Dålig innemiljö i många skolor

Svenska skolor och förskolor har stora brister när det gäller ventilation och städbarhet. Dessutom har flertalet fuktskador eller riskerar att få det.

I en stor kartläggning, ett samarbete mellan Energimyndigheten och Boverket, har 131 skolor och förskolor undersökts beträffande energianvändning och innemiljö. De har valts ut med statistiska metoder så att de är representativa för hela landet. Några av resultaten påverkar särskilt astma- och allergisjuka, nämligen mögelrisk, städbarhet och luftkvalitet.Undersökningens fokus ligger på byggnadernas tillstånd och energianvändning och har främst sökt efter skador och eftersatt underhåll. Men även innemiljöns kvalitet ingår. Många av de undersökta innemiljöfaktorerna handlar om sådant som inte specifikt drabbar allergiker; som värme, kyla och drag.Skolor och förskolor har ganska lika resultat när det gäller standard på innemiljö, men problemen är delvis olika.Luftkvalitet beror på många olika komponenter, därför är den komplicerad att bedöma, men många skolor och förskolor hade underkänt på några av de delar som ingick i bedömningen. Två tredjedelar har åtminstone någon aspekt som ger sämre förutsättningar för god luftkvalitet.––

Många faktorer

Undersökningens frågor om luftkvalitet består av många faktorer, säger Magnus Bengtsson, projektledare på Boverket. En del handlar om luftens kvalitet, annat mer om komfort. Därför är det svårt att dra några generella slutsatser om luften ur astma- och allergisynpunkt.Ventilationen ska kontrolleras vartannat år, men detta visade sig vara dåligt skött. Cirka 40 procent av skolorna hade inte godkända OVK protokoll (obligatorisk ventilationskontroll).

Kortsiktigheten i förvaltningen är förvånande

Kontrollen ska garantera att ventilationsaggregaten fungerar som avsett, att de är tillräckligt rena och att lokalen får den tilluftsmängd som föreskrivs.Det slarvas också med filterbyten och filter för tilluften, som ska avskilja partiklar, har ofta låg kvalitet.Ventilationen i en byggnad dimensioneras utifrån den tänkta användningen och antalet personer som ska vistas där. Men när klasser och barngrupper blir större, används många lokaler för fler än de är avsedda för.
–– När skolor och förskolor förtätar lokalerna blir det dålig luft, eftersom ventilationen sällan justeras för att fungera för den ökade belastningen. Städbarheten påverkas också negativt av trängseln, säger Magnus Bengtsson.Det finns inte en enda skola eller förskola som har genomgående bra städbarhet. Städbarhet är lokalens beskaffenhet, om den samlar damm.

Svårstädat

Dammiga lokaler kan både vara tecken på otillräckliga städrutiner och att det är svårt att städa vissa ytor där. 35 procent av skolorna och 43 procent av förskolorna hade dålig städbarhet på något sätt, det kan vara våtrum, golvbeläggning eller inredning. Hos en femtedel av de undersökta skolorna finns det inredning som är påtagligt dammsamlande och svårstädad. Det är exempelvis hängande lysrörsarmatur som samlar damm och ibland finns ett innertak som inte är heltäckande. Det är också vanligt att ventilationsdon inte rengörs och när de blir smutsiga får de försämrad funktion.
Golv och våtrum är övervägande acceptabelt städbara. Det är sämre med inredningens städbarhet, speciellt i förskolor, där mycket leksaker och många hyllor samlar damm.
Hur välstädat det blir beror på hur städningen är upphandlad. Förskolor med alla sina saker kräver noggrannare städning, och det ger betydligt dyrare städupphandling om det ska vara en dammfri miljö. Ofta städas det inte över axelhöjd och endast fria ytor städas. Leksakerna och hyllorna förblir ostädade, och ovanpå skåp och lampor ligger dammet kvar.
–– Ansvaret för innemiljöns kvalitet ligger på kommunerna, eftersom de äger fastigheterna och driver verksamheten, säger Magnus Bengtsson.
Personal i skolorna och förskolorna har svarat på en enkät om innemiljön. De hade ungefär samma mängd allergiska besvär som en genomsnittlig person och deras besvär har inte heller någon direkt koppling till innemiljön.
Undersökningens generellt viktigaste resultat är att byggnaderna har eftersatt underhåll. Drygt 80 procent av alla undersökta byggnader har fuktproblem eller riskerar att få det. Det gäller bland annat läckande tak och gamla vattenskador som inte åtgärdats ordentligt.
–– Kortsiktigheten i förvaltningen är förvånande, säger Magnus Bengtsson.
Skolor och förskolor förfaller alltså, och det finns ett stort behov av åtgärder. Delvis är underhållet eftersatt och delvis är det helt enkelt dags för renovering.

Dyrt

De stora bristerna ger stora kostnader, exempelvis har 40 procent av husen någon form av fuktskada. Och där det finns fukt finns det också stor risk för mögel.
Många skolor och förskolor byggdes i slutet på sextiotalet och början av sjuttiotalet. Det är envåningsbyggnader med platta tak, och det är de som har flest fuktskador. Många fuktskador kommer från läckande tak och fönsterbågar som blivit för gamla. Till viss del beror det på konstruktionen, men också på att livslängden för dessa byggnadsdelar är slut.
Men fukt i grunden är också ett stort problem. Då handlar det ofta om en krypgrund som ger kondens.
En annan mögelrisk är vattenläckor. Om de reparerats utan att tillräckligt med material har bytts ut och utrymmet inte torkats ut ordentligt – ibland har skadan kanske bara målats över – då kan det ge mögel.
Marie-Louise Luther, ombudsman för innemiljö på Astma- och Allergiförbundet kommenterar resultaten:
–– Det är alarmerande att så många skolor och förskolor har fuktskador. Vad händer nu? Kartläggningen har visat stora brister och vi är kritiska till att den inte följs upp av konkreta och tvingande förslag på åtgärder. Ett statligt investeringsbidrag skulle hjälpa kommunerna med de stora kostnader som renoveringsbehovet för med sig.
– Men insatser kan också göras för en jämförelsevis liten kostnad, som att skaffa skåp istället för öppna hyllor och att göra regelbundna storstädningar. Och ventilationen måste skötas på rätt sätt. Många har allergier och god inomhusmiljö för barnen ska prioriteras. Barn är känsligare än vuxna för dålig luft.

Text Annika Granstedt