Bomullskläder – inte helt enkelt

Jag spanar längtansfullt in de snygga tröjorna i butiken. Känner på dem, och suckar lite när jag ser att de är gjorda av ull, akryl, viskos eller polyester. Min känsliga hud accepterar bara 100 procent bomull, men utbudet har minskat. Ännu svårare är det att hitta kläder som är ekologiska och rättvisemärkta. Märkligt nog.

Den senaste tiden har jag allt oftare ställt mig frågan varför jag ens överväger att köpa något annat än ekologisk bomull. Jag vet hur det ser ut i andra änden av konsumtionskedjan. Enligt Världsnaturfonden kan det gå åt så mycket som 29 000 liter sötvatten för att producera ett kilo bomull (räcker till 3 t-shirtar). Det handlar i många fall om länder där människor redan lider svår brist på dricksvatten, och där man skulle behöva använda marken till att odla mat istället.

Dessutom används stora mängder bekämpningsmedel i odlingarna, vilket sätter ekosystem ur balans och gör bomullsbönder sjuka. Allergier är bara ett exempel på vad de kan drabbas av.

Klädindustrin är medveten om problemet, men förändringar görs inte över en natt. På H&M:s hemsida läser jag att deras mål är att all bomull i sortimentet ska komma från mer hållbara källor senast 2020. Det är toppen, men av omtanke av vår kära planet behöver vi också lära oss att köpa färre tröjor, återanvända, lappa och laga mer. För även om vi väljer ekologiskt så har även dessa varor förbrukat naturresurser och påverkat miljön på sin väg till oss konsumenter. Hur kommer det sig att vi fortfarande befinner oss i ett slit- och slängsamhälle, när vi har så mycket kunskap?

Känner mig medskyldig, det är ju så uppiggande att köpa nytt, att fynda på rean. Jag går hem från butiken tomhänt, och funderar. Behöver mina mjuka bomullskläder, men från och med nu tänker jag bara köpa ekologiska plagg. Sedan beställer jag ett par ”gröna” strumpor gjorda av hampa på nätet och håller tummen att mina kräsna fossingar blir nöjda.

Recept Sussane Rosén