknadens parter. Och även om en sådan modell inte direkt innebär att sjukförsäkringen blir helt privatiserad kommer den ett ganska stort steg närmare marknaden. I direktiven skriver till exempel regeringen att en sådan manöver kan innebära att samspelet mellan sjukförsäkringen och de kollektivavtalade försäkringarna kan öka och utvecklas.
Denna linje har anhängare, inte minst hos facket. I februari levererade centralorganisationen Saco en rapport till Socialförsäkringsutredningen där man klart och tydligt föreslog att socialförsäkringen blir ett eget system, frikopplat från statsbudgeten. Fördelarna med detta är en tydligare koppling mellan avgifter och ersättningar och att försäkringen inte riskerar att belasta andra viktiga samhällsfunktioner som vården eller skolan.
Handikappförbunden, med Ingrid Burman i spetsen, är dock inte förtjusta i idén. De ser en fara för att de som redan idag står långt från arbetsmarknaden kommer ännu längre därifrån.
– Om parterna tar över finns en oro för att sjukförsäkringen för de som inte har arbete blir en grundförsäkring vid sidan om, säger Ingrid Burman.
Under det senaste decenniet har kurvan för antalet personer med funktionsnedsättning som har arbete pekat stadigt nedåt. Någon ljusning finns inte i sikte, menar Ingrid Burman.
– Om vi då får en försäkring för de som finns i arbetslivet och en annan för de som står utanför mister vi solidariteten samtidigt som det finns en risk för sämre ekonomiska villkor. Vi bärs av den generella välfärden. Så fort man börjar sortera så blir människor med funktionsnedsättning de stora förlorarna.

Ett första steg

Nu finns det dock en viktig part som inte är särskilt förtjust i idén att lägga ansvaret för försäkringen på parterna. Arbetsgivarna är ganska rejält skeptiska och har avvisat idén så som läget ser ut i dag. Däremot är man försiktigt öppen för att låta andra “professionella rehabiliteringsaktörer” ta över.
Samtidigt finns det en annan försäkring som står nära till hands att föra närmare marknaden. Arbetsskadeförsäkringen kan beskrivas som en lillebror till sjukförsäkringen och ska ge ersättning till de som skadas i arbetet. Under flera år har försäkringen gått med överskott och nu höjs röster för att helt eller delvis privatisera försäkringen.
Kjell Rautio varnar för att en sådan utveckling kan vara första steget mot en privatisering av hela sjukförsäkringen.
– Om man lyckas genomföra en privatisering av det här lilla systemet, arbetsskadeförsäkringen, som sitter intimt ihop med det stora systemet, sjukförsäkringen, då har man också lyckats runda tanken på att lägga ansvaret på parterna och istället göra en direkt privatisering och lägga det på privata bolag, säger han.
Och har man väl privatiserat den lilla arbetsskadeförsäkringen kommer snart krav på en privatisering av den stora sjukförsäkringen, menar Kjell Rautio.
– Här finns en jättestor strategisk risk, både för oss från fackföreningsrörelsen och för handikapprörelsen, för får vi marknadsförsäkringar vet vi hur de fungerar när det gäller personer som har någon form av funktionsnedsättning.

Viktigt perspektiv

Hur orolig ska man då vara om man har någon funktionsnedsättning, kronisk sjukdom eller av någon annan anledning inte passar in i socialförsäkringssystemets inrutade mallar? Ingrid Burman svarar att hon känner en oro för att handikapprörelsen blir lämnad utanför det fortsatta arbetet och att funktionshinderperspektivet försvinner helt ifrån utredningen.
– Jag känner oro för vad som kan hända när de politiska partierna börjar förhandla. För förhandlar gör man alltid i en utredning som ska uppnå en bred överenskommelse. Har inte vi i handikapprörelsen lyft fram våra behov och genom opinionsbildning lyckats nå fram till ledamöterna finns risken att vårt perspektiv lämnas utanför, säger hon.
Just ett sådant uttalande är naturligtvis också ett led i opinionsbildningen. För det gör ju att journalisten vänder sig till kommittén och frågar hur de tar tillvara just funktionshinderperspektivet. Och svaret blir, lika naturligt kanske, att det visst finns ett funktionshinderperspektiv i utredningen.
– Jag tar bara för givet att det ska finnas med i utredningen. Även om det inte är särskilt väl uttryckt i direktiven, säger till exempel vänsterpartiets representant Liselott Olsson.
Och utredningens ordförande, moderaten Gunnar Axén, tycker att perspektivet “självklart” finns med i utredningens arbete. Till exempel har man bett Handikappförbunden att skriva en underlagsrapport med sina synpunkter på utredningens uppdrag.
– Det är en av de första vi får in till utredningen, säger Gunnar Axén.
Han säger också att han tycker att det är “självklart” att socialförsäkringen ska fungera för personer som har eller förvärvar en funktionsnedsättning. Och ökade kostnader för den som har högre risk än andra ska det heller inte bli tal om, säger han.
– Nej, vi ska ha en solidarisk socialförsäkring i framtiden också. Det är själva idén med socialförsäkringar. Och om man ska lägga mer ansvar på arbetsmarknadens parter så gör man det utifrån en lagstiftning som reglerar hur försäkringen ska fungera, säger Gunnar Axén.

Tänja på gränserna

Exakt hur det blir med den saken får vi dock vänta ett tag på att få veta. 15 maj 2013 ska utredningsarbetet vara klart och ett förslag om “mer hållbara försäkringar vid sjukdom och arbetslöshet” presenteras. Tills dess får vi räkna med att många vill vara med och påverka utgången.
Kjell Rautio, välfärdsutredaren på LO, tror i alla fall att utredningen kommer att rucka på många gamla sanningar i sitt arbete.
– Jag tror man prövar var gränserna går, för oppositionen och för arbetsmarknadens parter. Hur mycket kan man tänja på gränserna, som man å ena sidan slår vakt om i direktiven, men som man samtidigt kan tänka sig att se över och pröva olika alternativa modeller? I slutändan tror jag att man vill pröva var gränsen går för en systemförändring.

Socialförsäkringsutredningen

Tillsattes 29 april 2010.
Ska lämna slutbetänkande 15 maj 2013.
Till hösten ska utredningen lämna två delbetänkanden. Ett i september om en modell för att räkna ut sjukpenninggrundande inkomst och ett i november om hur socialförsäkringarna fungerar för personer som bor eller studerar i andra nordiska länder.
Ordförande: Gunnar Axén (M), även ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott.
Huvudsekreterare: Irene Wennemo.
Direktiv: Dir 2010:48.

Text Albert Martinsson