Laddat med mat

Hos familjen Martinsson är det här med mat ett laddat ämne. Tolvåriga Mikaela är allergisk mot en rad olika födoämnen vilket påverkar hela familjen. Matallergin är ständigt med i tankarna och planeringen.

–– När Mikaela föddes räknade jag med att hon skulle få någon form av allergi, eftersom vi båda är eller har varit allergiska säger mamma Annelie Martinsson. Men att hon skulle bli allergisk mot så mycket, det var vi inte förberedda på.
Den jobbiga småbarnstiden började när Mikaela var sex–åtta månader gammal. Hon reagerade med nässelutslag när hon fick mariekex och fick svårt att andas av stekoset från köket. Efter flera akuta sjukhusbesök och en mindre lyckad runda på barnavårdscentralen hamnade de till slut på Sachsska Barnsjukhuset i Stockholm för allergiutredning. Och om det hade varit jobbigt innan, var detta inget mot vad det nu skulle komma att bli.

Mammaledig på sjukhuset

Månader av tester och provokationer inleddes för att fastställa vad Mikaela inte tålde och vad hon faktiskt kunde äta. Amningen var ju över och flickan behövde få i sig mat. Annelie berättar att hon under fyra månaders tid var på sjukhuset fyra dagar i veckan, mellan 8 och 16.
–– När andra mammor gick till öppna förskolan med sina barn, åkte vi till Sachsska, säger Annelie.
Väl hemma gällde det att få Mikaela att tycka det var kul att äta det som man under dagen på sjukhuset provat fram. Lättare sagt än gjort eftersom hon samtidigt utvecklats till en riktig matvägrare.
–– Mat blev så laddat för henne och säkert kände hon vår oro också.
Efter ett tag blev hela upplägget för mycket för Annelie. Hon bröt ihop gråtandes i sjukhuskorridoren. Men kanske var det vad som krävdes, för äntligen blev hon uppmärksammad av personalen som en förälder i nöd. Fram till dess hade all fokus legat på Mikaela och det rent medicinska runt henne. Nu kopplades dietist, psykolog och kurator in.
–– Efter Annelies lilla utbrott blev det stor skillnad, säger Björn Martinsson. De lyssnar mycket mer på oss nu.

Livet i skolan

Mikaela tycker egentligen inte att hon känner sig särskilt annorlunda jämfört med sina kompisar. Förutom att de kan äta sådant hon inte kan. Som mjölk, alla sädesslag, nötter, jordnötter och fram till helt nyligen ägg. Och har någon husdjur kan hon inte följa med dem hem. Däremot kan det ibland vara jobbigt med alla frågor.
–– Ofta är det samma person som frågar samma saker om och om igen, säger Mikaela. Det är jobbigt.
Att äta sin specialmat i skolmatsalen har aldrig inneburit något problem för Mikaela. Enda skillnaden är att hon hämtar sin mat direkt i köket. På hemkunskapen har hon dock blivit förpassad till ett ”fult gammalt” köksbås, som ska vara allergianpassat. När klasskamraterna lagade spaghetti och köttfärssås, fick Mikaela göra pannkakor på specialmjöl som mattanterna förutseende nog skickat med.
–– Jag frågade om jag inte kunde få ett lika nytt och fint kök som de andra, men min lärare sa nej. Jag får inte jobba tillsammans med någon heller, utan får göra allt själv. Det är inte kul!

Sociala begränsningar

Att gå ut och äta på restaurang är inte något som familjen Martinsson gärna gör. Det blir för bökigt och oroligt. Och är det kalas i antågande så har Mikaela i regel med sig egen mat och glass, vilket ibland får lystna ögonkast av övriga kalasdeltagare. Lillebror Niklas, som inte har några allergier, vill gärna äta samma typ av mat som storasyster och har börjat skylla på att han inte tål det han inte tycker om.
–– Det är väl här vi skiljer oss från ”normala” familjer, säger Björn. Det sociala i att gå ut och äta, det missar vi. Men det här är vår verklighet och har egentligen var så från dag ett.
Några större konflikter kring Mikaelas födoämnesöverkänslighet har de inte haft. Men båda poängterar att det var stressande att Mikaela som yngre inte fick i sig tillräckligt med mat och inte ökade i vikt som hon skulle. Konsekvensen av att vara matallergiker och kräsmagad.
– Mat är fortfarande ett laddat ämne för Mikaela och det är runt matbordet våra maktkamper utspelas, säger Annelie.
Den ständiga oron är också något som tillhör familjens vardag.
–– Jag känner att det är tur att jag jobbar så nära både skolan och hemmet, för händer något är jag på plats inom fem minuter. Det är en trygghet för mig, säger Annelie.
–– Jag är nog mer orolig över den sociala biten, som nu kommer att förändras i och med att Mikaela snart är tonåring och kommer att få andra intressen, säger Björn. Jag är rädd för att hennes tonårstid med party, kompisar och att vara ute själv, inte kommer bli så normal.

Recept Louise Cederlöf