Så slipper Linus allergin i skolan

Joanna Skoglund var utom sig av oro när sonen Linus skulle börja i förskoleklass. Skolan saknade erfarenhet av svårt allergiska barn och i matsalen skvätte mjölken åt alla håll. Men lärarna lyssnade på henne – och tillsammans skapade de en trygg skolmiljö.

En dörr öppnas och den tomma skolgården fylls av ljudet från springande små fötter. Det är strax lunchrast och Linus Cullin Skoglund, 7, och hans klasskamrater passar på att leka av sig lite av rastlösheten utomhus. En del hoppar hage, andra leker klapplekar.
Här, i Krusbodaskolan i Tyresö söder om Stockholm, har Linus hunnit gå ett år i förskoleklass. Ett roligt år fyllt av lek, enligt Linus själv. Men för mamma Joanna Skoglund, 36, var dagarna till en början fyllda av bävan.
– Första gången jag besökte skolmatsalen under inskolningsveckan skvätte det mjölk i luften och det var smör överallt. Jag blev jätteorolig, det räcker med att Linus får i sig bara en droppe mjölk för att han ska bli riktigt sjuk. Hur skulle jag våga släppa i väg honom dit varje dag? säger hon.
Linus är multiallergiker. Det innebär att han är allergisk mot en rad ämnen – bland annat ägg, mjölkprotein, pollen, nötter och pälsdjur. Dessutom orsakar korsreaktioner allergi mot flera olika frukter och grönsaker. Joanna och hennes sambo hoppades först att de allvarligaste allergierna mot mjölk och ägg skulle växa bort när Linus var i 3–4-årsåldern. Men när 6-årsdagen närmade sig var han fortfarande lika allergisk – mot vissa ämnen till och med ännu mer än tidigare.
Han gick då i en förskola med en särskild allergiavdelning, där beredskapen för hans allergier var stor. Men när det var dags att börja i en riktig skola upptäckte föräldrarna att det inte fanns något allergifritt alternativ. Ett problem som många föräldrar med allergiska barn stöter på. Kommunerna inte är skyldiga att erbjuda särskilda allergiskolor- eller klasser, utan det är upp till varje skola hur man gör för att svårt allergiska elever ska klara av att gå i skolan – och kunskapen är ofta bristfällig.
Joanna tog därför kontakt med Krusbodaskolan, där Linus skulle gå, för att berätta om hans allergier och höra vilken beredskap de hade.
– När jag pratade med skolan märkte jag att de inte hade någon erfarenhet alls av svåra allergier. Jag förstod att det gällde att ligga på och betonade hur viktigt det var att de ordnade rutiner för hur Linus till exempel skulle kunna äta lunch utan att komma i kontakt med mjölk och ägg.
Ett informationsmöte anordnades där hon fick chansen att träffa all berörd skolpersonal. På mötet berättade hon utförligt om Linus allergier, förklarade vad som kan hända om han får i sig fel slags ämnen och vad skolan måste göra ifall han skulle få det. För att understryka allvaret visade hon ett fotografi på Linus när han fått en allergisk reaktion. Just fotografiet var kanske i överkant kan hon tycka så här i efterhand, men det kändes nödvändigt då.
– Jag ville absolut inte skrämmas, men det var viktigt att få alla att inse hur oerhört allvarlig situationen var och att Linus faktiskt kan dö om han får i sig saker han inte tål.
Så inleddes inskolningsveckan och Joanna upplevde att skolan fortfarande inte riktigt förstått skillnaden mellan vanlig laktosintolerans och Linus livshotande mjölkproteinallergi. Hon berättade om sin oro för Linus lärare – som började arbeta hårt för att anpassa skolmiljön efter allergierna. De utformade en rad rutiner för Linus, sig själva och hans kamrater. Han fick ett eget skåp och egna krokar för jacka, skor och väska. Ett särskilt tvättställ och egna dynor till morgonsamlingen. Klassrummets enda matta började dammsugas varje morgon. Dessutom bestämdes det att Linus klass skulle använda samma lokaler som fritids, så att klasslärarna kunde ansvara för att lokalerna han vistas i alltid är rena.
Linus fick också en egen ingång till matsalen – skolans mest riskfyllda miljö. När klassen ska äta lunch går en av lärarna alltid i förväg för att tvätta av bordet med handsprit. Sedan kommer kökspersonalen ut med hans mat på en inplastad bricka.
Efter varje måltid tvättar Linus och hans klasskamrater händerna. Bettan Johansson, en av Linus lärare, berättar att skolan aldrig haft så friska barn som i deras klass.
– När jag och mina kollegor förstod hur pass allergisk Linus faktiskt är tänkte vi först ’oj, oj, oj, tänk om vi gör ett misstag’. Men när vi fick in tänket gick det mesta av sig själv, mycket tack vare all hjälp vi fick från Linus mamma, säger hon.
Skolan har även skrivit brev till de andra barnens föräldrar och anordnat ett föräldramöte där man vädjat om att barn med husdjur hemma ska försöka byta strumpor innan de går till skolan.
Nu har det gått ett år och Linus har inte fått en enda chockreaktion. Hans mamma är i dag mer än nöjd med hur skolan hanterat hans allergi.
– Jag får fortfarande en klump i magen varje gång det ringer från skolan, men i det stora hela känner jag mig väldigt trygg med att ha Linus här. När man väl förstod allvaret har alla varit fantastiskt lyhörda och kommit på massor av bra lösningar. Hans lärare har gjort ett riktigt hästjobb, säger hon.
Själv har Joanna Skoglund bett skolan att ringa så fort de känner sig osäkra på något. Bland annat har hon gett sitt nummer till skolans kock, ifall han vill fråga något om en råvara. Just det där – att alltid fråga och aldrig chansa – är bland det viktigaste att få omgivningen att inse för den som har ett allergiskt barn, tror hon själv.
– Som förälder känner man sig ibland väldigt, väldigt krånglig. Men det är något man måste komma över – när det handlar om livshotande allergier är det helt ok att vara en hönsmamma!
Men samtidigt som det är viktigt att informera vill hon inte att föräldrar ska bli så oroliga att de inte vågar bjuda hem Linus.
– Det får inte kännas krångligt för omgivningen. Jag har varit tydlig med att jag alltid är beredd att fixa speciell mat till kalas eller skolutflykter. En anledning är att jag vill att Linus – trots sina allergier – ska få känna sig som alla andra.
Bland de lekande kamraterna ute på skolgården är den saken solklar. För dem har Linus allergier blivit en del av vardagen. Sexårige Elias Wallenholm, en av Linus bästa vänner, brukar alltid varna om någons smörgås ligger för nära hans bricka eller om till exempel en katt smyger över skolgården.
– Och så tvättar jag alltid händerna och sköljer munnen när jag har druckit mjölk! säger han och kramar om Linus.

