Nässelutslagen var köttallergi

Till att börja med fick hon nässelutslag som kom och gick. Sedan förvärrades symtomen. Britt-Marie Rahm drabbades då och då av ihållande magsmärtor, illamående och plötsliga blodtrycksfall utan att hon förstod varför. Drygt två år efter det första insjuknandet konstaterade en läkare i Linköping att Britt-Marie fått köttallergi.

Namn: Britt-Marie Rahm
Ålder: 68 år
Bor: Norrköping
Familj: maken Leif, två vuxna barn samt barnbarn
Gör: pensionär
Allergi: köttallergi

– Jag fick diagnosen 2013, just när jag skulle gå i pension, berättar Britt-Marie Rahm när vi träffas hemma i lägenheten i Norrköping. Här bor hon och maken. Barnen är utflugna sedan ett bra tag. Bilder på barnbarnen hänger på väggen.
– Bara några kvarter härifrån bodde jag när jag var liten. Cirkeln sluts, säger hon och ler.

Jag visste inte ens att man kunde vara köttallergisk

De allergiska besvären började dyka upp våren 2011. Till att börja med var de ganska vaga.
– Jag fick nässelutslag på baksidan av låret som jag behandlade med vanlig kortisonsalva.
Men sedan blev besvären värre.
– Jag fick tryck i öronen. Någonting svullnade förmodligen igen där inne. Och sedan, en helg när vi var på landet, drabbades jag av ett plötsligt blodtrycksfall. Min dotter som är sjuksköterska var där och konstaterade att det liknade en anafylaktisk chock. Eftersom min man har getingallergi hade vi betapred-tabletter hemma. Dem tog jag.

Förvirrande besked

Därefter blev det många utryckningar till olika akutmottagningar, beroende på var i landet Britt-Marie befann sig, utan att hon fick någon förklaring till vad hon drabbats av.
– De tog hand om mig, gav mig mängder av allergimediciner och lade in mig för observation. När ingenting ovanligt hittades skickades jag hem igen när jag mådde bättre. Några egentliga undersökningar gjordes aldrig.
Inte förrän hon kom in akut till universitetssjukhuset i Linköping. En läkare där remitterade henne vidare till medicinkliniken, och där var det till slut en annan läkare som – efter hur många provtagningar som helst – föreslog ett prov för att se om Britt-Marie bildat antikroppar mot en kolhydrat som heter alfa-gal och som framför allt finns i rött kött.
– Det visade sig att jag hade sådana antikroppar. Jag var köttallergiker, och förstod ingenting. Jag visste inte ens att man kunde vara allergisk mot kött. Hade aldrig hört talas om någon som var det. Alltsammans var väldigt förvirrande.

Fyrbenta djur

I vanliga fall är det proteiner i maten människor brukar vara allergiska emot, inte kolhydrater. Här skiljer sig köttallergi från andra matallergier.
Reaktionen kommer inte heller alltid direkt vid intaget av födan. Britt-Marie Rahm berättar att den ibland kommer ganska snart, men att den ofta dröjer till flera timmar senare.
För Britt-Maries del är termen köttallergi dessutom aningen missvisande, för hon verkar reagera även på vanlig ost, smör och mjölk.
– Jag brukar säga att jag måste hålla mig borta från allt som har med fyrbenta djur att göra. Fast jag är svag för ost och äter det då och då. Ibland reagerar jag nämligen inte alls. Jag har en egen teori om att det är som en tröskel som allergin måste ta sig över för att märkas. Att jag till exempel kan äta lite, lite ost utan att någonting händer, men sedan är det som med ett glas som fylls till brädden; det rinner över. Och då blir jag sjuk.
Något vetenskapligt belägg för en sådan teori finns inte, och det är Britt-Marie Rahm medveten om.
– Vad jag vet finns det nästan ingen forskning alls om köttallergi. Jag tror inte att det är ett tillräckligt ”flashigt” ämne, helt enkelt.

Från fästingar

Den forskning som trots allt finns har kommit fram till att det finns en koppling mellan köttallergi och fästingbett. (Se intervjun med allergiläkaren Teet Pullerits här intill.) Kolhydraten alfa-gal finns i mag- och tarmkanalen hos fästingar, och vid ett bett kan människan utveckla en överkänslighet. Men överkänsligheten verkar bara drabba vissa individer, och varför det är så är det ingen som vet.
– Vi bor i skärgården om somrarna och jag har haft många fästingar i mitt liv. Det hör liksom sommaren till där ute. Som många andra har jag också haft borrelia, men den kan man ju behandla med antibiotika.
Eftersom köttallergi är en ovanlig diagnos kan det vara svårt att hitta personer som lever under liknande omständigheter.
– Jag hörde talas om att det pågick forskning på Södersjukhuset i Stockholm, så jag bad att få ingå i den grupp av människor de forskade på, men det fick jag inte. Möjligen för att jag bor i Norrköping.

Delar med andra

Britt-Marie Rahm ville så oerhört gärna träffa andra i samma situation. Då fick hon tips om en grupp på Facebook.
– Den heter ”Köttallergi” och är min livlina. Det är så skönt att kunna bolla sina upplevelser med andra som har det som man själv har det. Dessutom delar vi med oss av allt från recept till vetenskapliga artiklar.
Britt-Marie har märkt att några län i Sverige är mer representerade i den här gruppen än andra. Men om det beror på att vissa län är mer fästingtäta, och att människor därifrån därför drabbas i större utsträckning, eller om det handlar om att man i vissa landsting är bättre på att ställa rätt diagnos än i andra, är en öppen fråga.
– Det finns de som har haft sin diagnos i bortåt tio år, men det är ovanligt.

Dålig kunskap

Britt-Marie Rahm har inte låtit sjukdomen hämma henne. Hon och hennes man har till exempel fortsatt att resa ganska flitigt. När hon känner att en allergisk reaktion är på väg tar hon sina mediciner. Hon brukar också lägga sig ned med fötterna högt upp för att förhindra ett blodtrycksfall. Hon gör vad hon kan för att hålla sig lugn, för hon tycker att reaktionen inte blir lika kraftig då. Hon är också vaksam i samband med motion, för av någon anledning kan kraftig fysisk ansträngning medverka till att en reaktion utlöses om man råkat få i sig någonting olämpligt några timmar tidigare.
– Jag har lärt mig att hantera detta. Däremot kan jag bli lite orolig för hur det ska gå om jag som gammal inte får vara klar i huvudet…
Hon önskar att kunskapen om sjukdomen vore större. Att de som jobbar inom vården är bättre pålästa. Nu står de för det mesta lika frågande inför köttallergi som folk i allmänhet.
– Det gör det inte lättare att ha den här sjukdomen.

Text Catarina Gisby/redakta Foto Staffan Gustavsson/redakta