Bristande tillgänglighet kan bli olagligt

På integrationsminister Erik Ullenhags skrivbord på arbetsmarknadsdepartementet ligger just nu en 850 sidor tjock utredning vars öde följs med spänning av såväl Sveriges handikapprörelse som av näringslivet och landets kommuner. Utredningen är skriven av Hans Ytterberg, tidigare HomO, och innehåller ett konkret förslag om hur Sverige ska få ett förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.
Att förslaget har nått så långt som till ministerns bord har betraktats som en framgång av dess förkämpar.
Vägen dit har varit lång och har kantats av motgångar. Tidigare försök att skapa ett diskrimineringsskydd mot otillgänglighet har gått i stöpet. Senast när den nya diskrimineringslagen infördes för lite mer än två år sedan. Då lämnades tillgängligheten utanför trots att det fanns ett förslag från den kommitté som hade arbetat fram den nya sammanhållna lagen.

Förhalad fråga

Det hjälpte inte att handikapprörelsen protesterade. Den då ansvariga ministern, Nyamko Sabuni (FP) ansåg inte att förslaget var tillräckligt genomarbetat. Frågan om bristande tillgänglighet leddes ut genom bakdörren och placerades efter en tid i ännu en utredning. Denna gång i händerna på Hans Ytterberg.
Det skulle ta nästan två år innan resultatet av Ytterbergs arbete nådde offentligheten. I början av sommaren 2010 presenterades utredningens förslag, som nu fått den uppfordrande titeln “Bortom fagert tal”.
Ytterberg föreslår att diskrimineringslagen kompletteras med ett förbud mot diskriminering till följd av bristande tillgänglighet. Förbudet ska omfatta “situationer där någon missgynnas genom underlåtenhet att vidta skäliga åtgärder för tillgänglighet så att personer med en funktionsnedsättning kommer i en situation som är jämförbar med den för personer utan sådan funktionsnedsättning”, heter det. Lagen ska gälla inom alla de områden som den nuvarande diskrimineringslagen reglerar.
Med andra ord betyder detta att en den som är ansvarig för en verksamhet måste se till att alla människor kan använda den på lika villkor och att de hinder som finns för detta tas bort. För allergiker och människor med annan överkänslighet, till exempel doftöverkänslighet, kan det handla om att ta bort växter i entréer och trapphus, se till att det finns god ventilation i arbetslokaler eller att säkerställa att det går att åka tåg utan att behöva dela vagn med allehanda pälsdjur.
Den som inte lever upp till kraven kan tvingas att betala ersättning till den som missgynnats.

Välkomnas

Handikapprörelsen har så gott som enhälligt gjort vågen inför Ytterbergs förslag. Efter årtionden med frivilliga åtaganden för att förbättra tillgängligheten och dålig efterlevnad av de lagar som faktiskt ställer krav på tillgänglighet och användbarhet välkomnar man nya redskap för att sätta press på fastighetsägare, butiksinnehavare, kommuner och myndigheter.
Astma- och Allergiförbundet är inget undantag.
–– Om förslaget blir verklighet och otillgänglighet blir en diskrimineringsgrund ger det utökade möjligheter att påverka tillgängligheten. Blir man missgynnad kan man höra av sig till DO och få stöd och hjälp att driva ett ärende i domstol. Den möjligheten har man inte idag, säger Marie-Louise Luther, ombudsman på förbundet.
Förslaget går också längre än dagens lagstiftning. I dag finns ett visst lagstadgat skydd för personer med allergi eller annan överkänslighet. Till exempel i arbetsmiljölagen, tobakslagen och miljöbalken. Men flera områden är inte reglerade. I den byggda miljön, som regleras av Plan- och bygglagen, saknas lagkrav på tillgänglighet på grund av astma, allergi eller annan överkänslighet. Likaså saknas skydd mot tobaksrök i utomhusmiljöer.
–– Utredningen tar upp flera situationer som inte täcks av dagens lagstiftning. Mycket av den otillgänglighet som personer med allergi eller annan överkänslighet utsätts för är inte reglerad idag. Därför måste diskrimineringsgrunden bristande tillgänglighet, så som utredaren föreslår, även väga in behov av tillgänglighet som inte är lagreglerade. Men vi anser också att det behövs kompletteringar av flera lagar, säger Marie-Louise Luther.

Riktlinjer för tolkning

Trots bristerna i lagstiftningen vill Astma- och Allergiförbundet att diskrimineringsförbudet blir verklighet så fort som möjligt. Marie-Louise Luther poängterar vikten av att myndigheterna samtidigt tar fram riktlinjer för hur ett förbud ska tolkas.
–– Lagtexten kan inte fyllas med alla situationer där förbudet ska gälla. Därför behövs tydliga riktlinjer med exempel på hur lagen ska tolkas. Inte minst är det viktigt för de jurister som ska tolka lagen. De bör få utbildning i de här frågorna, säger Marie-Louise Luther.
Hur ett diskrimineringsförbud ska tolkas påverkas också av en annan viktig parameter. I Hans Ytterbergs förslag heter det att bristande tillgänglighet bara kan anses vara diskriminering om åtgärderna som krävs för att åtgärda den är skälig. Skälighetsbedömning finns redan i dagens regelverk, till exempel i diskrimineringslagen och i bestämmelserna om enkelt avhjälpta hinder.
Vilka åtgärder som är skäliga att kräva ska avgöras i varje enskilt fall och utifrån flera olika faktorer, anser Ytterberg. Det kan bland annat handla om vilken nytta en åtgärd har för personer med funktionsnedsättning eller vilken betydelse den har för hälsa, säkerhet och kulturmiljö. Dessutom påverkas skäligheten av om verksamheten kan bära kostnaderna för åtgärden. Det betyder att en åtgärd som kan anses vara diskriminering i en stor butikskedja inte nödvändigtvis är det i kvartersbutiken på hörnet.

Mål i sikte

Just kostnaderna är det argument som motståndarna mot att klassa bristande tillgänglighet som diskriminering använder sig allra mest av. Sveriges kommuner och landsting, SKL, är starka belackare av Ytterbergs förslag. SKL menar att förslaget, om det genomförs, kommer att kosta landets kommuner 200 miljarder kronor. Man får eldunderstöd av organisationen Svenskt näringsliv som anser att ett diskrimineringsförbud mot otillgänglighet innebär en orimlig börda för Sveriges företag.
Regeringen har låtit Statskontoret göra en kostnadsanalys av förslaget. Även denna kom fram till att det kan komma att kosta samhället stora summor om förslaget genomförs. Men den slutsatsen underkänns av den ansvariga ministern Erik Ullenhag.
–– Statskontorets utredning visar inget annat än att det blir dyrt om vi ska riva alla otillgängliga byggnader i Sverige och bygga nytt, säger Erik Ullenhag.
Någon ytterligare analys av förslaget behövs dock inte, anser han. Frågan är färdigutredd. Nu är siktet inställt på att leverera ett genomförbart förslag till riksdagen.
–– Min ambition är att gå i mål med den här frågan, säger han.
Men den återstående sträckan är ingen söndagspromenad. Motståndarna mot förslaget är starka och inflytelserika och bland partierna i regeringen finns olika åsikter om hur ett förbud kan se ut.
Just nu sammanställs alla de remissvar som har kommit in om utredningen, sedan väntar ytterligare beredning inom regeringen.
–– Lagstiftningsärenden av den här typen brukar ta lite tid, men med normal beredningstid kommer frågan att landa under året, säger Erik Ullenhag.