Ostädat klassrum gör Emil sjuk

I början av terminen kontaktar alltid Emils mamma, Åsa Liljedahl Modd, Björktjäraskolans rektor. Åsa ber om att barnen ska ha rena kläder på sig och hon påpekar att det är viktigt att även strumporna byts samt att barnen helst inte ska klappa sina husdjur precis innan de går till skolan.
I klassrummet där Emil vistas är tanken att så mycket som möjligt ska förvaras i lådor och skåp, extrakläder bör ligga i plastpåsar, möblerna ska inte ha någon stoppning och några gardiner får inte finnas.
–– Det brukar fungera i början av terminen men sedan blir det successivt sämre. Efter halva terminen kan gardiner plötsligt vara uppsatta i fönstret, berättar Åsa.

Sämre i smyg

För att Emil inte ska få svår klåda och eksem måste hans klassrum städas flera gånger i veckan.
– I början var det förstärkt städning där men jag märkte efter ett tag att han blev sämre och det framkom att extrastädningarna fallit bort. Förändringarna görs i smyg och ingen vill hållas ansvarig. Städningen lades ut på lärarna och det är ingen illvilja, men de hinner inte med.
En enklare daglig städning med rätt rengöringsmedel skulle vara värdefullt för Emils mående.
–– Vi försöker hämta honom så tidigt vi kan för han blir väldigt trött av att vistas i skolans miljö, men jag tycker inte att vi ska behöva gå ner i arbetstid för att hålla honom hemma. Det är skolplikt och då måste man se till att alla barn kan vara där.
Trots att Emil har svårt att koncentrera sig ibland lyckas han bra i skolan. På ett kvartsamtal berömde läraren honom för att han är så duktig på geografi, historia, samhällskunskap och engelska. Kvartsamtalet hölls i ett litet rum med stoppade möbler så Emils ögon och kinder började snabbt klia och Emil missade därför lärarens fina ord.
–– Jag hörde ingenting och det är inte kul när jag inte kan koncentrera mig.

Gynnar alla

Emil har i perioder atopiskt eksem över hela kroppen och de måste smörjas så fort han blivit smutsig eller blöt. Han behöver även ögondroppar och under pollensäsongen måste han vara inne ibland.
– Det är frustrerande, personalen har inte alltid uppmärksammat att han behöver hjälp. Emil tycker själv inte om att säga till när det kliar och när han måste få salva och ögondroppar.
– Fast det är inte alltid deras fel, för jag säger ju inte till, inflikar Emil.
– Nej, fast jag tycker inte att ett barn ska behöva ta det ansvaret. Nu när du är äldre klarar du mycket själv men det är tråkigt att barnen inte tas på allvar på samma sätt som vuxna. Det skulle inte tillåtas att någon hade det så här besvärligt på arbetsplatsen, men när det gäller ett barn är det annat. En bra inomhusmiljö gynnar ju inte bara de som är allergiska, utan även personalen och de andra barnen.
Tidigare gick Emil på allergiförskolan Villan och då fungerade allt bra. Där åt han mycket mindre mediciner och han hade inte någon frånvaro.
– Jag önskar att det fanns en allergiklass i skolan också. Det är så många barn som har allergier så jag tycker att det borde finnas. De här barnen är så belastade hela året ändå. Jag har en längtan att som förälder slippa behöva vara den som hela tiden tjatar och påminner.

Namn: Emil Modd
Ålder: 11 år
Gör: Går i femte klass på Björktjära skola
Bor: Bollnäs
Allergier: Mjölkprotein, sojaprotein, nötter, mandel, jordnötter, alla pollensorter, alla pälsdjur, samt många korsallergier.