Instängd av allergin

Det var något med skolmatsalen. Det märkte 17-åriga Jessica Persson tydligt. Ofta när hon var där eller bara passerade förbi fick hon ilskna röda utslag på huden och andningen blev tung.

– Jag trodde att jag bara var allergisk mot latex, så jag fick hjälp från skolan med att ta bort all plast och gummi. Men det hjälpte inte. Efter ett tag började jag själv märka av kopplingen till potatis, men till en början var det ingen som trodde mig. Det var ju ingen som hade hört talas om någon som är allergisk mot potatis, berättar Jessica, idag 22 år.
Det skulle dröja två år och en rad utredningar och tester innan den ovanliga allergin kunde diagnosticeras. Förutom potatis är Jessica även känslig för de flesta exotiska frukter – som banan, melon och citron – samt alla rotfrukter. Skulle hon få i sig något av dessa livsmedel får hon omedelbart stora blåsor i munnen.

Fingrarna svullnar upp

Dessutom är Jessica extremt känslig för latex. Det innebär exempelvis att hon inte klarar av direktkontakt med plast. Ett helt vanligt tangentbord till en dator gör exempelvis att fingrarna svullnar upp direkt. Dagligen äter hon fyra olika allergimediciner. De tar inte bort allergin, men lindrar besvären.
– Idag lever jag ett ganska isolerat liv. Särskilt på sommaren är det svårt att gå ut. Det räcker att någon har kokat potatis och det kommer en vindpust så får jag andningssvårigheter och det bildas blodsprängda blåsor under huden. Det är svårt att till exempel gå på restaurang eftersom där nästan alltid friteras eller kokas potatis.

Tvingades hoppa av

Ett biobesök måste planeras noggrant flera dagar i förväg, det räcker ju att någon öppnar en chipspåse i närheten för att symptomen ska komma.
Jessicas problem innebar att hon tvingades hoppa av gymnasiet i förtid, men i höst hoppas hon kunna komma igång med studierna igen och börja läsa in den gymnasiekompetens som hon gått miste om. Drömmen – att jobba som socionom – har hon tvingats ge upp på grund av sin svåra allergi.
– Ända sedan jag var 14 har jag velat jobba med att hjälpa utsatta barn och ungdomar, men jag har tvingats inse att det inte kommer funka. Jag kan ju inte åka hem till folk, då riskerar jag att bli sjuk, så det får bli något annat. Revisor är ett yrke som man kan utöva på distans, så det funderar jag på.

Nära till skratt

Idag bor Jessica och hennes man Linus hemma hos Jessicas mamma. Utan jobb och utan ekonomiskt stöd från samhället har det unga parets planer på ett eget boende fått skjutas på framtiden. Trots att allergin begränsar Jessica och försvårar hennes vardag, är hon ändå en person som har väldigt nära till skrattet. Men när hon berättar om känslan av att inte bli trodd utan ständigt ifrågasatt, så mörknar blicken.
– I skolan var det ingen som trodde mig. När jag gick andra året på gymnasiet blev allergin värre än någonsin, men de tänkte nog bara att jag var skoltrött, det var otroligt frustrerande. Ofta är attityden likadan från myndigheterna och även från många personer inom i sjukvården, berättar Jessica.

Latexfritt tangentbord

Men hon har fått mycket stöd av Linus och mamma Annika. Nu hoppas Jessica kunna komma igång och studera, vilket hade gett något av framtidstron tillbaka.
– Det jag behöver är hjälp med ett latexfritt tangentbord, men tyvärr är det ganska dyrt. Jag hoppas att det ska lösa sig. Det hade varit jättekul att komma igång med studierna. Jag har ju gått här hemma nu i nästan ett år så jag har hunnit bli otroligt sprallig och pigg på att komma igång.

Text Jakob Hydén

Relaterade artiklar