Så funkar det – luftrörsvidgande

Luftrörsvidgande läkemedel får musklerna i luftrören att slappna av samtidigt som luftrören vidgas. Resultatet blir att andningen underlättas, men vad händer i egentligen i kroppen?

En person som lider av astma har ofta inflammerade och överkänsliga luftrör som ökar risken för att de ska dra sig samman och orsaka andningsbesvär vid exempelvis ansträngning eller kyla. För att underlätta andningen vid dessa tillfällen kan luftrörsvidgande läkemedel, som också kallas för beta-2-stimulerare, användas.

Beta-2-receptorer

Det finns en logisk förklaring till namnet. Läkemedlen stimulerar nämligen särskilda mottagare, receptorer, som heter beta-2-receptorer. Dessa mottagare finns i de så kallade glatta musklerna som återfinns i luftrören, hjärtat och livmodern.
När en patient tar en beta-2-stimulerare inträffar olika saker i kroppen. När medicinen nått sin mottagare, skickades det en signal till musklerna i luftrören som gör att de slappnar av. När det inträffar vidgas de också automatiskt. Samtidigt går det en signal till hjärtat att det ska slå snabbare och just hjärtklappning och muskeldarrningar är de vanligaste biverkningarna. Men de är ofta både lindriga och övergående.
– Det är inte särskilt vanligt att man inte kan fortsätta behandlingen på grund av biverkningar. Men om man får problem kan man byta från en beta-2-stimulerare till en annan och då brukar det gå bra, säger Stefan Willers, docent och överläkare vid lung- och allergimottagningen på Universitetssjukhuset i Lund.

Lång- och korttidsverkande

Det vanligaste sättet att ta luftrörsvidgande läkemedel är via inhalation och medlen har då en lokal effekt direkt på luftrören. Läkemedlet finns också som tabletter, men då tar det länge tid innan det verkar eftersom det först måste tas upp av blodet via magsäcken innan det når mottagarna.
Det finns både långtidsverkande och korttidsverkande beta-2-stimulerare. De korttidsverkande har effekt redan efter några få minuter och effekten kvarstår i mellan sex till tolv timmar.
Det kan dröja upp till femton till tjugo minuter innan de långtidsverkande har effekt, men den kvarstår i minst tolv timmar. Men eftersom det dröjer innan de verkar så är de mindre lämpliga att använda vid akuta astmaattacker.
För några år sedan dök det upp larmrapporter i massmedia att just långtidsverkande luftrörsvidgande kunde öka risken för svåra astmaanfall, men i dag har risken tonats ned.
– Långtidsverkande ska i princip alltid kombineras med inhalationssteroider så det problemet borde vara litet, säger Stefan Willers.
Steroidernas, eller kortisonets som det också heter, uppgift är att dämpa inflammationen i luftrören vilket bidrar till att minska risken för ett astmaanfall. Det finns också läkemedel som innehåller både långtidsverkande beta-2-stimulerare och kortison

Text Set Mattsson

Senaste artiklarna