Hyposensibilisering ger goda resultat – men det finns risker

Att gradvis försöka vänja kroppen vid ämnen man inte tål kallas för hyposensibilisering eller immunoterapi. Metoden har visat goda resultat för födoämnen, men fler studier behövs för att kartlägga om den är säker och att effekten håller i sig över tid.

Hyposensibilisering kan i princip användas för att behandla vilken allergi som helst. Metoden går i grunden ut på att ”vända” den allergiska personens immunförsvar, så att det inte reagerar mot vissa ämnen. Detta görs genom att man gradvis utsätter allergiker för det de inte tål. Solveig Röisgård är överläkare vid barnkliniken på Östersunds sjukhus och hon har inriktat sig på behandling av äggallergi.
– I USA har man sett lite bättre långtidseffekter på ägg än på exempelvis mjölk. Men det är inte helt säkerställt eftersom det finns så få studier. Mycket pekar dock på att behandlingen är effektiv; erfarenheten säger att cirka sjuttio till åttio procent av behandlingarna fungerar. Men det är inte en absolut sanning och även här behövs det fler studier.

Börjar med låg dos

I Sverige har hyposensibilisering pågått systematiskt i cirka tio år. Det finns två läger, eller inriktningar. I det ena fallet kombineras behandlingen med ett ämne som binder allergiantikroppar. Detta används dock i huvudsak på dem med svår allergi. Den metod som används i bland annat Östersund går ut på att patienterna enbart får äta det de inte tål, så kallad oral immunoterapi.
– Vi vänder oss främst till dem med något mildare allergi. Vi börjar med att ge patienterna hälften av den mängd vi vet att de får symtom av. Om det går bra dubbleras sedan dosen varannan vecka upp till en viss nivå, i vårt fall två gram per dag. Redan efter en kortare tid vet vi från studier att IgE-nivåerna går ner och att andra mätbara faktorer ökar på ett typiskt sätt, säger Solveig.

Inte börja med små barn

När man nått maxdosen ska behandlingen sedan fortsätta under tre år. Det är en tidsgräns man valt utifrån erfarenheter från andra typer av hyposensibilisering. Det finns dock inga garantier för att allergin försvinner. Om behandlingen inte får effekt inom ett år ska den dock inte fortsätta i tre år. Det är inte heller någon mening med att behandla för små barn, berättar Solveig.
– Vi har som ambition att behandla barn mellan sju och arton år. Eftersom små barn kan växa ifrån sin allergi så finns det ingen anledning att börja tidigare. Vid sju års ålder är barnen också lite mer mogna och förstår vad som sker och föräldrarna är mer motiverade. Förmodligen fungerar metoden på vuxna också, men det ligger utanför barnklinikens område.

Stora marginaler krävs

Helt riskfri är behandlingen dock inte. Den som har en IgE-förmedlad födoämnesallergi riskerar alltid att få en allergisk reaktion. Men med hjälp av adrenalin och andra läkemedel går det oftast bra. Har patienten även astma blir det dock svårare att kontrollera reaktionerna, även med adrenalin.
– När det gäller födoämnesallergier måste man ha stora marginaler, eftersom konsekvenserna kan bli stora om det inte går bra. Våra patienter måste ha sin astma under kontroll, eller helst inte ha det alls. Om risken överstiger den långsiktiga vinsten ska vi inte hålla på. Vi behöver över huvud taget titta mer på långtidseffekterna, men för det behövs det återigen fler studier, avslutar Solveig.

Text Niclas Samuelsson