Hur tränar du?

Fyra personer med astma berättar om hur de lyckas träna trots sin sjukdom.

Lars-Göran Jansson, 30 år, Partille
–– Min astma är inget jag märker av något avsevärt, men jag har alltid med mig min inhalator. Om jag redan är dålig i min astma så får jag ju skippa träningen den dagen.
–– Ser jag till att ta en extra dos av min dagliga medicin om jag ska ut och springa eller träna så brukar det nästan aldrig vara några problem. Man känner sin kropp och lär sig lyssna på den och vara tålmodig.
–– Jag springer för att må bättre och bli av med lite fett. Min astma blir också mer hanterlig och mindre besvärande ju bättre form jag är i. Och så ger det mig verkligen sann livsglädje att komma ut och springa i skogen.

Christina Wainikka, 47 år, Stockholm
–– Numera har jag fått bättre ordning på min medicinering, men länge fick jag avstå från sådant jag ville göra, som att träna utomhus på vintern. Minsta förkylning blev seg; de satte sig på lungorna och krävde långvarig vila. Tidigare var jag också tvungen att alltid ha med mig medicin när jag tränade, vilket var ganska besvärligt. Nu tränar jag för Stockholm Maraton!
–– Jag är glad att jag äntligen fick en läkare som förstod att träning är viktigt för mig och som anpassade medicineringen till det.
–– Träning ger mig så mycket! Det gör mig först och främst glad. Jag älskar känslan av att vara stark och att jag kan göra sådant som att ta en löptur för att se alla körsbärsträd som blommar.

Kajsabet Morin, 30 år, Stockholm
–– Jag älskar att ta ut mig till max och jag får lätt ett anfall då. Uppförsbackar är mitt stora problem. Att inhalera tar som bäst bort den högsta toppen av anfallet men andningen är besvärad ett tag efter varje gång.
–– Ju mer vältränad jag är desto mindre besvär har jag. Dessutom lär man sig att känna av kroppen. Jag kan oftast känna av precis innan om jag håller på att få ett anfall eller inte. Då kan jag välja att dra ner lite på tempot och inhalera medicin. Eller inhalera och fortsätta trycka på.
–– Min astma blir ju bättre när jag är tränad så det är en stor fördel. Men jag hade tränat ändå. Jag har alltid rört mycket på mig och älskar träning. Det gör att man orkar med vardagen, blir stark och får energi. Plus endorfinkickar.

Britt-Marie Fagertun, 63 år, Höganäs, Lerberget
–– Jag blir tät i luftrören när jag är otränad. Då orkar jag inte springa och behöver ta mer Bricanyl. Så länge jag håller igång och inte blir förkyld, funkar det bra.
–– Just nu mår jag förträffligt, kruxet var att komma upp i en lämplig träningsmängd. Det gick med hjälp av min medicin. Det är lättare att fortsätta så här än att börja om från början. Så egentligen är valet inte svårt för mig. Jag vet hur jobbigt det är i början! Medicin lär jag nog alltid få ta, men det kan jag stå ut med.
–– Jag tränar för att hålla astman i schack och på så vis må bra. Det funkar! Löptränar, styrketränar, gympar och går. Cyklar i stället för att ta bilen när det går. Springer ofta längs med stranden.

Recept Anja Castensson