Du kan lära dig hantera situationen

Kognitiv psykoterapi har visat sig vara en effektiv hjälp för människor med doftöverkänslighet. Genom samtal, övningar och reflektion får man lära sig att hantera situationen

Pirjo Savlin är legitimerad psykolog och psykoterapeut med kognitiv inriktning på institutionen för folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet. I sitt kliniska arbete träffar hon ofta patienter som kopplar sina besvär till miljöfaktorer, som innemiljö eller lukter av kemikalier. Men innan Pirjo Savlin börjar sitt arbete måste en läkare ha gjort en medicinsk utredning. Ibland kan en diagnos ställas, ibland inte.
– Hos dem som har fått en diagnos handlar det mycket om att öka kunskapen om sin sjukdom. Men hos de flesta av mina patienter har det inte gått att fastställa någon direkt allergiorsak, men de har ändå besvär. Det kan handla om doftöverkänslighet, multipel kemisk känslighet eller så kallad sensorisk hyperreaktivitet (SHR).

Livsregler styr oss

Pirjo Savlin arbetar med kognitiv psykoterapi som ligger mitt emellan den dynamiska terapin och beteendeterapin. Fokus är ”här och nu”, men man kan titta på om det finns några obearbetade trauman och livskriser i bakgrunden, även om det inte är huvudspåret. Ibland används också beteendeterapeutiska metoder.
– Olika slags metoder används i terapin. Den kognitiva terapin går ut på att personen ska kunna hantera situationen bättre. Vi har alla ett eget sätt att hantera livet och vi bär med oss olika livsregler som sedan styr oss.

Vad menar du med livsregler?
Det kan till exempel vara: jag är inte älskad eller jag duger inte. Regler som styr när vi kommer in i en ny situation och som gör att vi kanske inte tar för oss eller klarar av denna nya situation. Om jag förenklar det hela.

Inre trygghet är målet

I terapin kan man få hjälp med att förändra sina livsregler. Gemensamt tittar terapeut och patient på tankar, känslor och handlingar för att öka det friska, för att normalisera livet.
– Det blir ju väldigt trist om man ska undvika allt här i livet, så då försöker vi hitta det som fungerar i stället. Det kanske finns någon plats där du kan sitta och äta lunch där du inte utsätts för en massa dofter till exempel.

Prijo Savlin berättar om en tidigare patient som jobbade i ett kontorslandskap där det också kunde komma kunder på besök. Att be sina kollegor att inte använda starka parfymer gick bra, men kunderna kunde förstås inte beläggas med parfymförbud.
Det löste sig genom att personen fick en egen arbetsplats som var lite mer isolerad, utan direktkontakt med kunderna, och som hade bättre ventilation.
Målet med terapin är att man ska bli trygg i sig själv och inte stressa upp sig när dofterna sveper in. För de kan man ju inte göra något åt, dofterna finns där och kommer alltid att göra det.
– Vi tittar på olika situationer som kan utlösa ångest. Patienten får skriva ned vad som händer, var det har hänt, vilka känslor och tankar som kommer upp, och hur man reagerat. Sedan pratar vi om det när vi ses.

Att möta sina rädslor –

Säg att du befinner dig på ett möte och det kommer in en person med stark parfymdoft. Ångestattacken kommer krypande. Vad gör du? För många är den första instinkten att gå ut ur rummet och i framtiden undvika möten och liknande situationer. Men det, menar Pirjo Savlin, är inte det bästa sättet att hantera saken.
– Det kan vara värt att stanna kvar i det läget, trots att ångesten kommer. Man dör ju inte av det, även om det är besvärligt.

Men vad ska man göra åt ångesten?
– Man ska försöka lugna ner sig själv, säga att det är ingen fara, jag klarar det här. Oftast klingar ångestattacken av efter en liten stund. Det här övar vi i terapin, att lära känna sina reaktioner i olika situationer och hur man kan hantera dem på ett mer fungerande sätt. För en person med känd allergi kan det också vara en trygghet att ha med sig luftvägsvidgande mediciner. Behöver man mediciner så ska man ta dem.

Många blir hjälpta

Pirjo Savlin och kollegan Birgitta Lindelöf har gjort en uppföljning av terapierna på arbets- och miljömedicinska mottagningen. 26 personer som gått i olika långa terapier intervjuades efter ett till tre år. I gruppen fanns bland annat nio doftöverkänsliga samt elkänsliga och patienter med amalgamrelaterade besvär. Hos 20 personer hade symtomen minskat, de hade börjat hantera sina symtom bättre även om de fortfarande hade besvär.
– De kunde säga: jag är fortfarande doftöverkänslig, men det styr inte längre mitt liv. Hos tio stycken hade besvären i stort sett försvunnit helt. Det är mycket bra resultat.

Betyder det att besvären var inbillade?
– Jag vill inte säga att det är inbillning, besvären har varit faktiska, det är viktigt att komma ihåg. Men däremot kanske inte orsakssambandet stämmer.
Det Pirjo Savlin syftar på kallas för attribuering och innebär att man kopplar sina besvär till en specifik situation och drar slutsatsen att det måste vara det som orsakar besvären. Sitter man framför en dator och får kliande ögon eller rodnad hud, så tror man att det är elen som är boven i dramat. Men så är inte alltid fallet.
– Det finns flera faktorer som samverkar, till exempel andra psykologiska orsaker som ligger i botten och som yttrar sig genom överkänslighet av olika slag.

Ökade innemiljöproblem

Pirjo Savlin tycker sig se en ökning i antalet doftöverkänsliga som söker hjälp, något hon tror beror på ökade innemiljöproblem, som exempelvis dålig ventilation eller fuktskador i byggnader. Många blir bra om miljön saneras, och alla behöver inte terapi. Men i vissa fall är problematiken mer komplex än så.

Så vilka är det som behöver terapi för att hantera sin doftöverkänslighet?
– När det begränsar livet så pass mycket att man blir isolerad, inte kan jobba eller ha en relation exempelvis. När det har börjat styra livet, då ska man söka hjälp. Det är viktigt att läkare, yrkeshygieniker eller miljötekniker, kuratorer och psykologer jobbar tillsammans med de här patienterna där man inte har hittat något samband mellan symtom och olika miljöfaktorer.
Uppföljningen som gjordes visade också på vikten av att dessa personer får hjälp tidigt, innan beteendet blivit etablerat och begränsningarna i livet har blivit för många.
– Det kan vara svårt att bryta senare, avslutar Pirjo Savlin.

 

FAKTA OM SHR

  • Sensorisk hyperreaktivitet (SHR) innebär kemisk känslighet med symtom lokaliserade främst till ögon och luftvägarnas slemhinnor.
  • Vanliga symtom är snuva, nästäppa, ögonirritation, hosta och andnöd. Även huvudvärk, yrsel, trötthet och illamående kan förekomma. Symtomen misstolkas ofta som allergi eller astma, men allergitester är negativa och vanlig allergi- och astmamedicin hjälper dåligt.
  • Enligt en studie vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset förekommer SHR hos 6 procent av befolkningen.
  • Diagnos kan ställas genom ett capsaicininhalationstest.
  • Utlösande faktorer för SHR kan vara: låga nivåer av kemikalier som normalt betraktas som icke-skadliga, parfym, kosmetika, blomdoft, cigarrettrök, mögel, luftföroreningar, avgaser, kall luft och ansträngning.

Källa: Cancer- och Allergifonden, Pirjo Savlin.

Text Louise Cederlöf

Senaste artiklarna