Drömjobbet gjorde henne sjuk

Symtomen kom krypande för Ulla Nestor. Men efter hand stod det allt mer klart att det var arbetsplatsen som var källan till problemen. När det var som värst täckte eksem alla exponerade hudytor; händer, hals, urringning och ansikte.
– Ansiktet var värst. Det går nästan inte att beskriva, men det var rött, torrt och huden liksom föll av, säger Ulla.
Hon promenerar långsamt uppför sjötomten på landet utanför Knivsta. Att spana ut över sjön Valloxen är mycket lugnande.
– Här mår jag väldigt bra, konstaterar Ulla.
Numera är eksemen hanterbara. I nära tjugo år arbetade hon som biomedicinsk analytiker på Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Att forska inom veterinärmedicin var hennes dröm, men arbetet skulle förvandlas till en mardröm.
– Mitt första jobb var delvis på ett mögellabb, där vi såg till att skydda omgivningen från mögelangrepp, men inte oss själva, säger hon.

Ökänd byggnad. I början hade hon inga besvär, men när hon började jobba på en ny avdelning i annan byggnad eskalerade problemen.
– Jag drogs med huvudvärk, trötthet, plötsliga nässelutslag, ledvärk och ständiga infektioner som halsfluss, säger hon.
Eksemen var värst. Ulla klagade hos arbetsgivaren, men tyckte inte att hon fick något gehör. Någon omplacering var det inte tal om.
– Redan på 80-talet var huset känt för fukt- och mögelskador. När jag slutade rapporterade ett hundratal anställda symtom kopplade till arbetsplatsen, säger Ulla.
En del hade ofta näsblod och andra drogs med problem kopplade till lungor och andning. När hon blev gravid med sitt tredje barn svullnade ögonen upp och eksemen blev värre.
– Då vågade man inte ha mig i lokalerna längre. Jag började jobba hemifrån och det stod klart att jag aldrig skulle komma tillbaka, säger hon.
Graviditeten blev hennes räddning.
– Med facit i hand kan man säga att jag fick en andra chans, säger Ulla.

Sa upp sig. Solen skiner över den lilla sjön bredvid huset. Ulla tar försiktiga steg på den hala klipphällen. Hit går hon ofta när hon behöver få ro.
Hon valde att säga upp sig till sist. Allergierna gjorde arbetet som biomedicinsk analytiker omöjligt och klassades som arbetsskada. Arbetsgivaren föreslog att hon skulle sjukpensioneras, något som Ulla såg som en direkt förolämpning.
– Som jag ser det var det huset som var sjukt, inte jag, säger hon.
Att lämna arbetskamrater och sitt yrke var på flera sätt traumatiskt. Fortfarande i dag måste Ulla titta bort när hon kör förbi huset där hon satt.
– Jag lämnade mitt jobb med stor sorg och kände mig identitetslös efteråt, säger hon.
Fyra och ett halvt år senare var hon dock färdigutbildad mellan- och högstadielärare.
– Jag var glad att jag vågade ta chansen att utbilda mig igen, säger hon.

Tredje gången gillt. När Ulla fick lärarjobb hamnade hon på en skola som var svårt mögelangripen med nässelutslag, eksem och astma som följd. Även nästa skola var mögelskadad.
– Men jag trivdes så bra som lärare och ville inte ge upp, säger Ulla.
Först den tredje skolan fungerade. Där jobbar hon kvar än i dag.
– Jag lever med det här nu och det dyker hela tiden upp nya saker som jag inte tål, säger hon.

Lösningsorienterad. Yngsta sonen Simon har hunnit fylla 21 år nu, men fortfarande begränsas Ulla av allergierna. Förutom ett flertal mögelsorter reagerar hon på olika kemikalier, en av de värsta är formaldehyd, som finns i spånskivor och vaccin. Hon kan därför inte ta vaccin och därmed inte resa överallt. Men i stället för att se hindren tänker hon numera nytt. Ulla anser inte längre att identiteten sitter i yrket.
– Jag mår bra av att göra saker som jag inte vet om jag klarar av, man måste våga utmana sig, säger hon.
Sonen Simon arbetar som väktare och Ulla blev inspirerad av att prova på och ha det som extrajobb. Hon lyser upp när hon berättar om alla nya situationer hon kan ställas inför under ett arbetspass.
– Jag jobbar oftast ensam, det kanske är mitt i natten och man kan aldrig veta vad som ska hända, säger hon.
När Ulla blev allergisk mot väktaruniformen försökte hon se på problemet med lösningsorienterade ögon.
– Jag tvättade uniformen massor av gånger, så nu är det inga problem längre, säger hon.

Namn: Ulla Nestor
Ålder: 57 år
Familj: Man och tre vuxna barn
Bor: I Knivsta
Yrke: Lärare och väktare (före detta biomedicinsk analytiker)
Intressen: Familjen, träning, läsa, arbeta på tomten, hugga ved

Sjuka hus
Ett hus där fler än ”normalt” har problem med irritation i ögon, näsa och hals, hudutslag, trötthet, huvudvärk, luftvägsinfektioner och överkänslighet.
Sjuka hus har ofta fukt- och mögelskador. Kemiska ämnen från byggnadsmaterial utsöndras i högre grad än annars och ventileras inte ut som de ska. Alla som vistas i huset får inte problem. De som får besvär har anlag för att utveckla allergi och eksem. Eftersom människor kan få dessa symtom annars också är det ofta svårt att avgöra orsakssambandet.

Källa: Arbetsmiljöverket