Listtricket ger perspektiv på tillvaron
Häromveckan var det dags igen. Jag var tvungen att plocka fram jag kan-listan. Det var ett tag sedan, men nu hade jag hamnat i det där känsloläget då matallergins alla begränsningar tar över. Livet blir för trångt. Det känns orättvist att inte kunna bli hembjuden på middag eller äta på restaurang. Att alltid behöva kånka runt på sin matlåda. Kort och gott, jag tyckte jättesynd om mig själv.
Självömkan är en riktigt trist och oattraktiv plats att befinna sig på.
Allergieländet blir ju faktiskt inte ett dugg bättre av att tycka synd om sig själv. Det är bara ett enormt slöseri med värdefull tid och energi.
En kvarts självömkan då och då är väl okey, eller kanske en halvtimme om det råkar vara november också. Sen är det dags att ta sig i kragen. Nu pratar jag inte om djupa depressioner eller livskriser, utan mer om dränerande vardagsdepp.
Men hur gör man då för att komma ur det här tillståndet? Ett sätt är att skriva listor.
Med risk för att låta som en hurtig coach i personlig utveckling, men listtricket funkar!
Börja med att skriva ned det du deppar över att du inte kan äta eller göra på grund av din allergi (eller något annat). Skriv sedan en lista med ALLT du KAN göra, äta och uppleva. Jag lovar, den listan blir flera meter längre än den första. Och när man skriver den så händer något spännande.
Mungiporna åker upp och axlarna ned. Hjärtat blir varmt och tacksamt. Energin återvänder. Vill du gå ett (lite existentiellt) steg längre så zooma ut från depplistan, och se på den ur ett globalt perspektiv.
Det blir som att använda Google Earth, och platsen du står på blir pytteliten. I det ögonblicket har allergierna bleknat i betydelse. Du påminns om att du faktiskt är en del av den vackra bilden av jordklotet. Livet växer och viljan att ta tillvara sin lilla stund här på jorden tar kommandot.
Jag viker ihop listan, och fixar några matlådor till.
Självömkan är en riktigt trist och oattraktiv plats att befinna sig på.
Allergieländet blir ju faktiskt inte ett dugg bättre av att tycka synd om sig själv. Det är bara ett enormt slöseri med värdefull tid och energi.
En kvarts självömkan då och då är väl okey, eller kanske en halvtimme om det råkar vara november också. Sen är det dags att ta sig i kragen. Nu pratar jag inte om djupa depressioner eller livskriser, utan mer om dränerande vardagsdepp.
Men hur gör man då för att komma ur det här tillståndet? Ett sätt är att skriva listor.
Med risk för att låta som en hurtig coach i personlig utveckling, men listtricket funkar!
Börja med att skriva ned det du deppar över att du inte kan äta eller göra på grund av din allergi (eller något annat). Skriv sedan en lista med ALLT du KAN göra, äta och uppleva. Jag lovar, den listan blir flera meter längre än den första. Och när man skriver den så händer något spännande.
Mungiporna åker upp och axlarna ned. Hjärtat blir varmt och tacksamt. Energin återvänder. Vill du gå ett (lite existentiellt) steg längre så zooma ut från depplistan, och se på den ur ett globalt perspektiv.
Det blir som att använda Google Earth, och platsen du står på blir pytteliten. I det ögonblicket har allergierna bleknat i betydelse. Du påminns om att du faktiskt är en del av den vackra bilden av jordklotet. Livet växer och viljan att ta tillvara sin lilla stund här på jorden tar kommandot.
Jag viker ihop listan, och fixar några matlådor till.