Kraven blir lättare att ställa

Från egna matlådor till ett kök som lagar alla sorters allergimat och från starka kemikalier till mirakeltrasor. Angelica Persson har sett mycket förbättras i skolan under sina femton år som allergiombud. Men förbättringarna har inte kommit utan kamp.

– När jag började visste jag inte hur hårt jag skulle våga driva saker. Då hade det varit skönt om det funnits någon att fråga.
I början fanns det mycket att förbättra och ändra, sådant som man bara inte hade tänkt på. Allergironderna har lett till förbättringar i skolmiljön som färre mattor, enbart släta gardiner och att barnens leksaker ligger i lättflyttade kundkorgar.
– Det största samarbetet har jag haft med skolstäderskan, berättar hon ivrigt. Att hon började använda mirakeltrasor och slutade använda andra kemikalier än doftfria diskmedel är den viktigaste förändringen som jag genomfört.
Angelica arbetade på F-6 skolan där hennes barn gick när hon anmälde sig som allergiombud.
Allt hon vet om allergi kommer från egna erfarenheter som mamma till fem svårt allergiska barn och egna allergier.

Ändrade attityder

För femton år sedan kunde skolköket inte laga allergimat och läkarintyg hjälpte inte.
– Jag fick tjata själv och skickade med min son matlådor flera gånger i veckan.
Så småningom ändrades attityderna, det kom fler allergibarn och kunskapen växte.
– Idag fungerar köket jättebra, och de är noggranna och flexibla, förklarar hon glatt.
Men det är svårare att komma med krav som kostar mycket, det blir aldrig populärt. När skolan skulle byggas till blev det en svårstädad och dammsamlande konstruktion.
– Där försökte jag påverka, men lyckades inte alls få gehör för mina synpunkter.
Angelica har många gånger känt sig som en väldigt jobbig person som tjatar och tjatar. Hon har fått informera och kräva på alla föräldramöten och har fått en hel del gliringar från andra föräldrar för det. Då skulle det ha varit skönt att få ha med sig ett annat allergiombud som stöd.
– Värsta boven var jag när jag stoppade en ”husdjursdag” där barnen skulle få ta med sina husdjur till skolan och visa upp dem. Barnen kunde förstå varför det inte gick. Det var värre med föräldrarna, många reagerade negativt.

Skäms inte längre

Men hon menar att man inte ska haka upp sig på svårigheterna. Att vara allergiombud innebär samarbete, även om det kan det bli konflikter ibland.
– Tills för sex-sju år sedan skämdes jag för att bråka. Inte nu längre, och det har nog med åldern att göra och att jag mognat som person. Jag har mina barn och min man, vi har blivit mycket sammansvetsade av allas sjukdomar.
En annan källa till glädje är tre små hundar, som svansar omkring hemma utan att fälla. Alla i familjen tål dem!
Angelica berättar engagerat om att hon kunnat stötta föräldrar som känt att hela världen rasat när barnet fått en allvarlig allergi. De upplever att många sviker när barnen blivit svårt allergiska och de har tvingats bli besvärliga och krävande.
Då förklarar hon sin egen filosofi för dem:
– Lägg fokus på det du har och inte på det du missat. Tänk inte på allt negativt – då får man inte mycket annat att göra.

Parfymer ökar

Fortfarande får föräldrar själva ta ansvaret för informationen till personalen och de har svårt att ställa krav på skolan. Här har Angelica många gånger kunnat hjälpa till. Det är lättare att kräva i rollen som allergiombud.
– Några familjer har sagt att de haft mycket glädje av mitt stöd. Exempelvis har jag kunnat hjälpa till att förklara för köket vad barnet behöver.
Mycket har blivit bättre för allergiker men en sak har gått i motsatt riktning: att parfymanvändningen har ökat. För att sonen ska kunna vara med på gympan tillsammans med de andra står hon för schampo och tvål till alla. Och tvättar hela fotbollslagets kläder.
– Det är för känsligt att kräva att andra ska sluta med parfymerade produkter. Alla vill lukta gott.

Text Annika Granstedt

Relaterade artiklar

Senaste artiklarna