/Joannas tips –när ditt barn ska börja skolan/
w Ta kontakt med skolan i god tid innan terminen börjar och berätta om vilka allergier ditt barn har, helst flera månader innan. Räkna inte med att skolan har kunskap om just ditt barns allergier, för så är det oftast inte.
w Boka in ett möte med all personal som ditt barn kommer att ha kontakt med under skolgången; rektor, lärare, skolsköterska och kökspersonal. Innan mötet – prata med kommunens allergikonsulent eller experter på till exempel Astma- och allergiförbundet om vilka rättigheter du har och vad du bör ta upp med skolan.
w Se till att få fram hur pass allvarligt det är om ditt barn får i sig fel ämnen – och understryk att det även gäller minimala mängder.
w Upprätta god kontakt med en allergiläkare och se till att du får ett noggrant utfört läkarintyg att lämna till skolan.
w Ha regelbunden kontakt med skolköket och lämna förslag på rätter som ditt barn tycker om eller tips på hur vissa rätter enklast kan tillagas. Föreslå att de ska laga rätter som liknar de andra barnens mat.
w Kalla till föräldramöte där du berättar om allergin och ber om förståelse inför de eventuella uppoffringar de andra barnen måste göra.
w Gör klart för skol- och matsalspersonal och andra föräldrar att de ska ringa så fort de är osäkra på något som har med allergin att göra. Hellre fråga än chansa!
w Sammanfattningsvis: var en lejonmamma (eller pappa)! Stå på dig, du har rätt att vara orolig!

Namn: Linus Skoglund.
Ålder: 7 år.
Familj: Mamma Johanna Skoglund och pappa Pär Cullin.
Bor: Tyresö.
Allergier: Bland annat ägg, mjölkprotein, pollen pälsdjur, selleri, nötter och bockhornsklöver.

/Allergianpassning upp till varje skola/
w Omkring 13 procent av alla 4-åringar och 12-åringar har någon läkardiagnostiserad allergi. Såväl astma som födoämnesallergi och allergisnuva har ökat under de senaste tio åren.
w Alla skolor måste anpassa miljön efter allergiska elever, men hur det görs är upp till varje skola. En ny rapport från Socialstyrelsen efterlyser en nationell strategi för hur skolor ska hantera allergier hos sina elever.
w De mest livshotande allergierna är ofta allergier mot olika födoämnen, som till exempel ägg och mjölkprotein. På Astma- och allergiförbundets hemsida finns ett intyg för födoämnesöverkänslighet att skriva ut och lämna till skolans rektor och skolkök.
Källor: Miljöhälsorapport 2013, Socialstyrelsen, Astma- och allergiförbundet.

Recept Zandra Zernell